Hoppar in här. Bf 25/11. 27 år med tredje barnet. Har två flickor sedan innan på 4 och 2,5. Detta var inte planerat men vi är glada ändå. Tiden går bara så långsamt. Insåg att det var 9 dagar sedan jag plussade. Känns som 9 veckor. Haha.
Känner samma som dig. På lördag är det 3 veckor sedan jag plussade. Har noll symtom som det känns. Lite ömma bröst ibland, lite trött men inget mer. Här där jag bor erbjuds vi bara RUL. Vill väldigt gärna göra ett ultraljud iaf där i v 12-13 så man vågar säga något till nära och kära. För att göra det måste jag köra 52 mil tur och retur men vill bara se att den är okej. Hur gör man för att få ett VUL?
Jag är precis i början på vecka 7 nu (6+1). Mina symtom är fortfarande ömma bröst, molvärk då och då, tröttheten har blivit lite mer påtaglig. Något mer kissnödig, har fått börja gå upp en gång natten iallafall. Jag har känt ett lätt lätt illamående ett par morgnar nu. Min förra graviditet var jag faktiskt inte illamående alls vilket var skönt, hoppas att det inte blir så farligt den här gången heller, men jag får bara vänta och se. Har läst att vissa personers illamående började i v.8?
Är det någon som har/har tänkt att göra tidigt ultraljud? Jag gjorde det med första barnet och det var sådan lättnad att se att det var någonting. Med andra barnet gick tiden så fort att det blev dags för kub fort. Nu går tiden långsamt igen och jag fattar inte att jag är gravid och kan liksom inte tro det. Men det kostar skjortan och det fanns ont om tider. Hur tänker ni?
Hej allihopa och grattis till er alla!
Här är en till som gärna vill hänga med i gruppen och har beräknad bf 8/11 (8+5 idag). Detta är första gången jag är gravid och kan inte sluta oroa mig för att något ska hända. Veckan innan mens och veckan då mensen skulle kommit hade jag molvärk och verkligen kände att jag var gravid, brösten blev lite större och lite ömma. Men nu har jag knappt några symptom alls, lite ömma bröst that's it! Kan ibland känna lite dragningar nedanför magen men börjar bli nojjig nu att det kanske inte står rätt till. Men man kanske bara ska vara glad för att man inte har en massa symptom?
Ja graviditeterna kan ju vara väldigt olika annars har jag hört, men förstår att det skulle vara en viss lättnad om det känns bekant:) Det som gör att jag lugnar mig lite är att jag inte haft några blödningar eller kraftig smärta och det känns ju som att det är de vanligaste symptomen om ett missfall sker. Funderar också på att göra ett tidigt ul bara för att få "kvitto" på att man är gravid och för att se så allt ser bra ut. Men känner samtidigt att det inte är någon försäkring på att allt går bra men ändå att man får någon lättnad och glädje, känns fortfarande helt overkligt!
Hej tjejer!
Jag är gärna med i tråden.
Vi väntar barn till 26 november 2021.
Första barnet
Helt ny på familjeliv
Behöver tips, hur vet man vilken mvc man ska välja? Har inte ens haft mitt första besök. Någon som har tips i Stockholm?
Låter jobbigt marmorbord, hoppas kub går bra!
Är det många av er som ska göra KUB-testet? Jag har fortfarande inte bestämt mig för jag vet inte vad jag ska göra med svaret om det är en avvikelse.. Hur tänker ni kring allt det här?
Ni som har flera barn. Har ni mått olika under graviditeterna? Med första mådde jag illa och kräktes varje dag. Med andra mådde jag illa ibland och kräktes några gånger. Nu har jag mått illa lite till och från, men aldrig så att jag har känt att jag har behövt kräkas. Blir såklart orolig.
Första barnet ?klassiskt? morgon-illamående. Minns att det helt avtog i vecka 8 och jag blev jätterädd. Kom tillbaka lite mildare i vecka 10. Födde en pojke.
Andra barnet mer illamående utan uppehåll fram till vecka 11. Fortfarande främst på morgonen dock. Födde en flicka.
Nu. Tredje. Har varit lamslagen av illamående sedan vecka 6-7. Dygnet runt. Vaknar på nätterna av illamåendet. Funderat mycket över om det kan vara två men det är bara en enligt ultraljud.
Jag upplever att det varit väldigt olika mellan graviditeterna även om det inte framgår i texten.