Inlägg från: Newrieskye |Visa alla inlägg
  • Newrieskye

    Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?

    Jag blev först överlycklig av positivt test, men fick ångest över det i vecka 5 och ifrågasatte allting, grät osv. Då pratade jag med mamma, syster och bästa vänner, och sedan gick det över. Jag tog hand om mig och magen hela tiden och visste att jag skulle göra allt för barnet, men kärleken var för abstrakt att föreställa sig i förväg. När hen kom ut kände jag direkt en stark beskyddarinsikt och sedan kom världens starkaste kärlek som jag känt konstant i flera år sedan dess :)

  • Newrieskye
    SkumGrönBanan skrev 2021-02-01 20:58:17 följande:

    Tack snälla ni för era perspektiv och erfarenheter. På nåt sätt tänker man att lyckorus ska va den spontana reaktionen så andra känslor känns "konstiga".

    Jag skulle behöva få veta om det är en eller två där inne den här gången för att lugna lite oro. Skulle vilja ha en vanlig graviditet om jag får önska eftersom jag vet att det minskar risken för komplikationer och vet dessutom att det är vad min man hoppas på med. Hoppas få tid för vul för att kolla det men vet inte alls om de tar emot utifrån en sån önskan. Är riktigt illamående denna gång, vilket jag inte känt tidigare graviditeter och får för mig att det kanske tyder på två även denna gång...


    Det enda jag har att gå på är min förra graviditet så jag är inställd på lyckorus vid plus och sen en period av oro, tvivel osv. Tänker att det kanske är hjärnans sätt att förbereda sig och rensa upp/städa ut sånt som behöver komma upp till ytan i god tid innan barnet kommer? Jag kan absolut ha fel, men har fått intrycket av att dom som haft en romantisk bild under graviditeten har klagat mer på småbarnslivet, det är privata erfarenheter från den föräldragrupp jag var med i iaf. Jag var inställd på att jag aldrig skulle få sova, jag trodde att bebisar skrek dygnet runt, jag trodde att det skulle bli jättejobbigt osv. Fast så blev det inte. Trodde att jag skulle älska bebisen TROTS att jag inte trodde att nyfödda kunde vara söta. Blev förvånad över att han var jättesöt direkt och nästan inte skrek alls så länge jag höll honom och var närvarande, och det ville jag vara också. Men under graviditeten försökte jag peppa mig inför den här jättesvåra uppgiften jag hade framför mig. Tror ångest då är bra, om man pratar om det med flera olika personer. Då kommer det upp till ytan vad det är man egentligen känner och då kan ?trollen spricka i ljuset? :)
Svar på tråden Konstiga känslor av ett positivt test - känner du igen dig?