Därför är det många män som avskyr feminism

Nej, såklart tjänar män ingenting på jämställdhet. Möjligen en bättre relation med sina barn, men det verkar ju inte vara så viktigt.

Det handlar inte om att tjäna något, utan att dela på skiten. Att hjälpas åt att dra livets börda. Att inte sitta längst bak på kärran och sura medan din fru drar hela livets lass själv. För hur man än vänder och vrider på det så behöver ett barn tas om hand, och det kostar. Och om valet då står mellan att mannen ska tvingas vars hemma mot sin vilja, och att kvinnan ska tvingas vara hemma mot sin vilja, så är det väl rimligt att man delar på den bördan.

Inte den du svarade men jag kan ge mig in och ge min syn på det hela. Feminismen påverkar inte mig negativt i såpass stor utsträckning att mitt liv är dåligt eller kan anses förstört men det är ändå konstant närvarande.

Svensk politik är fullkomligt infekterad av feminism och lider kraftigt av det, vilket påverkar mitt liv både direkt och indirekt. Dåliga beslut leder till ett sämre samhälle.

Många av mina vänner är feminister och feminismen har gjort dessa lätt grälsjuka, vilket påverkar mitt liv negativt.

Hela min utbildning, från grundskolan till universitet präglades av feminism vilket sänkte kvaliteten på undervisningen. Det har till och med gått så långt att man villkorar vetenskaplig forskning utifrån feministiska perspektiv (som man kallar genus). All utbildning är objektivt och obestridbart sämre tack vare feminismen, och nu kommer även själva vetenskapen i sig lida samma öde. 

Nu sitter jag på ett storbolag som liksom alla andra storbolag har en HR-avdelning som består av kvinnor till 95% och det senaste svarta i deras värld verkar vara instagramfeminism, vilket leder till att jag tvingas gå kurser där någon medioker kvinna förklarar att det är så himla synd om kvinnorna.

Media har som bekant en existentiell livskris med tillhörande dödsångest vilket gjort dessa desperata för att attrahera klick, vilket man löser genom att publicera s.k. ragebait, dvs extremt provocerande och polariserande texter skrivna av grälsjuka dårar som inte sällan är superduperfeminister.

Och varför gör man allt det här? För att några få kvinnor blir slagna av sina män? För att vissa kvinnor vill vara chef men inte vågar/lyckas bli det? För att normer påstås tvinga kvinnor att städa mer?

Nej då, det är åldersblandning på min arbetsplats, i och för sig nästan uteslutande akademiker, vilket i sig kan vara en förklaring. Jag upplever det som att det främst är lågutbildade män som ger uttryck för hur mycket de kränkts och begränsas av feminismen.

Jag kan överhuvudtaget känna en viss förundran över dina synpunkter, som att du tror att arbetslivet är åldersskiktat så att om man är född på sextio- eller sjuttiotalet så jobbar man tillsammans med jämnåriga. Så är det i skolan men inte i yrkeslivet.

Privat umgås jag ogärna med folk som bara gnäller, oavsett kön.

Ett tips: Välj dina vänner med omsorg - i verkligheten och på sociala medier. Det gör jag - och med undantag för Familjeliv som  jag delvis uppfattar som ett omvänt Mecka dit antifeministerr vallfärdar för att få ge uttryck för sin kvinnouppfattning så har jag utbyte av de vänner jag valt eller omvänt: som valt mig.

Nu valde vi en privat förskola. Men men. Det är ju inte jag som är bitter över mitt liv. Gnäller över att jag är missförstådd.

Som sagt var, de som gnäller mest verkar vara bittra män som tappat lite av sin makt över andra

Olika åsikter är ju förutsättningen för givande samtal, däremot har jag inte något behov av att omge mig med gråterskor. Och värre lipsillar än antifeminister finns inte att uppbringa om man nu till äventyrs skulle vilja lyssna till klagosången.

För min del räcker det gott med Familjeliv där det framgår med all önskvärd tydlighet att offerkoftan har blivit till en självvald tvångströja för antifeminismen.

Jag betvivlar inte att du upplever att du kommer med tunga sakliga argument när du som i ditt första inlägg förklarar att feminismen är sexistisk och ojämställd och kan likställas vid fascism. Det är fint att du kan skriva begreppen, det vore emellertid bättre om du kunde beskriva dem i sammanhanget feminism, annars blir det ju bara din känsla för snömos du ger uttryck för
I nästa inlägg skriver du att kvinnor måste ta ansvar för sina val, vilket du upplever att de inte gör.

Själv anser jag att såväl kvinnor som män bör ta ansvar för sina egna val.

Dock inte in absurdum som till exempel kvinnan som startade en tråd här i veckan och berättade att hon blivit slagen av sin man. Då menade några av FL:s antifeminister att hon skulle hålla fast vid sitt val och se sin egen skuld i att hon blev slagen (den tråden blev ganska hårt modererad såg jag, men lite av den glädje vissa antifeminister kände återstår säkert)
Och så noterade jag att du inte riktigt förstår skillnaden mellan främst och alla.

Jag skrev: "Jag upplever det som att det främst är lågutbildade män som ger uttryck för hur mycket de kränkts och begränsas av feminismen.".

Det är inte detsamma som att jag upplever att alla antifeminister är lågutbildade. I den kontext jag använde främst betyder det de flesta, inte alla.
Slutligen. Nej man behöver inte vara antifeminist bara för att man inte definierar sig som feminist. Själv är jag inte feminist utan brukar uppleva mig som anti-antifeminist när gnället, eller känslopjållret blir för självmedlidsamt.

Jag tycker att det verkar som många antifeminister borde ta ansvar för sina egna liv, sina egna val - utan att fram offerkofteetiketten "Det är feminismens fel".

Män borde läsa på om feminism, inte bara anta saker. Vårt samhälle behöver feminismen.

Det är inte riktigt så som du inbillar dig. Här kan du läsa lite hur ojämställt det är.

www.gp.se/ledare/m%C3%A4n-missgynnas-i-svensk-v%C3%A5rd-och-skola-1.42785042

Såg nu att länken inte funkade, här en fungerande:

www.gp.se/ledare/m%C3%A4n-missgynnas-i-svensk-v%C3%A5rd-och-skola-1.42785042