Inlägg från: SkumGrönBanan |Visa alla inlägg
  • SkumGrönBanan

    Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?

    Mensen hade inte kommit, tog ett gravtest som jag var helt övertygad om skulle visa negativt eftersom INGENTING i kroppen känts som en graviditet, som vid tidigare graviditeter.

    Men det var positivt och jag vet inte alls vad jag känner. I höstas fick jag missfall med tvillingar och sen dess har jag varit livrädd att behöva utstå nåt liknande igen. Desdutom var jag igår på intervju för mitt absoluta drömjobb, det var/är ju mitt fokus nu. Inte en graviditet... ÄVEN om jag länge önskat mig en liten till och visste att det kunde bli...

    Tankarna går runt. Om du också känner igen dig i att mest känna kaos i huvudet av ett positivt graviditetstest. Hur kände du? Hur tog du dig igenom det?

  • Svar på tråden Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?
  • SkumGrönBanan

    Tack Solblomman. Du sätter nog fingret på precis det som det är. Förändringen i sig i kombination med oro för att nåt ska gå fel. Ju äldre jag blivit ju mer nojig blir jag att nåt faktiskt kommer göra det. Är 37 år.

    Jobbet, som jag sökt och gärna vill ha, råkar i sig vara ett taskigt sammanträffande och jag har ju faktiskt inte fått det än utan får väl gå på vad som känns rätt allt eftersom. Antagligen lättar det när jag ser hur den förändringen faktiskt blir...

    Och tack för ditt grattis, det påminner om att jag faktiskt borde va glad över nåt jag länge längtat efter ????

  • SkumGrönBanan

    Tack snälla ni för era perspektiv och erfarenheter. På nåt sätt tänker man att lyckorus ska va den spontana reaktionen så andra känslor känns "konstiga".

    Jag skulle behöva få veta om det är en eller två där inne den här gången för att lugna lite oro. Skulle vilja ha en vanlig graviditet om jag får önska eftersom jag vet att det minskar risken för komplikationer och vet dessutom att det är vad min man hoppas på med. Hoppas få tid för vul för att kolla det men vet inte alls om de tar emot utifrån en sån önskan. Är riktigt illamående denna gång, vilket jag inte känt tidigare graviditeter och får för mig att det kanske tyder på två även denna gång...

  • SkumGrönBanan

    Jag är med 37. Tog ut spiralen i augusti och har därefter varit gravid två gånger. Räknade heller inte med att det skulle vara så "lätt". Första slutade dock i missfall I vecka 7 och det visade sig ha varit tvillingar, därför jag är extra vaksam nu. Väntar man tvillingar har jag hört att man kan få lite extra av allt men jag har väl egentligen liksom du mest hört att det ev hänger ihop med könet. Har två grabbar sen tidigare och vid de graviditeterna var inte illamåendet nåt särskilt vad jag minns, så vi får väl se längre fram om det är anledningen för mig. jag hade väl gärna fått en tjej, men vågar inte hoppas på det utan tar det som det kommer och hoppas att hen blir frisk...

    Jo jobb och arbetsuppgifter sätts på spel. Är ju i en rekryteringsprocess nu och har visserligen inte fått det än MEN skulle jag få det nu samtidigt som den tredje i magen valde att dyka upp vore det bra typiskt. Då kommer funderingarna hur man gör med att berätta om den lille på nya arbetsplatsen. Inte optimalt att gå på föräldraledighet när man inte ens jobbat halvåret där ju...

  • SkumGrönBanan

    I början av oktober, så den här graviditeten är verkligen helt ny. Har samtalstid med en barnmorska i eftermiddag så hoppas få tid för ett tidigt vul rätt snart.

    Med tanke på var jag bor så är den typ av jobb en bristvara. Så jag hade tagit det om jag får det och gjort vad jag kunnat för att den snara föräldraledigheten skulle tas med förståelse och inget annat.

Svar på tråden Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?