Kan 13-åring ta ställning till sex?
Jag skriver om min tonårstid och har funderingar kring en särskild händelse som inträffade när jag var 13 år gammal. Jag fattar mig så kort jag kan.
Jag var väldigt mobbad i skolan under hela högstadietiden och mådde väldigt dåligt. När jag var 13 år fick jag kontakt med en 30-årig man på nätet. Vi hade gemensamma intressen och han var väldigt snäll och generös med komplimanger. Efter en kort tids chattande bestämde vi oss för att träffas IRL för att vi bodde i samma stad. Vi hade inte alls chattat om sex och när jag gick till första mötet ville jag bara ha en vän, någon att prata med. Han ville mer än så och efter ca 30min promenad kysste han mig och jag knuffade inte undan honom. Jag kände mig mest upprymd och glad att någon var snäll mot mig och gav mig komplimanger. I skolan fick jag dagligen höra skällsord, jag blev knuffad, fälld, utstirrad, utfryst o.s.v Det var ett helvete. Jag blev väldigt fort småkär i den här mannen och snart påbörjade vi en sexuell relation som varade under några månaders tid. Jag var 13 år, mobbad och deprimerad.
Han var sambo och blivande pappa. Kort efter att hans sambo fött barn kom hon på honom med att vara otrogen (hon hittade sms) men hon fick aldrig veta att hans otrohetsaffär var med ett barn. Efter att han dumpade mig gick jag djupare in i min depression och fick problem med både självmordstankar, självskadebeteende och sexmissbruk med äldre män som inte var lika försiktiga som han varit med mig. Under hela "relationen" men mannen från internet (han jag beskrivit först) tvingade han mig aldrig till sex men han överöste mig med komplimanger och visste exakt vad han skulle säga för att få omkull mig.
Nu, många år senare, skriver jag om min tonårstid och ovanstående är en stor del av det. Jag kontaktade HONOM förra året och bad om hans version och syn på saken. I korthet beskriver han att han såg en ung, vacker och sexig kvinna och inte ett barn. Dessutom anser han att det var jag som var den drivande och den som tog initiativ till vår sexuella relation.
Jag blev chockad över hans syn på det som hände, han lägger det mesta av skulden på mig. En del av mig tänker "Jag var 13 år och hade aldrig haft sex med någon. Jag har ingen skuld i det här för jag visste inte bättre. Jag kan inte ha förfört honom, jag var ett offer för hans sexuella lustar".
Samtidigt finns det en annan röst i mitt huvud som säger "Du puttade inte undan honom och du sa inte nej, du får skylla dig själv över att du blev sexuellt utnyttjad av den här mannen. Du var billig".
Jag vet inte hur jag ska tänka kring det här. Hur tänker ni? Kan en 13-åring som är mobbad och har psykisk ohälsa verkligen ta ställning till om hon vill inleda en sexuell relation med en 30-årig man? Är det här mitt fel eller är det helt och hållet hans fel?
Han hävdar bestämt att han absolut inte är pedofil, då han var väldigt kär i mig och vår relation var ömsesidig och dessutom har han (enligt egen utsago) inte haft en sexuell relation med en så ung person varken före eller efter mig.
Är han pedofil? Vart går gränsen? Hur definieras pedofil egentligen?
