Sen jag var otrogen mår jag mycket bättre

Har påbörjat en affär och för ett tag sen var vi fysiska på riktigt första gången. Det var helt underbart att återigen få ha sex med någon som verkligen visar åtrå, att få känna att kåtheten är ömsesidig och inte ensidig... Mådde jättebra efteråt, hade nästan glömt hur bra det kändes, och känslan har suttit i sen dess.

Det har gjort att min ordinarie relation också blivit bättre eftersom jag tagit med mig en massa positiv energi dit.

Det är lite dubbelsidigt dock för samtidigt blir det smärtsamt tydligt hur mycket som fattas i min ordinarie relation, vi är mer som goda vänner, eller åtminstone verkar min partner se det som att vårt föräldraskap är det centrala i vår relation, resten är inte så viktigt.

Så trots att jag nu kan få mina behov uppfyllda vet jag inte om jag vill fortsätta leva i en död relation.

Någon som har varit i liknande? Hur gjorde ni?

Att uppfylla BÅDAS sexuella behov kanske?

Så länge båda har likadana behov så är det inga problem, men när man har olika behov så uppstår såklart problem. Men är att tycka olika  en giltig ursäkt för att gå bakom ryggen på sin partner?

Är det så du tycker man ska lösa alla situationer där man tycker olika ska hanteras? Så fort ni inte är överens om något så är det ok att gå bakom ryggen på varandra?

Ja, så jäkla fegt och barnsligt att hålla på och försöka få sina egna misstag att framstå som någon annans fel. 

Jag har betydligt mer respekt för någon som står för sina val och bara säger rakt ut att jag är otrogen för att JAG känner för det och för att JAG tycker det passar MIG bra och skiter i vad min partner tycker om det än fega människor som på alla sätt ska sitta och försöka skylla ifrån sig och få det man gör att framstå som bra för alla... så jäkla fegt och omoget.

Jag mådde fruktansvärt dåligt av att under mitt äktenskap blivit tokförälskad i en ett år yngre idealkille i mina ögon.

Han tog kontakt i ett offentligt sammanhang och bad om mitt nummer och frågade om jag ville gå på cafe några veckor efter vi pratat och sedan var allt igång under två år vilket gick att dölja.

När han sedan bröt med mig då han sa att han ville inte vara den minst prioriterade i mitt liv ( 1. Barn och man) blev jag förtvivlad inombords.

Sörjer än idag.

Varför gift.Varför gifter vi oss människor då?

Och ett forum på FL är såklart ett solklart vetenskapligt bevis för det?

Nja. I min pappas hemland är det mer regel än undantag att mannen har en eller flera älskarinnor. Både omgivningen och kvinnorna är ganska medvetna om detta och accepterar det. Kvinnan skulle dock aldrig tillåtas att ha älskare och är ofta väldigt kontrollerad.

Jag är ganska säker på att det är likadant i detta lands granländer, då den sociala kulturen i övrigt är typ exakt likadan där.

Nu tycker jag själv att otrohet är helt förkastligt, och anser inte att detta land är någon förebild, men rätt ska vara rätt.