• Anonym (TS)

    Skolplikten.

    Barn som inte gått ut grundskolan, trots att vi har skolplikt. Hur kan det bli så? Vem är ansvarig för barnen, när föräldrarna struntar i dem? Finns det någon man kan klandra?

  • Svar på tråden Skolplikten.
  • Anonym (X)

    Som du säger, föräldrarna är ansvariga.

    Varför har de ?struntat i det??

  • Anonym (TS)
    Anonym (X) skrev 2021-01-30 22:18:31 följande:

    Som du säger, föräldrarna är ansvariga.

    Varför har de ?struntat i det??


    De tyckte väl barnet var värdelöst... De skyllde på barnet. Det var några samtal med skola och soc men det hjälpte inte barnet med skolgången tyvärr.
  • Anonym (v)

    Det är kommunen, sociala myndigheter som ska se till att barnen får skolgång
    I första hand är det ju barnets rättighet att få utbildning så man klarar vuxenlivet

  • Anonym (TS)
    Anonym (v) skrev 2021-01-30 23:05:28 följande:

    Det är kommunen, sociala myndigheter som ska se till att barnen får skolgång

    I första hand är det ju barnets rättighet att få utbildning så man klarar vuxenlivet


    Barnet fick gå nån praktik istället, ett par dagar i veckan tror jag. Annars bara sitta hemma, det började runt 13-års ålder.

    Barnet blev inte LVU:at.
  • Anonym (Kämpa)

    Man får kämpa enormt mycket mot skolan om de börjar se ens barn som ett problem. De vill bara bli av med barnet i det läget, Jag höll på att totalt gå in i väggen när mitt barn mådde dåligt av skolan. Skolan bara skyllde allt på barnet, att barnet inte klarade av att anpassa sig till skolan. Möte efter möte där de klagade på barnet och sen frågade vad barnet ville. Som förälder var det extremt svårt att få dem att vända på sitt synsätt och försöka få dem att se barnets resurser istället. Jag kan förstå om det finns föräldrar som inte orkar faktiskt. Men då borde soc kliva in och ta striden...fast det kanske de inte alltid gör. Att få skolan att göra nåt som barnet behövde var som att hacka sönder ett stenblock med en nagelfil typ. Vi hade aldrig kontakt med soc.

    Jag kunde inte jobba heltid under flera år då det var så många möten och samtal och jag mådde uselt.-. Jag gjorde också massor av research för att kunna stötta mitt barn. Gick i terapi själv för att orka. Grät ofta. Men varje dag kände jag ändå att jag orkar en dag till för mitt barn. Jag blev sjukt sliten på kuppen, numera tror folk att jag är fem år äldre än jag är...förr var det tvärtom.

    Barnet mådde så dåligt att hen slutade växa under ett år och fick en depression. Det tog flera år att få in barnet hos Bup med, så även där behövde jag kämpa. Problemet var att barnet inte var självmordsbenäget...

    Nej alltså jag förstår om det finns föräldrar som ger upp. Tyvärr.

  • Anonym (TS)
    Anonym (Kämpa) skrev 2021-01-30 23:40:10 följande:

    Man får kämpa enormt mycket mot skolan om de börjar se ens barn som ett problem. De vill bara bli av med barnet i det läget, Jag höll på att totalt gå in i väggen när mitt barn mådde dåligt av skolan. Skolan bara skyllde allt på barnet, att barnet inte klarade av att anpassa sig till skolan. Möte efter möte där de klagade på barnet och sen frågade vad barnet ville. Som förälder var det extremt svårt att få dem att vända på sitt synsätt och försöka få dem att se barnets resurser istället. Jag kan förstå om det finns föräldrar som inte orkar faktiskt. Men då borde soc kliva in och ta striden...fast det kanske de inte alltid gör. Att få skolan att göra nåt som barnet behövde var som att hacka sönder ett stenblock med en nagelfil typ. Vi hade aldrig kontakt med soc.

    Jag kunde inte jobba heltid under flera år då det var så många möten och samtal och jag mådde uselt.-. Jag gjorde också massor av research för att kunna stötta mitt barn. Gick i terapi själv för att orka. Grät ofta. Men varje dag kände jag ändå att jag orkar en dag till för mitt barn. Jag blev sjukt sliten på kuppen, numera tror folk att jag är fem år äldre än jag är...förr var det tvärtom.

    Barnet mådde så dåligt att hen slutade växa under ett år och fick en depression. Det tog flera år att få in barnet hos Bup med, så även där behövde jag kämpa. Problemet var att barnet inte var självmordsbenäget...

    Nej alltså jag förstår om det finns föräldrar som ger upp. Tyvärr.


    Det är inte barnet som är problemet här, det är föräldrarna. De har alltid varit dåliga, särskilt en av dem. Orosanmälan gjordes för ca 10 år sedan av anhöriga, vet inte om det blev något alls med den.

    Skolan larmade tidigt och gjorde vad de kunde. Barnet ville inte gå till skolan och därför slapp barnet, verkar det som...
  • AndreaBD
    Anonym (TS) skrev 2021-01-30 23:51:59 följande:
    Det är inte barnet som är problemet här, det är föräldrarna. De har alltid varit dåliga, särskilt en av dem. Orosanmälan gjordes för ca 10 år sedan av anhöriga, vet inte om det blev något alls med den.

    Skolan larmade tidigt och gjorde vad de kunde. Barnet ville inte gå till skolan och därför slapp barnet, verkar det som...
    Det är inte så himla unik. Det finns en del såna barn. De brukar kallas för hemmasittare. Om det är barnet som tvärvägrar eller snarare föräldrarna som inte gör tillräckligt för att få barnet till skolan.
  • Anonym (Elisabeth)

    Skolgången, skolplikten är ett gemensamt ansvar mellan hemmet och samhället, dvs skolan och i förlängningen andra myndigheter.

    Ofta när barn blir hemmasittare och inte klarar skolan ligger det någon funktionsskillnad bakom och förstås ett misslyckande från oss alla att skapa förutsättning för barnet att vara i skolan.

    Du skriver att i det idetta specifika fall handlar om okapabla föräldrar som tycker att barnet är värdelöst. Om samhället missat att uppmärksamma detta är det förstås en brist hos samhället (både medmänniskor och institutioner) förutom de brister som du redan känner till finns hos föräldrarna.

  • Anonym (fd pedagog)

    Har du hela bilden?
    Har barnet en diagnos? 
    Det finns ofta en anledning till att barnet i klarar att gå i skolan.
    Verkar konstigt att inte skola och soc gjort något om det bara är för att föräldrarna inte låter barnet gå till skolan.
    Du måste berätta mer om familjen för att man ska kunna förstå varför det har blivit som det blivit.
    Skolorna anmäler om barn inte kommer till skolan, har barnet däremot problem involveras soc och bup och man försöker hjälpa barnet på olika sätt.
    Om föräldrarna bara inte tar barnet till skolan brukar ju flera brister finnas i föräldraskapet och det också upptäckas och anmälas på olika sätt.
    Det måste finnas mer bakom.

  • Anonym (TS)
    Anonym (fd pedagog) skrev 2021-01-31 08:04:56 följande:

    Har du hela bilden?

    Har barnet en diagnos? 

    Det finns ofta en anledning till att barnet i klarar att gå i skolan.

    Verkar konstigt att inte skola och soc gjort något om det bara är för att föräldrarna inte låter barnet gå till skolan.

    Du måste berätta mer om familjen för att man ska kunna förstå varför det har blivit som det blivit.

    Skolorna anmäler om barn inte kommer till skolan, har barnet däremot problem involveras soc och bup och man försöker hjälpa barnet på olika sätt.

    Om föräldrarna bara inte tar barnet till skolan brukar ju flera brister finnas i föräldraskapet och det också upptäckas och anmälas på olika sätt.

    Det måste finnas mer bakom.


    Jag har större delen av bilden, ja.
    Anonym (Elisabeth) skrev 2021-01-31 07:56:12 följande:

    Skolgången, skolplikten är ett gemensamt ansvar mellan hemmet och samhället, dvs skolan och i förlängningen andra myndigheter.

    Ofta när barn blir hemmasittare och inte klarar skolan ligger det någon funktionsskillnad bakom och förstås ett misslyckande från oss alla att skapa förutsättning för barnet att vara i skolan.

    Du skriver att i det idetta specifika fall handlar om okapabla föräldrar som tycker att barnet är värdelöst. Om samhället missat att uppmärksamma detta är det förstås en brist hos samhället (både medmänniskor och institutioner) förutom de brister som du redan känner till finns hos föräldrarna.


    Känns som att "plikt" är bullshit eftersom det här fick hända.
Svar på tråden Skolplikten.