Tycker kolossalt illa om mitt jobb

Jodu, jag har samma känsla som dig.

Jag har arbetat runt 30 år inom samma yrke. Service inom vaktmästeri och reception.

Under de senaste 10 åren jobbar jag som vaktmästare på en skola i Stockholm. Har hyfsade kollegor, lite tråkiga, men vi samarbetar helt ok.

För 4 år sedan studerade jag en korrare kurs inom nätverksteknik med hopp om att kunna gå vidare internt, men det har inte fungerat.

Nu är jag 50+ och börjar få den där känslan som många tidigare kollegor har haft. Jag är kvar här. På ett ställe som inte ger något förutom lön. Jag kämpar på till pensionen.

Har en liten förhoppning om att bli ljudboksinläsare och få möjlighet att gä ner i tid från mitt ordinarie arbete.

Har en liten studio hemma i hustruns klädkammare och har fått några obetalda uppdrag att läsa in skräcknoveller.

För mig spökar tiden innan min nuvarande tjänst.

Blev uppsagd pga arbetsbrist från en Högskola (dvs, servicen blev utlagd på entreprenad och de hade egen personal)

Då var jag arbetssökande i två år och mådde skit.

Jag vet vad jag har, men inte vad jag kan få.

Eller Inte få.

Tråden fick mig att på in på platsbanken.

Finns två servicetjänster på Universitetet.

Ska söka en. Ska bli intressant att få veta om en 50+ med stot erfarenhet kan få komma till en intervju.

Tack.

Idag är en sån där dag då jag vill säga upp mig och skita i hur det går. Men i Pandemitid är det inte väl inte läge antar jag. Är 54 år och endast utbildad genom arbetserfarenhet inom kontorsservice är förmodligen inte attraktivt nuförtiden.