34 år - bitter och deprimerad, hur länge orkar man?

Hej, jag kan delvis känna igen mig, för min del är det missfall. Mina närmaste vänner har tydligen inte råkat ut för det, och efter första, när jag blev gravid igen, så var det ju mycket hurrarop och "det var bara otur, nu kommer det gå bra". Nej, det gjorde det verkligen inte. 

Månaderna tickar på, och det gör min ålder också. Så otroligt ironiskt också, att missfallsgraviditerna såklart tog sig på första och andra försöket. Så att det går snabbt är ju verkligen inte en garanti att det går bra. 

Än så länge kan jag hålla mig gaaaanska avslappnad (fast jag kanske inte borde, fyller 36 i slutet av året, men vad ska man göra). Men visst tär det, att mina närmaste vänner redan har två barn, att alla bekanta är gravida eller redan har barn. Men visst har jag en känsla av misslyckande. Att det är "synd" om mig som har sån otur. Det är vad jag tror att andra tänker iaf, dom som vet.