Skolplikten.

Jag har större delen av bilden, ja.Känns som att "plikt" är bullshit eftersom det här fick hända.

Du skriver ju att föräldrarna tycker att barnet är värdelöst och brister även på annat sätt (än skolgången). Om det srämmer och socialen inte blivit inkopplad och "arbetat" med familjen så är det förstås ett stort misslyckande från samhället.

Är barnet vuxet nu?

Det är väldigt svårt med sådana situationer. Har själv haft hemmasittande barn (npf-diagnos och skolgång som inte fungerande och där skolan inte gjorde "rätt" saker). Arbetar själv som specialpedagog så jag var på dem som en uv om saker de borde göra men just den skolan förmådde inte. Blev orosanmälningar runt detta men Soc kunde konstatera att vi föräldrar var de som drev på och gjorde allt man skulle medan skolan stod sig ganska slätt (det var skolan som anmälde). Vi hade stöd från BUP, föräldrastöd osv. Vi hade allt som samhället kan erbjuda, ändå mådde barnet dåligt och hela högstadiet gick åt skogen. Mitt barn gick ut med 0 betyg! Ett riktigt nederlag för den skolan. 

Just för att jag jobbar inom skolan själv så vet jag ändå hur svårt det här är, även om jag tycker de kunde ha arbetat på ett lite bättre sätt. 

Vad jag menar med min text är att för vissa elever så tar tiden slut, man går ut 9an och det kan se ut som att "ingen gjorde något", även om det gjordes massor av försök med olika saker.  (min son mår idag toppen och läser på folkhögskola och han trivs bättre än han någonsin gjort i skolan). 

Vad gör den här personen nu TS? Barn som gått ut åk 9 utan betyg och sen ska gå gymnasiet får ju läsa på IM, för att göra färdigt sina grundskolebetyg. 

Ok men om du har hela bilden kan du inte berätta då om barnet har någon diagnos som npf?

Vad har skolan gjort?

Vad har soc och bup gjort?

Har föräldrarna gjort något för att få barnet till skolan men givit upp?

Hur gammal var barnet när det inte längre gick till skolan, utgår ifrån att barnet började i skolan åtminstone i lågstadiet, så när började det med att barnet inte gick till skolan?

Var det barnet som inte vill och föräldrarna gav upp eller menar du att föräldrarna bara struntade att ta barnet till skolan?

Är du vän eller släkt till familjen så du har hela bilden? har du försökt prata med föräldrarna om varför det blev så här med barnet och vad dom har gjort eller inte gjort? Om du känner dom väl, kunde du ha gjort något för att hjälpa till?

Som sagt de flesta hemmasittare har en diagnos npf eller ångest, panik, fobier eller liknande eller blivit utsatta för mobbing.

Även om föräldrarna brister så har ju även skola och soc mfl ansvar för barnet.

Ingen diagnos.

Barnet bytte motvilligt skola, blev en hel del mobbning och slagsmål, som ansågs vara barnets fel. Föräldrarna vägrade låta barnet byta tillbaka till sin gamla skola. Skolan hade fungerat väldigt bra innan.

Vet inte om det egentligen kallas hemmasittare, barnet var iväg en del. Har många vänner och en ordentlig bra hobby.

Jag är en av de anhöriga som orosanmälde.

Barnet saknar minst tre år av grundskolan. Det jag undrar är vem som har det yttersta ansvaret.

Föräldrar har ju ansvar för sina barn och om föräldrarna fallerar har samhället ett ansvar att gå in för att stötta barnet.

Gällande skolplikten (om man bortser från andra aspekter som du lyft) har vårdnadshavaren ett ansvar, skolans huvudman har ett ansvar och barnets hemkommun har ett ansvar. Skolplikten är alltså ett delat ansvar.

Om du med ansvar här menar vem som gjort det största felet i det specifika fallet är det förstås omöjligt att svara på det utan att saken utreds.

Jag som arg, besviken och ledsen anhörig letar väl efter en syndabock. Föräldrarna, absolut. Men jag har frågat mig länge varför barnet inte tvångsomhändertogs, eller i alla fall med tvång sattes tillbaka i den gamla skolan där det gick bra.

Har även hört att föräldrar kan få böta om barnet inte går till skolan, men soc kanske ansåg att föräldrarna försökte eftersom de gick på mötena.