Vem bestämmer, barnet eller föräldern?

Varför måste hon göra lite extra? Varför skall hon från er få känslan av att "göra lagom" inte är tillräckligt? Att känna att man alltid måste göra extra, göra mer än bara det som krävs kan vara mycket skadligt i längden.

Kan säga att mina föräldrar inte överhuvudtaget lade sig i mina läxor från mellanstadiet ungefär. Oftast gjorde jag dem, ibland inte, ibland lite extra. Jag arbetar som läkare idag. Min äldsta dotter (9 år) säger att hon vill jobba i ett café när hon blir stor. Det kommer såklart ändra sig många gånger om, men jag stöttar henne oavsett vad hon vill göra.

Självklart bestämmer föräldern. Alla gånger. 

Haha, det påminner mig om när min fysiklärare på gymnasiet harvade på om obligatoriska och frivilliga uppgifter som om det var någon sorts militärt tvång. Min (långt mycket coolare än jag) klasskompis såg läraren rakt i ögonen och informerade henne om att ALLT hon gjorde var frivilligt.

Jag tror att du missförstår. Min klasskompis antog ett större och mer filosofiskt perspektiv om människors fria vilja och en villighet att ta ansvar för sina handlingar, inklusive de konsekvenser de kan tänkas ha.  

Varför? För att tjejen själv vill vara på topp. Ska inte föräldrar stötta henne i det?

Jaha, du arbetar som läkare, alltså ett högstatusyrke. Hur kom du in på läkarlinjen då? Behövdes inte höga (högsta) betyg i alla ämnen då? Eller är du så högbegåvad att du får högsta betyg utan att anstränga dig? 

Vill man få högsta betyg i alla ämnen så kan det vara väl sent att börja med det sista året i gymnasiet.

Eftersom varken jag eller min man har ett sådant högstatusyrke struntar vi verkligen inte i vår dotters läxor. Den som kommer från underklassen har inte råd att flumma om den vill kunna välja vilket yrke den ska få. Vi kräver inte att hon får högsta betyg, men vi visar intresse för hennes skolarbete och visar att vi anser att skolan är viktig.