Problem med bonusdotterns mamma

Hur är det med intelligensen?

Man ska inte ha sex under avslag och verkligen inte om det ökar, din man kan inte älska dig speciellt mycket.

Analsex vet jag.

Men oavsett, kunde inte din man klara sig ett tag?

Hur stark är hans kärlek då?

Du skrev ju att det slutade med ännu mer avslag?

Var det inte sant?

2 veckor efter jag födde så körde vi där bak haha de slutade i ännu mer avslag men vad gör man inte för den man älskar :)

Analsex vet jag.

Men oavsett, kunde inte din man klara sig ett tag?

Hur stark är hans kärlek då?

Du skrev ju att det slutade med ännu mer avslag?

Var det inte sant?

2 veckor efter jag födde så körde vi där bak haha de slutade i ännu mer avslag men vad gör man inte för den man älskar :)

Analsex vet jag.

Men oavsett, kunde inte din man klara sig ett tag?

Hur stark är hans kärlek då?

Du skrev ju att det slutade med ännu mer avslag?

Var det inte sant?

2 veckor efter jag födde så körde vi där bak haha de slutade i ännu mer avslag men vad gör man inte för den man älskar :)

Det är mannen som ska ordna detta, inte du! 
Inget löser sig utan att mannen ändrar sig och beter sig annorlunda mot exet. 
Tex: svarar han verkligen när hon ringer varje dag? 

Här finns också ett ex. Hon ville väl inte ha min man tillbaka, men hon ringde och messade flera ggr om dagen när det var som värst. Kunde komma och ringa på dörren också, om han inte hade svarat. Hon försökte få allt där han inte ville göra som hon tyckte, till att det indirekt drabbade barnen och att han var en dålig pappa om han inte gjorde som hon sa. Därför blev det så svårt för honom att säga nej när hon ville ha hjälp med saker. När vi träffades märkte jag detta rätt så fort, jag undrade förstås om de var färdiga med varann. Det var de, men hon betedde sig som om allt skulle fortsätta som förut med det praktiska, bara att de inte bodde ihop. 

Tex fick han säga åt henne att inte ringa hela tiden (han svarade inte alltid), utan skicka sms och då kunde han själv bedöma hur akut det var och i så fall ringa senare. Barnen bytte bostad på söndagar och han försökte alltid styra allt hon ringde/messade om till söndagarna. Det var ju oerhört sällan något akut. Han kunde svara på sms: "det där tar vi på söndag". Hon hade svårt för detta men fick helt enkelt acceptera det. 

Hon ville att de skulle fira jul tillsammans trots att de var skilda (och trots att de inte umgicks annars). När han träffat mig förklarade han för henne att det går inte, han ville ju fira jul med mig. Hon blev riktigt sur, sa att "vi hade ju bestämt att vi alltid ska fira jul! Det är så viktigt för barn att se sina föräldrar tillsammans på jul!" (det hade de inte bestämt - hon hade "bestämt")
Han bara suckade och sa att livet går vidare, du förstår väl att det inte kommer bli så? Hon gav sig motvilligt. 

Det har varit en massa annat också, men en steg för steg "avvänjning" för henne kan man väl kalla det. Det som varit så otroligt skönt är att min man varit supertydlig mot henne att han verkligen inte vill ha något med henne att göra förutom det han behöver runt barnen.
Jag tänker att din man, TS, velade i flera år innan han till slut valde dig, men nu har han ändå som "två familjer". När ert barn kommer, kommer han slitas itu av dåligt samvete om ni inte reder ut detta innan. Han låter som ett klassiskt exempel på en skild man som inte lyckas jonglera alla relationer samtidigt. Han vågar inte säga åt henne, för han vill inte riskera en försämring gentemot dottern, men när du fått ditt eget barn, kommer du anse att han måste prioritera er familj, som han faktiskt lever i. 
Ni kanske behöver hjälp utifrån med detta.