Jag. Kvinna. Skulle aldrig göra om det. Båda borde vara hemma lika mycket och kan man inte det pga ekonomi ska man inte skaffa barn. Det är det enda rättvisa mot barne och mot oss själva. Det är ett jämnställt föräldraskap och skulle hindra många kvinnor från att hamna i underläge där man tar hand om allt år in och ut.
Jag, för att jag ville det. Innan vi fick barn ville vi tvärtom dela 50/50. Vi tänkte också bara 6 månader var. Direkt när jag höll honom i mina armar kände jag att jag ville vara hemma tills hans blev 6. Tyvärr kunde jag inte det men jag var hemma i 2 år och min man 3 månader. Vi ska snart få syskon och jag ska vara hemma 2 år först igen och sedan min man några månader till. Jag älskar att vara hemma med mitt barn, det ger så himla mycket. Inte ett dugg stressigt eller jobbigt heller när man inte också ska göra andra saker.
Huvudsaken är väl att någon förälder vill verkligen vara hemma med sitt barn. Det är väl det bästa ett barn kan få. Inte dumpas på fsk så fort det pluppar ut som man uppmuntras till i Sverige.
Dessutom kan den andre föräldern som arbetar vara en väldigt delaktig förälder efter arbete.
Det finns många barn i Sverige de växer upp på förskolan, hela dagar, från tidig ålder, sover hemma och tillbringar helgerna hos far, morföräldrar. Vissa barn vet nog knappt vilka som är deras föräldrar.
Nej det behöver det inte. Jag fortsatte amma när barnet var ett år och jag började jobba. Men vid sex månader hade det varit rent skadligt i vårt fall att vara ifrån varandra så mycket. Barnet helammade i princip fortfarande och ingen av oss hade mått bra av det mentalt. Nej att pumpa ut är inte samma sak även om det funkar.