Forum Barn 6-12 år - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • 7-åring med osunda kompisrelationer.

    Sön 14 feb 00:46 Läst 0 gånger Totalt 15 svar
    Sön 14 feb 00:46

    Min blivande 7-åring har märkliga kompisrelationer och har alltid haft det. Vi vet inte alls hur vi ska bemöta det hela.


    Vi bytte förskola när han var 3,5 år. Innan dess var han bara ledsen och otrygg. Ingen trodde att han kunde prata och han stod bara i ett hörn eller satt i sandlådan och silade sand mellan fingrarna. När vi bytte förskola så blev han som ett helt annat barn och lekte gärna lugna lekar med tjejerna, men men drogs i 5-årsåldern till de mer livliga och stökiga barnen, fast i stort sett enbart vid utomhusvistelse.

    Det här uppmärksammade förskolan väldigt snabbt och de jobbade med honom för att han skulle få bättre kompisrelationer, speciellt eftersom de märkte en väldigt stor skillnad när de var utomhus och inomhus. Utomhus var det katastrof. Allt "skit" som något barn sa åt honom att göra, gjorde han och han hamnade ofta i situationer där andra barn satt på honom eller slog honom. Efter ett tag började han bita kompisar. Inomhus var han lugn och koncentrerad. Han lärde sig att läsa på egen hand när han var 3,5 år och började räkna enklare ekvationer när han var 4,5 år, vilket han gärna gjorde även på förskolan, men så fort de gick ut, så letade han upp de mest "aktiva" pojkarna och deltog i slåsslekar som blev till riktiga slagsmål och liknande. Innan han började bitas, så hamnade han alltid underst och blev mest skadad, eftersom han helt enkelt inte hade fysik eller motorik för att hänga med när de andra sprang/hoppade/klättrade. Dessutom så övertalade de andra barnen honom att kasta sten över staketet (förskollärarnas åsikt - inte min) på bilar. 

    I höstas började han F-klass på en friskola med montessoripedagogik och med goda studieresultat. Han älskar lektioner/arbetspass och allt som sker på "skoltid" men så fort det blir rast eller fritids tar vid, så blir det katastrof igen. Han dras till de två "stökigaste" barnen i klassen och gör vad helst de säger åt honom att göra. Om de säger att han ska gräva ett hål och krypa under staketet, så gör han det. Om de säger att han ska kasta sand, så gör han det. Varje dag kommer han hem med blåmärken och skrapsår eftersom han har blivit slagen av de här barnen. Skolpersonalen har observerat och dokumenterat och säger att det är så det går till.

    Både fritids och lärare har engagerat sig och försöker få honom att leka med någon annan, men utan resultat. Vi har varit på flera möten med skolan. Vår son säger själv att han gärna leker med just de här barnen "eftersom de har roliga lekar och hittar på tokiga saker", men samtidigt kan han ibland nedvärdera dem i samtal med oss och tala om hur lite de förstår och att de inte alls är på samma nivå som honom eller de andra i klassen. Vi har bjudit hem andra barn från klassen och då har han haft fantastiska lekar (så han kan ju leka normalt även utomhus) och efter det så har han kanske lekt något mer med just de barnen, men ändå faller han tillbaka till de stökiga barnen efter ett par dagar eller så.


    Det märkliga är att när han planerade sitt kalas, så valde han bort att bjuda in just de två stökiga barnen, eftersom han själv bedömde att hans kalas nog kommer att bli katastrof om han bjuder dem (hans egna ord) och räknade istället upp tre andra barn som kunde komma, eftersom de "är lugna och trevliga och man vill ju liksom inte ha ett kaos-kalas" (men dessa leker han bara med sporadiskt i skolan.)

    Jag vet inte hur vi ska tackla det här. Hans beteende är inte sunt och vi vet inte hur vi ska bryta det. Det är inte bra alls att han dras till "stökiga" barn eller att han gör exakt vad de säger eller att han nedvärderar dem när han pratar med oss, men ändå väljer att vara med dem. Till oss säger han alltid att han inte kan hjälpa att han är med just dem och att de dras till varandra som magneter.

    Är det någon som har några tankar kring det här?

  • Sön 14 feb 06:30 #1 +1

    Svårt... jag tänker spontant:

    * Fortsätt prata med honom om rätt och fel, hur man är en bra vän etc

    * Läs böcker om vänskap och lekar (fråga kanske på biblioteket om tips på titlar) och prata tillsammans om det ni läser (ni behöver inte koppla det direkt till skolan)

    * Fortsätt bjuda hem kompisar som leker fint

    * Har ni kusiner, grannar eller kompisar med barn i samma ålder så försök umgås med dem så mycket ni kan. Var såpass närvarande i deras lekar att ni direkt kan bryta in om det drar åt fel håll. Hjälp dem om det behövs att leka bra. Styr gärna upp aktiviteter där ni naturligt är med, t.ex. baka bullar ihop, göra påskpyssel, gå till pulkabacken etc.

    * Kanske låta sonen gå på någon aktivitet? Öva regler och socialt samspel i en annan miljö än skolan, höra fler vuxna än läraren och föräldrar säga ja och nej och påminna om regler etc

    * Fortsätta prata med skolan. Kanske föreslå att personalen får bestämma vad han ska göra på rasten, så att de både kan ha extra koll och "fösa ihop" honom med andra barn.

    * Prata med skolan om hur sonen leker annars i större grupp. Han han svårt att förstå hur man leker med fler? Hemma med en eller två kan vara mycket lättare, utomhus i en klass med 25 andra (kanske på en gård med 200 andra) har en del svårare med lekkoderna. Kanske behöver han träna på sådant som att vänta på sin tur vid gungan, reglerna i en kull-lek, hur man tar sig in i en lek som redan pågår, samarbeta med flera vid ett kojbygge etc... att bara springa efter de som stökar och göra vad de säger kan vara en enklare lösning för att få sällskap... för en del barn.

    * En del barn kan behöva öva olika lekar för att vara trygg i att vara med i dem på skolan. Lek olika saker hemma med sonen, t.ex. lär honom hoppa hopprep, spela lite boll, hoppa hage, gå ut i skogen och bygg en koja ihop (om de bygger koja på skolan). Gå till lekparken och lek och prata om regler på ett naturligt sätt "Nu var gungan ledig. Vad hade du gjort om någon annan redan gungade när du vill gunga?"

    * Fortsätta markera tydligt om han gör fel. Även om andra säger åt honom, så får man INTE rymma från skolan eller kasta sand på bilar. Våga sätta tydliga gränser, våga visa honom att ni blir arga när han gör tokiga saker. 

    * Svara att han INTE är en magnet när han drar till med att de drar sig till varandra som magneter. Han KAN välja annat och det förväntar ni er.

  • Anonym (Känne­r igen)
    Visa endast
    Sön 14 feb 06:58 #2 +1

    Känner igen vad du beskriver från min son. Håller också med om det kloka som skrivits i föregående tråd.

    Mina tankar:

    Förmodligen är er son stressad särskilt i utemiljöerna med andra pojkar. Stressen hindrar honom från att tänka klart, och hindrar honom från att handla efter sitt förnuft. Han vet egentligen vad han verkligen vill och det är att umgås på ett avslappnat sätt med goda vänner.

    Ni kan ju inte hjälpa honom på plats på rasterna. Vad som hjälpte min son var att sänka hans stressnivå så mycket som möjligt överlag. Något som är väldigt effektivt är massage, tex ryggmassage eller fotmassage. Efter massagen framför tvn hemma i soffan tex fungerade min sons kamratrelationer mycket bättre i några dagar. Hans allmänna stressnivå sänktes något rent otroligt.

    Detta är vad jag kommit på. Finns säkert många andra sätt att sänka steessibån på, som idrott eller skojbrottning eller annat

  • Sön 14 feb 08:49 #3

    Jag tycker att du har fått jättebra råd av de andra här i tråden, med mycket ni kan jobba med hemma, så jag vill bara lägga till att jag tycker att skolan ska ta ett större ansvar i detta. Det är såklart inte okej att de slåss så att man får blåmärken och rivsår, kastar sand och rymmer utanför staketet på rasterna. Det är skolans ansvar att det inte går till på det viset. Jag tycker att du ska våga ställa krav på skolan, vad gör de för att det inte ska bli på det viset? Någon borde punktmarkera barnen på rasterna så att de inte beter sig på det viset.

    På skolan där mina barn går står rastvakterna i klungor och pratar med varandra på rasterna och låter barnen härja fritt. Ofta när jag går förbi skolan ser jag barn som slåss och sparkas hej vilt. Man blir så arg och ledsen.

    Jag tänker också att du skulle kunna föreslå att du är med och observerar sonen någon rast, för att se hur det går till? Så har du mer på fötterna när ni pratar hemma om hur han ska bete sig med vänner?

  • Anonym (Peo)
    Visa endast
    Sön 14 feb 09:09 #4

    Har skolan vuxenledd lek på rasterna? Det kan annars vara ett tips till skolan. Finns det roliga lekar som arrangeras av snälla fritidspedagoger väljer barnen gärna det.

    På mina barns skola är det sådan lek minst en rast om dagen. Det är frivilligt att vara med, men ni skulle ju kunna prata med er son om att han behöver vara med där för att undvika tokigheter.

    (De ordnade lekarna har ju andra fördelar också. Det bryter upp fasta grupperingar, får barnrn i rörelse och är en hjälp till de barn som är ensamma på rasten.)

  • Anonym (Annik­a)
    Visa endast
    Sön 14 feb 10:50 #5

    Det jag kommer att tänka på är att skolan kan ha "lekgrupper" på rasterna, där man lottar/bestämmer grupper i förväg som ska leka med varandra den rasten. Man kan också bestämma att dessa tre killar faktiskt inte får leka med just varandra, eftersom det hänt flera dumma saker. Eller så kan en vuxen punktmarkera dem och styra deras lekar till något positivt. Ledda rastaktiviteter är också bra.

  • Anonym (Peo)
    Visa endast
    Sön 14 feb 14:00 #6
    Anonym (Annika) skrev 2021-02-14 10:50:06 följande:

    Det jag kommer att tänka på är att skolan kan ha "lekgrupper" på rasterna, där man lottar/bestämmer grupper i förväg som ska leka med varandra den rasten. Man kan också bestämma att dessa tre killar faktiskt inte får leka med just varandra, eftersom det hänt flera dumma saker. Eller så kan en vuxen punktmarkera dem och styra deras lekar till något positivt. Ledda rastaktiviteter är också bra.


    Ja! Lekgrupper är jättebra!
  • Anonym (ABC)
    Visa endast
    Mån 15 feb 14:40 #7

    Om det här är något som både ni, sonen och skolan är medvetna om så känns det som att man borde kunna göra mer. 

    T.ex. att läraren ser till att er son alltid är sist ut till rasten så att de andra killarna hinner springa iväg. Och att när han sedan går ut så är det någon vuxen som följer med och ser till att han hamnar i något bättre sällskap. 

  • Tis 16 feb 00:31 #9 +1
    Anonym (Känner igen) skrev 2021-02-14 06:58:49 följande:

    Känner igen vad du beskriver från min son. Håller också med om det kloka som skrivits i föregående tråd.

    Mina tankar:

    Förmodligen är er son stressad särskilt i utemiljöerna med andra pojkar. Stressen hindrar honom från att tänka klart, och hindrar honom från att handla efter sitt förnuft. Han vet egentligen vad han verkligen vill och det är att umgås på ett avslappnat sätt med goda vänner.

    Ni kan ju inte hjälpa honom på plats på rasterna. Vad som hjälpte min son var att sänka hans stressnivå så mycket som möjligt överlag. Något som är väldigt effektivt är massage, tex ryggmassage eller fotmassage. Efter massagen framför tvn hemma i soffan tex fungerade min sons kamratrelationer mycket bättre i några dagar. Hans allmänna stressnivå sänktes något rent otroligt.

    Detta är vad jag kommit på. Finns säkert många andra sätt att sänka steessibån på, som idrott eller skojbrottning eller annat


    Jag har inte tänkt på att han kan vara stressad av att vara i utemiljön, men så kan det helt klart vara. Han har nämnt att han är rädd för att inte lyckas hitta någon att leka med på skolgården och så dras han till just de här två barnen om han inte hittar någon annan.
  • Tis 16 feb 00:34 #11
    Anonym (ABC) skrev 2021-02-15 14:40:59 följande:

    Om det här är något som både ni, sonen och skolan är medvetna om så känns det som att man borde kunna göra mer. 

    T.ex. att läraren ser till att er son alltid är sist ut till rasten så att de andra killarna hinner springa iväg. Och att när han sedan går ut så är det någon vuxen som följer med och ser till att han hamnar i något bättre sällskap. 


    De har försökt få honom i bättre sällskap, men det känns inte som att de gör tillräckligt. De säger bara att de upplever att han blir påverkad av de andra två barnen när de går ut, men gör heller ingenting för att förhindra att han är med dem.
  • Tis 16 feb 00:36 #12
    Solblomma30 skrev 2021-02-14 08:49:04 följande:

    Jag tycker att du har fått jättebra råd av de andra här i tråden, med mycket ni kan jobba med hemma, så jag vill bara lägga till att jag tycker att skolan ska ta ett större ansvar i detta. Det är såklart inte okej att de slåss så att man får blåmärken och rivsår, kastar sand och rymmer utanför staketet på rasterna. Det är skolans ansvar att det inte går till på det viset. Jag tycker att du ska våga ställa krav på skolan, vad gör de för att det inte ska bli på det viset? Någon borde punktmarkera barnen på rasterna så att de inte beter sig på det viset.

    På skolan där mina barn går står rastvakterna i klungor och pratar med varandra på rasterna och låter barnen härja fritt. Ofta när jag går förbi skolan ser jag barn som slåss och sparkas hej vilt. Man blir så arg och ledsen.

    Jag tänker också att du skulle kunna föreslå att du är med och observerar sonen någon rast, för att se hur det går till? Så har du mer på fötterna när ni pratar hemma om hur han ska bete sig med vänner?


    Det här är faktiskt bra. Jag vet dock inte om de tillåter att jag är med nu i coronatider. Vi får inte ens gå in på skolan. Men att rastvakter/fritidspersonal står i klungor och pratar är mer regel än undantag. Jag har tagit upp det med skolan och det blir lite bättre, men ibland undrar jag om de liksom delar upp sig när de vet att vi ska hämta, för om vi hämtar tidigare någon dag, så står de där i en klunga igen och saker inträffar ju fortfarande.
  • Tis 16 feb 02:16 #13 +2

    Fråga skolan hur de tänker få stopp på detta. Kräv av skolan att de har en handlingsplan för att din son inte ska bli slagen mer. Om de inte ger dig det så går du först till rektor , om inget händer där så gör du en anmälan till skolinspektionen,
    Sluta acceptera detta!

  • Anonym (Jenny­)
    Visa endast
    Tis 16 feb 05:55 #14

    Vad säger sonen när ni pratar med honom? Som 7-åring bör han kunna hänga med på resonemanget att han har ansvar för att han uppför sig och följer reglerna samt att det kan vara lättare eller svårare att göra detta beroende på vilket sällskap han väljer. Att lära sig att ha självinsikt är inte lätt, men om han kan lära sig identifiera saker och situationer som gör att han råkar i trubbel så kan han även undvika dessa. Hjälp honom komma på strategier för att undvika eller vända dåliga situationer. Få honom också att inse att det är en process - han kanske behöver undvika vissa situationer eller personer tills han har lärt sig hantera dem och inte för alltid.

    Satsa också på att låta honom leka med jämnåriga på fritiden när ni kan vara med och styra upp aktivt. Ju mer han får öva på sunda sociala situationer desto lättare kommer han att kunna navigera alla sociala situationer. Jätte-jättebra att göra detta med snälla och lugna barn, men, så länge ni är involverade och styr upp, kanske han kan få en chans att hitta en fungerande dynamik med även vildare och mer utmanande barn.

  • Anonym (Barn med autism och språks­törnin­g.)
    Visa endast
    Mån 22 feb 21:38 #15

    Hej.

    Jag är själv lärare och har en sjuåring i första klass som har liknande problem. Inte direkt att han slåss, men att han hakar på en massa dumheter. Saker som smitit från lektionen och gömt sig, busar och lyssnar inte på vuxna bland annat.

    Han leker då med en kille som går i samma klass men är ett år yngre och har stora problem. Utåtagerande, stökig, manipulativ och ljuger. Min son som då har autism och språkstörning ser inte detta. Han hakar på och lyssnar på kompisen.

    Vi har precis förra veckan haft möte med skolan för att detta måste få ett slut!

    De måste stötta sonen att stå emot kompisen. Stötta honom att leka med andra barn och uppmuntra honom att stå på egna ben och inte lyssna när det andra barnet försöker styra honom.

    Ni får ju då ställa krav på skolan och fråga vad de har för handlingsplan för att hindra att dessa konflikter uppstår. Det kanske krävs att din son ska ha ständig uppsikt utomhus ett tag? Skolans ansvar är ju att eran son ska vara trygg och må bra. Där har de ju verkligen misslyckats!

  • Tis 23 feb 00:20 #16
    Anonym (Barn med autism och språkstörning.) skrev 2021-02-22 21:38:30 följande:

    Hej.

    Jag är själv lärare och har en sjuåring i första klass som har liknande problem. Inte direkt att han slåss, men att han hakar på en massa dumheter. Saker som smitit från lektionen och gömt sig, busar och lyssnar inte på vuxna bland annat.

    Han leker då med en kille som går i samma klass men är ett år yngre och har stora problem. Utåtagerande, stökig, manipulativ och ljuger. Min son som då har autism och språkstörning ser inte detta. Han hakar på och lyssnar på kompisen.

    Vi har precis förra veckan haft möte med skolan för att detta måste få ett slut!

    De måste stötta sonen att stå emot kompisen. Stötta honom att leka med andra barn och uppmuntra honom att stå på egna ben och inte lyssna när det andra barnet försöker styra honom.

    Ni får ju då ställa krav på skolan och fråga vad de har för handlingsplan för att hindra att dessa konflikter uppstår. Det kanske krävs att din son ska ha ständig uppsikt utomhus ett tag? Skolans ansvar är ju att eran son ska vara trygg och må bra. Där har de ju verkligen misslyckats!


    Min son slåss inte heller. Han råkar dock på dumheter ibland "eftersom någon säger åt honom att göra det, så gör han det." Det sker inte varje dag, men det värsta är fortfarande att han alltid blir slagen och puttad varje dag i skolan.
  • Anonym (Barn med autism och språks­törnin­g.)
    Visa endast
    I förrgår 19:49 #15
    Hyllemor skrev 2021-02-23 00:20:52 följande:

    Min son slåss inte heller. Han råkar dock på dumheter ibland "eftersom någon säger åt honom att göra det, så gör han det." Det sker inte varje dag, men det värsta är fortfarande att han alltid blir slagen och puttad varje dag i skolan.


    Så hemskt!

    Här måste du bara ligga på skolan så de agerar! Det är de skyldiga att göra.

    Be skolan berätta hur de löser detta nu. De måste ju punktmarkera dessa barn som utsätter din son för våld.

    En sista utväg är ju att hota med anmälan till skolinspektionen. Det är varje skolas mardröm, det vill de absolut inte.

    Som förälder måste man tyvärr ibland vara väldigt tydlig och rak mot skolan.

    "Jag förväntar mig att ni inte lämnar sonen själv med dessa barn. "

    Om det nu är så att de har för lite resurser måste ju skolan lösa det!

    Inget barn ska bli misshandlad varje dag. Där har skolan misslyckats med sitt uppdrag att se till att alla elever är trygga och att arbeta främjande och förebyggande mot våld och mobbning.

    Var ju så jag fick göra till rektor och mentor till min son, staka upp i ett mail vilka stödinsatser han behöver för att skoldagen ska funka och nu har det faktiskt varit betydligt bättre i veckan. Hoppas bara det håller i sig.
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll