Därför är det många män som avskyr feminism

Inte den du svarade men jag kan ge mig in och ge min syn på det hela. Feminismen påverkar inte mig negativt i såpass stor utsträckning att mitt liv är dåligt eller kan anses förstört men det är ändå konstant närvarande.

Svensk politik är fullkomligt infekterad av feminism och lider kraftigt av det, vilket påverkar mitt liv både direkt och indirekt. Dåliga beslut leder till ett sämre samhälle.

Många av mina vänner är feminister och feminismen har gjort dessa lätt grälsjuka, vilket påverkar mitt liv negativt.

Hela min utbildning, från grundskolan till universitet präglades av feminism vilket sänkte kvaliteten på undervisningen. Det har till och med gått så långt att man villkorar vetenskaplig forskning utifrån feministiska perspektiv (som man kallar genus). All utbildning är objektivt och obestridbart sämre tack vare feminismen, och nu kommer även själva vetenskapen i sig lida samma öde. 

Nu sitter jag på ett storbolag som liksom alla andra storbolag har en HR-avdelning som består av kvinnor till 95% och det senaste svarta i deras värld verkar vara instagramfeminism, vilket leder till att jag tvingas gå kurser där någon medioker kvinna förklarar att det är så himla synd om kvinnorna.

Media har som bekant en existentiell livskris med tillhörande dödsångest vilket gjort dessa desperata för att attrahera klick, vilket man löser genom att publicera s.k. ragebait, dvs extremt provocerande och polariserande texter skrivna av grälsjuka dårar som inte sällan är superduperfeminister.

Och varför gör man allt det här? För att några få kvinnor blir slagna av sina män? För att vissa kvinnor vill vara chef men inte vågar/lyckas bli det? För att normer påstås tvinga kvinnor att städa mer?

Men du, i praktiken så existerar inte liberal feminism, det är bara en teoretisk existens den för. Det finns på ett idéplan liberal feminism men ni är så totalt utklassade av vänsterfeministerna att ni i praktiken inte existerar. Ni har ingen som helst inverkan politiskt, och varje gång jag hör någon yttra din typ av feminism (vilken i sig är ganska vettig måste påpekas) så kommer någon klart mer stridbar vänstertjej och gör slarvsylta av denne. Skulle ni mot förmodan ta striden så är det bara en gräsrotskampanj och bandwagon på instagram bort att totalt radera hela era sociala liv.

Det här är uppenbarligen en generationsfråga, ni är ganska mycket äldre än mig. Skolan ni gick i var inte besatt av feminism, er sociala krets var inte hetsad av internetfeminister, politiken är sedan länge irrelevant för er del och i arbetslivet är ni troligtvis omgivna av personer i ungefär samma åldersspann som därmed är lika "skyddade" eller förskonade som ni. Bara det faktum att sextiotalist aldrig tvingats gå en likabehandlingskurs säger en del enligt mig. Jag upplever inte att feminismen har förstört eller hindrat mig i någon högre utsträckning men det är ju dels för att jag har lärt mig navigera den här ideologin och dels för att den inte har något intresse av att korrigera just mitt beteende, även om den mer än ofta vänder sig till min demografiska grupp och anklagar oss för, utan att överdriva, i princip all ondska på den här jorden. ROKS menar på ett lite knepigt sätt att jag och min demografiska kategori är ansvariga för lesbiskt partnervåld och kräver att jag gör någonting åt det, exempelvis. Tror ni mig inte så står det i klartext på deras hemsida, jag kan länka.

Ditt bemötande är ganska tröttsamt FDFMGA. Jag listar upp en rad ganska konkreta och uppenbara effekter som feminismens dominans har men du ignorerar den och antyder vagt att jag, eller åtminstone sådana som har mina åsikter, är förbittrade förlorare som söker en syndabock. Hur vore det om du istället tar något av det jag listade upp och bemötte det direkt? På det viset så kan vi ju ha en diskussion. 

Sedan undrar jag om era privatliv, den där diskussionen med vänner över ett glas vin som lätt kan bli lite hetsig, hur ser den ut i era fall? Om ni aldrig har stött på någon lättkränkt och grälsjuk feminist som efter ett par glas vill bekämpa patriarkatet så har ni antingen en snäv bekantskapskrets, inte varit ute särskilt mycket, inte talat om några sådana frågor eller när dessa kommit upp varit passiva eller undfallande.

Sitter jag hemma och är förbittrad? Nej. Avskyr jag att indirekt finansiera dumheter såsom genusperspektiv på raketforskning? Ja. Anser jag att DN mfl hetsar folk till att hata varandra och att det är någonting negativt? Ja. Det är inte så jäkla svårt det här.

Nu har jag kommit med ganska många konkreta, påtagliga saker som jag tror att vem som helst skulle kunna förstå är negativa men du väljer att tala om att välja vänner och hur det är lågutbildade som gnäller på feminismen.

Jag kan ge dig en utmaning! Om du är tvungen att säga någonting negativt om feminismen, vad är i så fall högst upp på den listan? Någonting kan du säkerligen komma på, annars har du en ganska solid lista exempel ovan. Klarar du min utmaning?

Notera hur han undvek min tämligen enkla utmaning genom att säga att vissa kanske, men inte troligtvis, någonstans någon gång kanske är som anti-feministerna (men förmodligen inte). Det är nästan en uppvisning i anpasslighet, han lyckas så att säga klara min utmaning genom att visa sin lojalitet till det som är på modet. För övrigt så gav ditt mycket välskrivna inlägg starkt stöd till ett tidigare inlägg i tråden där jag förkastar liberal feminism som totalt dominerad av vänsterfeminism. Liberala feminister är nämligen i princip uteslutande den allra mest utpräglade form av akademiker på precis det sätt som du genom Chomsky beskriver. Intressant.

Du upprepar det här mantrat så till den milda grad att man kan säga att de som gnäller mest är de som gnäller över att bittra män gnäller över förlorad makt över andra. Det är nästan som om du vill framkalla gnället, locka ut det i ljuset så att diskussionen blir lite enklare, en van motståndare som du har förberett dig på att besegra. Jag anar nästan en viss saknad, som den där sista levande sångfågeln av sin art som sjunger locksånger efter en partner som inte finns.

Inte för att vara dryg men jag har faktiskt svarat på din fråga i ett inlägg direkt riktat till dig, kan copy pastea det men där har du ditt svar. Enklare och bättre för tråden om du går tillbaka och läser det. 

Det andra inlägget jag citerar här var inte riktat till mig men jag ger mig på att svara i alla fall, du har ju svaret på din fråga redan i inlägget du svarar på? Han skriver ju "Det gäller att hänga med i konjunktursmeningarna! Annars kan X gå miste om chefspositionen t.ex. Alla i denna klass, är strebrar, anpassliga, opportunister, med vissa, få, undantag.", det går väl inte att misstolka? Det kan bli jäkligt känsligt att ha fel åsikter, speciellt i akademikerkretsar. Du återberättar ett skämt menat att underhålla och visa på hur fel vissa beteenden är, någon humorlös feminist hör det, och vips så är den där nya tjänsten någon annans. Minns själv när jag satt på universitetet och vi i ett seminarium diskuterade hur kränkande och förtryckande det var för kvinnliga nyhetsankare att ha den manligt kodade klädseln kavaj på sig, varpå jag ställde frågan om det verkligen kunde beskrivas som förtryck eller diskriminering. Tystnaden som uppstod när doktoranden som höll i seminariumet spände ögonen i mig var så kompakt att man kunde ta på den.

Finns otaliga exempel på just det här. Såg du hur jobbigt det blev för den här FGDMHF när jag bad honom rikta kritik mot feminismen? Han kunde ju inte göra det, han kunde inte hitta ett enda snedsteg gjort av en enda feminist. Det är nästan något sekteristiskt över det, nästan som att han är rädd att han är övervakad och kan tänkas tvingas stå för sitt svar inför en jury. 

Äh, det är väl inte så himla hemskt? Jag ser feminism på ett personligt plan som en slags förhandlingsposition. När det blir politik och får skadliga effekter på samhällsinstitutioner såsom försvaret och universitetet så säger jag ifrån men det här med vem som ska betala på krogen är ju helt och hållet personligt. Vissa tjejer kräver att få betala, vissa vägrar, vissa kompromissar. Personligen så gillar jag att köpa blommor, stå för notan och bära tunga saker även fast min sambo absolut klarar dessa saker galant på egen hand. Vi är jämstllda men erkänner skillnaden mellan varandra och tar den emd en klckspark. Min erfanrenhet är trots allt ändå att i princip alla kvinnor vill bli behandlade som just kvinnor men för det inte bli förbisedda eller maktlösa.

Nej, Sverige är redan jämställt och feminismen är bara meningslöst gnäll. Kvinnor borde sluta upp med offertänket istället.