Mamma är jätte arg för jag ska flytta

Du måste ta chansen att flytta nu när du har möjlighet
Någon gång måste du flytta och det kommer inte bli lättare om du väntar
För din dotters skull måste du flytta. Ni har en osund miljö just nu.
Ni kan åka och hälsa på, men centrum i din dotters liv ska inte vara mormor och morfars behov
Kommunen kan hjälpa dem om de vill

Hej, nej jag tycker inte att det är bra om du stannar kvar. Jag förstår hur det kanske känns, och hur det är förvirrande när de beter sig sådär och samtidigt anspelar på att du betyder så mycket för dem, att umgås, handla ihop, bla bla bla.

Det som sker är att dina föräldrar är verbalt och psykiskt misshandlade mot dig, och ju längre du tillåter det (stannar kvar, umgås, finns omkring) så kommer du tolerera att även andra människor behandlar dig så där.. du gör det "normalt".. Och det kommer sätta sig i ditt barns psyke också. Men det är känsligt att flytta ifrån två skrikande vuxna människor, som dessutom hotar en ekonomiskt.. Så jag hoppas du kan planera din flytt, ut i minsta detalj, utan att berätta dessa detaljer för dina föräldrar.. Ju mindre de vet i förväg destå mindre behöver du bråka med dem fram till flytten. Ta det rådet , snälla <3 och be din syster och vänner att hjälpa dig fysiskt åka därifrån.. förvarna dem att inte engagera sig i dina föräldrars attacker och argument när ni fysiskt utför flytten.

Ju mindre svar och argument, destå enklare att få det gjort och dra.

Självklart ska du flytta! Dags för ett självständigt liv med dottern nu

Jag ska förhoppningsvis skriva på papper imorgon på lägenheten!! Tack för era svar, det har verkligen hjälpt och fått mig att tänka!

Jag älskar mina föräldrar, och vill inte såra dom. Men jag måste få mitt egna liv med min dotter..

Köp typ en katt till de innan du flyttar. Låter som din mamma bara e ledsen för du ska du ska flytta och hon hanterar det verkligen helt fel så jag försvarar inte henne. Men du är 26 år och har barn. Och du vill flytta, då ska du flytta. Sätt dig ner och ta ett ordentligt snack med båda dina föräldrar. Vill de du ska bo med de tills de dör eller vad har de tänkt? Låter bara skumt. Och om de behöver så mycket hjälp i vardagen att du behöver bo kvar så borde hemhjälp av någon sort kanske övervägas. Du är din egen person och har ditt eget liv. Förklara bara allt, hur du känner, hur du tänkt, vad du vill. Säg till dina föräldrar att inte bli arga, ni alla är faktiskt vuxna och ska kunna ha en konversation på den nivån. Blir någon arg så reser du dig och går. Inte lönt att diskutera något med en person som är sur. Lycka till <3

Dina föräldrar låter otroligt själviska och emotionellt omogna. Flytta för guds skull! Kram

Nu är kontraktet påskrivet!

Min mamma har sen kl 15.00 hunnit hota att socanmäla mig pga jag ska flytta, hon har fotat mig när jag gick i garaget med min dotter en snabbis utan jacka utan med tjocktröja ( var ute i 50 sekunder ungefär ) hon sa att hon skulle visa det fotot för soc att jag låter min dotter vara ute utan kläder....... , hon har inte låtit oss gå in och äta fick köpa färdigmat som en kompis fick lämna, hon har sagt att detta ska få följder..

Min mamma har inget att soc anmäla mig för, jag tar hand om min dotter och hon är ALLTID min prio ett. Har ALDRIG misskött hon! Men är rädd för vad min mamma kan ljuga ihop däremot..

Tillägg : får inte nycklar fråns mars. Så ska stå ut med detta en halv månad till :(

Jag tycker att du ska ta erbjudandet om den nya lägenheten.

Du är själv mamma nu och ditt främsta samt viktigaste jobb är att vara mamma till ditt barn. Naturligtvis är det jobbigt med din mammas starka reaktion, men den reaktionen har inget med din roll som mamma att göra.

Det din mamma gör kan vara förståeligt (hon är rädd för att bli ensam och förlora sin roll som mormor samt mamma) men reaktionen är inte bra. Förklara för din mamma att hon alltid kommer vara mamma och mormor samt att du nu kommer att flytta för att du nu själv är mamma, men att du gör det med vetskap om att den goda grund so. Hon har gett dig kommer du kunna ge ditt barn en lika bra grund.

Kram Anna

Det är vanligt att det eskalerar när man går emot vad den psykiskt sjuke och kontrollerande individen (föräldern i detta fall) vill.. fan vad jobbigt.. det kommer inte gå att du stannar där tills du får nycklar. Börja packa kläder och planera att mellanlanda hos någon, eventuellt ring kvinnojouren och berätta vad som händer och fråga om de vet hur de kan hjälpa dig tills du får lägenheten.

Hur har det gått för dig och din dotter? Följde tråden när den var aktiv och har tänkt på dig/er till och från. Hoppas att det gick bra med flytten och att ni är på plats i nya lägenheten nu. Önskar er allt gott!

Ja, hur går det ts?