Hallonpaiij skrev 2021-02-10 18:36:31 följande:
Eller hur... förstår inte alls vad grejen är. Han höll på höra av sig idag för att tjata om abort igen och dessutom förolämpa mig massor. Blir verkligen knäckt utav detta. Precis som vissa poängterat... man kan ha kondom när man har sex isf eller avstå helt och hållet... Tar det verkligen djupt personligt det här. Sjukt konstigt när en persons sidor dyker upp från ingenstans som ett slag i magen typ.
Hallonpaiij skrev 2021-02-10 18:39:52 följande:
Tack för stöd. Ja, och jag har så svårt att relatera till varför egentligen han sörjer/vill begå självmord pga detta när det är jag som från början föreslår att jag ensam skulle ta hand om barnet på ett bra sätt. Iofs är det optimala för barnet att ha två stabila föräldrar som närvarar men om han av någon outgrundlig anledning inte vill det så går ju inte det. Att därifrån försöka tvinga mig till abort känns bara sjukt och jag förstår inte alls grejen med det.
Hallonpaiij skrev 2021-02-10 18:42:26 följande:
Ja... har gjort slut med honom i helgen. Kändes bättre idag men så hörde han av sig och var otrevlig. Känns som att jag bara vill lägga mig ner och dö men kan såklart inte ge upp nu pga mina barn. Är bara så himla besviken och förstår inte alls var allt detta kom ifrån liksom...
Hallonpaiij skrev 2021-02-12 08:02:31 följande:
Dan innan var han otrevlig och försökte utmåla mig till en oseriös och lögnaktig tjej. Han tror att jag skitit i att skydda mig ordentligt och därmed försökt att lura honom att göra mig med barn. jag sa att jag tyckte det var sjukt att skylla på sin tonåring att han aldrig skulle acceptera att få ett småsyskon och att jag skulle kunna ta hand om barnet själv utan honom. Han klemade ihop om att han minsann inte är någon spermadonator. Fick lust att säga att nä då hade jag valt en 20 år yngre. Det skiljer 20 år mellan oss jag 30 han 50. Det kan man tro skulle vara åt andra hållet haha men men...
Tack så mycket <3 sista gången vi pratade så pratade vi ut över telefon om allt och det verkade som att han hade tröttnat på vår relation senaste tiden då den aldrig blev riktigt seriös typ med hopflytt och sådär. Men anledningen till det var ju inte att jag var oseriös utan att det skiljer ett enormt avstånd mellan oss och jag har småbarn i stan där jag bor tillsammans med en annan pappa. Och han jag hade ett förhållande med nu hade en tonåring, så ingen av oss kunde flytta på sig. Vi pratade längre fram när hans tonåring gått ut gymnasiet (om 3 år). Så det var mer långsiktigt. Så frågade honom då varför han inte sagt någonting innan. Han sa bara att han inte skulle gjort slut men ställt ett såkallat ultimatum till sist att antingen flytta ihop eller göra slut. Trots att vi kommit överens om att det inte skulle bli aktuellt förrän tidigast om 3 år. Vi sågs ändå väldigt ofta för att bo så långt isär. Vi sågs i snitt en gång i veckan under två år. Ibland lite längre tid. Vi reste till sommarställe och gick även på hans uppträdanden ibland på olika fester tillsammans. Dock var vi aldrig i min stad då det fortfarande är känsligt för mitt ex och jag ibland blir rädd för honom. Har förklarat detta för honom men såklart blev han ju sned för att han aldrig kunde komma till mig.
Kändes dock som att han ofta sa att han ville ses längre stund på helgerna men sen var han ändå uppbokad och liksom skyllde på mig att jag hade mycket. Heltidsjobb o ungar osv hade jag och han bokade upp fullt med annat. Ju mer jag tänker på allting desto mer har jag kommit fram till att det var för det bästa att det blev som det blev. Nu har han frågat om jag vill vara vän med honom. Får se vad framtiden har att säga om det. Kanske vi ändå kan höras ibland men inget mer. Har ju som han säger fullt upp med annat. Och oss emellan - miljoner gånger viktigare saker än att passa upp på någon jättebebis :P
Hallonpaiij skrev 2021-02-12 08:21:32 följande:
Haha kan också tillägga att han gång på gång under samtalet upprepade som ett mantra att jag inte skulle behöva oroa mig över att han skulle snacka skit om mig till sina vänner pga detta. Alltså ja du hör ju...
Så sammanfattningsvis så har han typ lugnat sig lite nu? Det är i varje fall inte okej hur han behandlat dig över samtalen när han var stressad. Det här ska du minnas och inte glömma bort hur enkelt som hellst, för han kommer nog bli likadan när ni diskuterar saker i framtiden över barnet. Du kommer i varje fall vara den som samarbetar och är trevlig / civil i situationer och inte har något att skämmas över. Tråkigt att denna man sviker dig i denna situation. Du hade inte ett bra ex heller enligt vad du nämner. Men vet du, det finns så mycket mer människor du kan träffa i framtiden nu när du dumpar aset hehe :)
. Precis som du säger kommer jag alltid att vara lugn vid samarbete gällande barnet men tror inte han ska vara delaktig alls som det verkar nu. Nej, precis. Som tur är han en bra pappa ändå