Forum Ekonomi - Ekonomi & juridik
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Arbeta mindre

    Lör 20 feb 06:21 Läst 0 gånger Totalt 10 svar
    Lör 20 feb 06:21

    Sedan en tid tillbaka, och särskilt nu under pandemin har jag känt att jag skulle vilja jobba färre timmar. Jag jobbar lite annorlunda nu under pandemin och behöver inte åka in till jobbet till 8 varje morgon om jag inte har ett viktigt ärende utan kan åka in senare eller hem tidigare vilket jag har känt har gett mig mer ork. Under Mina normala 40-timmars veckor släpar jag mig hem efter jobbet och orkar knappt laga mat innan jag kraschar i soffan. Jag skulle vilja gå ned i tid men sambon säger att vi inte har råd, och det går nog inte heller på min nuvarande arbetsplats. Men ni som har gått ned i tid är ni oroliga inför pensionen? Vi äger inte vår bostad eller något annat heller för den delen så vi har inget att sälja den dagen vi går i pension och har heller inga besparingar av olika anledningar. Så är det bara att bita i det sura äpplet och jobba 40-timmars veckor till pensionen eller har någon gjort ett annat livsval?

  • Lör 20 feb 07:18 #1

    Att jobba några timmar mindre (eller vara ledig en dag i veckan) kan göra stor skillnad på orken. Din framtida pension kan du simulera på minpension.se. Genom att spara privat kan du parera sämre pension. Men den stora frågan är, se över era nuvarande kostnader. Går det verkligen inte att dra in på något? Ett mer minimalistiskt liv kan ge mycket högre livskvalite. Alternativt, finns det andra mindre tröttande jobb?

    Jag har själv reflekterat över detta nu under coronan. Har jobbat hemma i snart ett år och slipper lång pendling. Kommer aldrig gå tillbaka till att vara på plats 5 dagar i veckan (kontorsjobb).

  • Lör 20 feb 08:12 #2

    Jag gick ner i arbetstid när jag blev förälder. Vad gäller pensionen tänker jag såhär: Jag levde på 8000 kr/mån (dagens penningvärde) under rätt många år när jag pluggade. Lyckades för de pengarna flytta flera gånger och köpa möbler och husgeråd till ett hem plus köpa studielitteratur. Jag vet med andra ord att jag kan leva billigt, och som pensionär kommer jag förmodligen dessutom ha ett fast boende, fullt inrett hem, välfylld garderob och sparade pengar på banken. Som pensionär behöver jag inte heller ha nära till jobbet, så jag skulle kunna flytta till något fint område längre från centrum = billigare.

    Jag planerar å andra sidan att gå upp till fulltid igen när barnen är större (gymnasiet kanske).

    Som redan skrivits: det kan vara värt att dra ner på omkostnaderna för att kunna jobba mindre. Flytta till mindre boende tex.

    Har du möjlighet att höja din lön genom utbildning så kanske det kan vara något?

  • Lör 20 feb 08:35 #3
    Jag bor ensam i hus och har valt att jobba 80% och får ut ca 17000kr/månad. Jag får naturligtvis tänka på ekonomin men lever inte snålt . Köper mycket begagnat och på rea, handlar kött med kort datum för 50% och bunkrar i frysen .Det är värt varenda öre att kunna jobba deltid . Jag kommer inte få så bra pension men jag vill leva nu och vill inte att livet består av "bara" jobb.

    Sätt er ner och gå igenom ekonomin och se vad ni kan dra in på och hur ni kan leva mer ekonomiskt så du kan gå ner i tid.
  • Sön 21 feb 07:35 #4

    Tack alla ni för era synpunkter! De låter väldigt realistiska och görbara.

    Vi har gjort dåliga val och dragit på oss onödiga skulder som vi kämpar med att betala av vilket lite sätter käppar i hjulet för att gå ned i tid just nu. Och att få med sambon på tåget måste jag jobba på för han anser att man ska jobba heltid, och så gillar han att konsumera.

    Jag utbildade mig nyss och har tjänat ett par tusenlappar extra, mer blir det inte när man jobbar med människor ????

    Vi levde på mindre pengar när vi var föräldralediga och det funkade ju, så det borde funka igen. Jag tänker bara att jag blir den som förlorar på det om jag går ned i tid och får mindre i pension, kommer bara att få 8000kr i pension i skatt som det ser ut nu medan sambon får ut mycket mer. Och man kan ju inte garantera att man lever ihop som pensionärer. Klarar man sig ensam då med så lite pengar? Jag vet att min mamma inte gör det utan fick flytta tillbaka till sin exsambo för att klara vardagen.

    Tankarna virvlar, men så skönt att se att ni tänker som jag, och att jag inte bara verkar vara ?lat? som vill gå ned i tid ????

  • Sön 21 feb 08:02 #5

    Det är klart man kan gå ner i tid men jag är inte sugen på att bli fattig pensionär. Aldrig kunna köpa julklappar till barnbarnen, inte unna sig en blombukett, leta kuponger och extrapriser, inte kunna ha en hobby och köpa material till den. Inte heller kanske man lever i tvåsamhet. Man kanske är änka eller skild. En släkting levde gott så länge mannen levde men över en natt blev hon mycket fattigare och då har hon ändå haft jobb hela livet.

    Dock är jag också sugen på att jobba mindre. Har förvaltar mina pengar väl och samlar på hög samt investerar säkert. När jag blir äldre vill jag kunna gå ner i tid men då ska jag veta att pengar finns för guldkant på livet. Visst jag levde fattigt som student och visst klarar man det men som ung är livet lättare och vänner m.m lever ofta lika dant.

  • Sön 21 feb 10:17 #6
    Marleneil00 skrev 2021-02-21 07:35:26 följande:

    Tack alla ni för era synpunkter! De låter väldigt realistiska och görbara.

    Vi har gjort dåliga val och dragit på oss onödiga skulder som vi kämpar med att betala av vilket lite sätter käppar i hjulet för att gå ned i tid just nu. Och att få med sambon på tåget måste jag jobba på för han anser att man ska jobba heltid, och så gillar han att konsumera.

    Jag utbildade mig nyss och har tjänat ett par tusenlappar extra, mer blir det inte när man jobbar med människor ????

    Vi levde på mindre pengar när vi var föräldralediga och det funkade ju, så det borde funka igen. Jag tänker bara att jag blir den som förlorar på det om jag går ned i tid och får mindre i pension, kommer bara att få 8000kr i pension i skatt som det ser ut nu medan sambon får ut mycket mer. Och man kan ju inte garantera att man lever ihop som pensionärer. Klarar man sig ensam då med så lite pengar? Jag vet att min mamma inte gör det utan fick flytta tillbaka till sin exsambo för att klara vardagen.

    Tankarna virvlar, men så skönt att se att ni tänker som jag, och att jag inte bara verkar vara ?lat? som vill gå ned i tid ????


    Jag levde som sagt på motsvarande 8000/mån när jag pluggade. Bodde ensam då. Jag ska ju inte påstå att det var kul. Men visst går det. Det jobbigaste då var att man varje sommar riskerade att stå utan inkomst eller inte få sin lön förrän slutet av juli, vilket innebar att man fick ca 4000 kr i maj och sen skulle klara sig på det innan sommarjobbslönen kom ett par månader senare. Pensionen kommer i alla fall regelbundet och året om. Möbler, husgeråd och allt sånt lär man ju ha redan, liksom en buffert på banken, kläder behöver man inte bry sig så mycket om när man inte jobbar. Inte behöver man åka buss eller bil till jobbet varje dag heller. Så länge man är frisk är det förhållandevis billigt att vara pensionär.
  • Ons 24 feb 11:09 #7
    Litorina skrev 2021-02-21 10:17:22 följande:
    Jag levde som sagt på motsvarande 8000/mån när jag pluggade. Bodde ensam då. Jag ska ju inte påstå att det var kul. Men visst går det. Det jobbigaste då var att man varje sommar riskerade att stå utan inkomst eller inte få sin lön förrän slutet av juli, vilket innebar att man fick ca 4000 kr i maj och sen skulle klara sig på det innan sommarjobbslönen kom ett par månader senare. Pensionen kommer i alla fall regelbundet och året om. Möbler, husgeråd och allt sånt lär man ju ha redan, liksom en buffert på banken, kläder behöver man inte bry sig så mycket om när man inte jobbar. Inte behöver man åka buss eller bil till jobbet varje dag heller. Så länge man är frisk är det förhållandevis billigt att vara pensionär.

    Bravo! Jag levde också på 9500 kr när jag var student för 7 år sedan. Gick alldeles utmärkt. Bodde ensam och sparade dessutom 1000 kr per månad. Jobbar deltid idag inom vården och får 20000 per månad. Klarar mig utmärkt på detta och kan spara 5000 kr per månad.


    Bara som en kuriosa... en månadslön på 30000 kr gör att du har bättre betalt än 98% av världens befolkning!

  • Ons 24 feb 12:30 #8
    Marleneil00 skrev 2021-02-21 07:35:26 följande:

    Tack alla ni för era synpunkter! De låter väldigt realistiska och görbara.

    Vi har gjort dåliga val och dragit på oss onödiga skulder som vi kämpar med att betala av vilket lite sätter käppar i hjulet för att gå ned i tid just nu. Och att få med sambon på tåget måste jag jobba på för han anser att man ska jobba heltid, och så gillar han att konsumera.

    Jag utbildade mig nyss och har tjänat ett par tusenlappar extra, mer blir det inte när man jobbar med människor ????

    Vi levde på mindre pengar när vi var föräldralediga och det funkade ju, så det borde funka igen. Jag tänker bara att jag blir den som förlorar på det om jag går ned i tid och får mindre i pension, kommer bara att få 8000kr i pension i skatt som det ser ut nu medan sambon får ut mycket mer. Och man kan ju inte garantera att man lever ihop som pensionärer. Klarar man sig ensam då med så lite pengar? Jag vet att min mamma inte gör det utan fick flytta tillbaka till sin exsambo för att klara vardagen.

    Tankarna virvlar, men så skönt att se att ni tänker som jag, och att jag inte bara verkar vara ?lat? som vill gå ned i tid ????


    Självklart kan man både jobba mindre och ändå få en hygglig pension. Men i ert fall blir det svårt, eftersom ni spenderar mycket och har onödiga skulder. Det handlar om prioriteringar.

    Jag tycker du i alla fall ska börja spara till din pension, det bör du prioritera före att gå ner i tid.
  • Tor 25 feb 15:27 #9

    Jag är ensamstående med två barn, bor i hus (glesbygd) och jobbar 55%.
    Jag har även studielån och andra skulder, men lyckas ändå spara ca 4000 kr/mån, så pensionen är jag inte orolig för.

    Det viktiga här är ju till att börja med att man är överens. Jag och mitt ex var inte det. Han bor nu i Stockholm och jobbar 120% och ser sina barn varannan helg.

    Är det värt att offra din livskvalitet fram till pension för att din sambo vill köpa grejer? Kommer du över huvud taget orka jobba till pension eller kommer du gå in i väggen på vägen? Och hur bitter kommer du inte vara mot din sambo några år från nu när du inser att du kastar bort ditt liv på att jobba och må dåligt för saker som inte är viktiga för dig?

    En pension på 8000 kr låter lågt. Har du alltså ingen tjänstepension och har aldrig haft det? Då kan det vara värt att prata med arbetsgivaren om det eller byta arbetsgivare. Om du avtalar med din arbetsgivare att löneväxla, alltså att de betalar in mer till tjänstepension istället för lön, kan det vara ett sätt för dig att spara till pensionen.

    Om ni har alltför stora skillnader i vad ni prioriterar tycker jag du ska överväga att separera er ekonomi. Då betalar ni tex hyran i procent av er inkomst (inte 50-50), och du kan välja att inte betala för onödiga saker som du inte vill ha utan gå ner i tid istället. (Det funkar såklart inte på skulder, men om det är så att du inte har råd med att ni separerar era ekonomier så är det ju i praktiken så att din sambo subventionerar dig.) 

  • Tor 25 feb 17:07 #10
    Flashbulb skrev 2021-02-24 11:09:57 följande:

    Bravo! Jag levde också på 9500 kr när jag var student för 7 år sedan. Gick alldeles utmärkt. Bodde ensam och sparade dessutom 1000 kr per månad. Jobbar deltid idag inom vården och får 20000 per månad. Klarar mig utmärkt på detta och kan spara 5000 kr per månad.

    Bara som en kuriosa... en månadslön på 30000 kr gör att du har bättre betalt än 98% av världens befolkning!


    Alltså, måste bara säga. En sak jag är så glad för är att studiemedlet har höjts sedan jag pluggade. Räknar man om pengavärdet så har studerande idag 2000 kr mer i månaden att röra sig med än vi hade på min tid. Det möjliggör för dem att koncentrera sig på studierna på ett helt annat sätt. Riktigt bra beslut!
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll