Min svägerska är bästa vän med min makes ex flickvän

Man kan tyvärr inte styra över vilka som är vänner. 
Exet är inte del av familjen längre men de kan ju fortfarande vara vänner. De kanske kände varann innan tom? 

Men hallå, hon är väl vän med vem hon vill! Du vet ju inte hela historian antagligen, det kanske svägerskan gör. En del kanske inte bryter med viktiga människor i deras liv för de gjort ett misstag? Låter som du är svartsjuk snarare..

Ja du överreagerar.

Kan ju finnas en anledning till otroheten som du inte vet om, men som svägerskan vet och inte har några problem med?
Exet kanske alltid har behandlat svägerskan väl och fortfarande gör så varför ska svägerskan inte få ha en bra vän för att den personen och din make inte fungerade ihop?

Är själv skild utan andra eller otrohet inblandad och miste hela bekantskapskretsen på kuppen. Även hon som bara var min vän och inte x-makens. Inte en aning om varför...
De hör inte av sig till mig och jag blir aldrig medbjuden på något. De kommer dock till mig när jag bjuder...
För mig finns det inte på världskartan att tvinga folk "välja sida" pga saker vid en separation. 
Jag har i princip aldrig valt sida i någonting där 2 parter är inblandade och jag inte har hela sanningen. Det är sällan ens fel att två träter...

 

En del utvecklar relationer och vänskapsband som är "fristående" från originalrelationen. Dvs, de har kanske träffats och blivit vänner via/tack vare din man, men deras relation är numera självständigt och har inget med honom att göra. Bara att tugga i sig.

Betyder det här att du inte har någon kompis som har varit otrogen?

Det är ju inte systern exet varit otrogen emot, hon behöver inte välja sida, men nog ser det ruttet ut att ha kvar en sån person i sitt liv.

Gäller samma regler gemensamma vänner, att de måste ta parti för den som blivit utsatt för otrohet eller får man välja sina egna vänner...?

Sen finns det ingen som tvingar er att umgås med systern så klart.

Tack för era svar. Jag förstår nu att jag överreagerar.

Nej , jag känner ingen så vitt jag vet som har varit otrogen. Visste inte att så många är det ?

Jag känner igen mig från andra sidan. Jag var jättebra kompis med min första svägerska (är ingift, så det var min mans brors tjej), och hade väldigt gärna haft kvar henne i mitt liv för all framtid. Tyvärr har det runnit ut i sanden eftersom vi bor så väldigt långt ifrån varandra. Hon var otrogen mot min svåger, men i mina ögon hade han själv bäddat för det, eftersom han betedde sig som ett svin mot både henne och hennes familj. Jag vägrade säga upp bekantskapen med henne när deras förhållande tog slut.

Nu hoppas jag för din skull att det var din mans ex som var skurken i deras förhållande, men visst låter det lite märkligt att de har hållit så bra kontakt med henne om hon nu betedde sig så illa mot din man. Jag har en känsla av att du kanske inte har fått höra hela historien.

Man kan såklart tycka att det är jobbigt pga saker som har hänt.
Men vänskap kan ofta vara starkare än kärlek. Kanske var de varandras stöd när det krisade? Och som flera skrivit, kanske finns saker som du inte känner till?

Vi har en liknande situation i vår släkt. Vilket har gjort att de två, som var vänner från början, umgås nästan som förr. Men jag kan inte vara med och vi kan inte umgås hela familjerna inkl barn pga släktband. Lite trist men då får det vara så, man kan inte tvinga folk. Och de har ändå varann på nåt sätt.

Ja precis. Jag har t.ex. blivit väldigt bra vän med min mans bästa väns fru. Jag har mycket svårt att tänka mig att vi skulle sluta vara vänner om något av paren separerade alldeles oavsett hur smutsig separationen skulle vara och vad som föregår det. För vi har nu en egen relation som är alldeles oberoende av att våra män är som syskon. 

Jag tycker att det var en liten märklig sak av dig att lägga dig i. Kan förstå om det var känsligt för din partnerdå det begav sig om systerndå inte markerade att kompisen gjort fel som var otrogen, men känns som en sak syskonen emellan och något som borde vara "bearrbetat" nu.

En del bedömer bara sina relationer i förhållande till sig själva, dvs så länge personen inte ställer till skit för mig så är den okej.

Andra tar det längre och om de själva känner starkt att t.ex. otrohet är fel så skulle de inte kunna umgås med en person som är otrogen utan att visa ånger eller i alla fall visa att de begriper att de gjort fel. 

Är det något jag lärt mig sedan skilsmässan för 2 år sedan så är det att de man trodde var ens vänner inte alls är det. 
Det var jag som såg till att vi hade kontakt med våra vänner. Det var jag som ordnade "parfester" och rena väninnekvällar. Det var jag som handlade, städade, lagade mat osv. till festerna.
Jag hade även en "egen" väninna som jag umgicks med utan att maken vad med.

Efter skilsmässan bjöd jag in gänget på inflyttningsfest, jag har ordnat väninnekvällar. Blev lovad av den ena väninnan att få komma på deras nyårsfest de skulle ordna, men jag fick höra "ryktesvägen" att de istället bjudit hem sig till x-maken och bemödade sig inte ens att meddela mig att jag inte var välkommen på fest som lovat. Så jag blev ensam nyårsafton.
Sedan har det varit heltyst.
Hon som var min "egen" vän slutade att höra av sig helt. Jag har stöttat henne i 6-7 år genom mängder av saker, men när jag skilde mig kunde hon inte finnas där för mig. Och när vi möttes för ett par veckor sedan så kunde hon inte ens bemöda sig med att säga hej fast jag sa det högt flera gånger och det gick inte att undgå att vare sig se eller höra mig...

Igår var ett tydligt exempel på att de helt glömt mig. Jag fyllde år och en person skickade ett kort sms med grattis på födelsedagen. Ingen av alla de andra som jag de senaste åren gratulerat hörde av sig. Inte ens på facebook. Så de blommor jag skickat på deras högtidsdagar var bara att kasta pengar i sjön för min del.