Svar på tråden Hur var din barndom?
  • Anonym (Tina)
    Fre 19 mar 23:50
    74 visningar
    13 svar
    Inlägg från Anonym (Tina) Visa alla inlägg

    Hur var din barndom?

    Den var OK. Min pappa var periodare och min mamma kunde inte älska mig. Men i pappas nyktra perioder hade jag det riktigt bra. I de dåliga perioderna var det jobbigt. Idag är jag väldigt medberoende på alla håll och kanter: jobbar i skolan och när det är problem försöker jag släta över och vara till lags och när det dyker upp problem så äter det upp mig: jag försöker alltid fixa allas problem: barns såväl som vuxnas.  

    Min pappa pratade om självmord och jag försökte vara honom till lags för att han inte skulle ta livet av sig. Idag är jag alltid rädd för att andra människor ska bli destruktiva om jag säger ifrån eller är besvärlig. Jag vill inte vara anledningen till att de skadar sig själva och jag litar inte på att de är rädda om sig. 

    Min mamma ville inte jag skulle vara henne till last. Hon älskade mitt äldre syskon men kunde inte tåla mig. Det irriterade henne att jag ville vara henne nära och att jag inte var självständig. Jag försöker idag vinna andra människors respekt och kärlek. 

    Båda mina föräldrar hånade mig och sa att jag inget var värd många gånger. I sina värsta stunder sa min pappa att han inte kunde tro att jag var hans barn och att min mamma måste ha varit otrogen: jag var för korkad för att vara hans barn. Jag trodde själv att jag var värdelös. Jag trodde också ibland att jag var galen, då min mor sa det till mig. Hon sa att jag bara drömt när jag talade om saker som jag tror har hänt på riktigt. Min mamma sa alltid att jag skulle bli galen och ibland undrar jag om hon inte har rätt i det när jag har ångest. 

    När folk är onyktra blir jag rädd och tror att de ska göra mig illa. 

    När jag var liten och inte kunde sova gav min pappa mig av sina sömntabletter. Jag vill inte ha mediciner idag och skulle aldrig i livet ta en sömntablett. Jag vill inte känna mig drogad och undviker allt som kan droga mig. 

    Jag letar fortfarande efter någon som kan rädda mig. Jag litar inte på min egen förmåga utan tror alltid att andra vet bäst. Jag sätter andra människor på piedestal för att jag tror att alla andra har svaren som jag inte har. 

    Jag var ofta hungrig när jag var barn och jag hade inte kläder som jag behövde. Idag har jag massor av kläder och tål inte att det ser tomt ut i kylen och i skafferierna. Jag har extra skafferier som är fyllda med torrvaror och konserver för jag vill inte vara hungrig igen. Jag är extra noga med vinterkläder och har många varma jackor, vinterbyxor, ullunderställ, vantar, vinterskor och tjocka strumpor. Jag vill aldrig frysa. Mitt boende har eldstad. 

    Men jag tänker ofta också på det bra stunderna i min barndom för de betyder mycket. När min pappa var nykter i långa perioder hade jag det så bra och han tog hand om mig bra. Det känns bra att ha trygga perioder att tänka tillbaka på. Jag tror att det är på grund av de trygga perioderna som jag jobbar med barn. 

    Om något barn inte har underkläder, eller har fel kläder för årstiden, eller är smutsig och har för små kläder, eller äter tre portioner mat till lunch, så är jag den första att upptäcka det och prata med de andra vuxna om det. Det är jag som ser sånt först. 

Svar på tråden Hur var din barndom?
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...