Inlägg från: Wave Mother |Visa alla inlägg
  • Wave Mother

    Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?

    slo92 skrev 2021-09-29 09:21:21 följande:

    Hoppas ok att jag skriver lite här. I fredags 4 dagar efter beräknad mens plussade jag med digitalt gravtest och suuuupersvagt med teststickor, syntes knappt. Sedan började jag blöda lite och blödde hela helgen (mest rött blod när jag torkade mig) , slutade i måndags. Imorse testade jag igen och det var helt blankt. Ringde till BM för att avboka inskrivningssamtal men då sa hon att jag ju kunde behålla min vul tid nästa vecka och ta ett nytt gravtest om en vecka. Förstår dock inte varför, skulle det fortfarande finnas ens chans att jag är gravid? Jag tyckte det skulle bli så skönt att bara landa i att det var ett missfall och ladda om istället för att fortsätta i ovisshet. Är det inte osannolikt att få negativt efter positivt test och ändå visat sig vara gravid?


    Självklart okej att du skriver här. Jag tycker om den här tråden, även om det inte alltid är så mycket aktivitet, eftersom alla här gått igenom liknande saker. Svårt att veta hur det ska vara med tester efter missfall (om du nu haft det). Och svårt att veta vad man ska kunna se på VUL så tidigt. Men barnmorskan vet säkert vad hon pratar om; de brukar väl allmänt inte vara så pigga på "onödiga" behandlingar. Förstår dock att du vill få klarhet så snart som möjligt; det är outhärdligt att gå och vänta och inte veta <3
  • Wave Mother
    slo92 skrev 2021-09-29 15:04:48 följande:
    Tack snälla för att du tar dig tid att svara. <3 Känner att jag har ett behov att prata om det för jag har ingen annan än min partner att prata med. Det är det som är svårt med tidiga missfall när man inte hunnit berätta för någon än men man upplever ju ändå massa känslor. Ja jag ville hellre ha ett svar av henne att typ ja, det var ett missfall. För jag vet att det är så men när det finns miiinsta antydan till hopp kvar så kan jag inte sluta tänka på det, så jävla jobbigt är det. Förstår iofs att hon inte kan garantera nåt men det blir ju så förvirrande för mig. :(
    Ja, det är jobbigt som tusan att inte ha någon att dela sorgen med. Jag tycker att det har varit svårt med vårdkontakt runt missfallet, speciellt i början när man inte är säker och hoppas och är rädd samtidigt. Jag tänker att det kan vara så även när det är tidigt. Jag hoppas du kan få lite klarhet snart. Vilken dag har du VUL?
  • Wave Mother
    slo92 skrev 2021-09-30 07:45:13 följande:
    Ja det är svårt faktiskt. Tur att det finns såna här grupper att ventilera i! Vul är exakt om en vecka men jag tog ett digitalt test som visade inte gravid imorse så jag vet inte om det behövs faktiskt. Eller kan man få någon annan information på ett vul som kan vara bra att känna till, kan de se typ antal äggblåsor och sånt?
    Jag vet inte riktigt vad de kan se så tidigt, men antagligen kan de i alla fall se om det finns rester av graviditeten kvar som kan störa cykeln och hindra att man blir gravid igen/ge infektioner osv. Kanske äggblåsor?

    För mig tittade de på tjocklek på slemhinnan och om det fanns något kvar efter utdrivandet på mitt VUL efter MA:t. Men det var ju betydligt senare (v11), så det kanske inte är någon stor risk för det när det är ett tidigare missfall.
  • Wave Mother
    Hallonglass91 skrev 2021-09-30 08:58:11 följande:
    Hej! Jag vet inte heller exakt vad man kan se så tidigt men för mig var det samma som dig Wave Mother, de kollade om det fanns rester kvar efter utdrivandet (v13) och för mig fanns det rester kvar så hon sa att jag behövde låta det gå en mens innan jag försökte igen då resterna skulle komma ut med nästa mens. På VUL sa hon att hon även såg att jag hade ägglossning.

    Så min ÄL var tillbaka direkt men vi fick inte försöka förens det gått ca 1,5 månad.
    Aha, intressant att man kan få ÄL trots att allt inte kommit ut. Bra att ni fick koll på det!
  • Wave Mother
    Ninis83 skrev 2021-10-01 15:30:43 följande:

    Hej. Beklagar allas missfall. Jag är nu på dag 4 efter mitt MA i v.18. Fruktansvärt. Vi kommer också att vilka försöka bli gravida igen direkt det är möjligt. Känner mig en aning stressad då jag är 38 år. Vi väntade vår sladdis i slutet av februari eller början av mars?


    Så tungt. Jag hade MA i vecka 10, och det var en stor chock, så jag kan knappt föreställa mig hur det är för dig. Sänder all omtanke <3  Försök att inte stressa även om det känns bråttom. Var snäll mot dig själv <3
  • Wave Mother
    September1518 skrev 2021-10-03 13:31:30 följande:
    Trist med mensen, hur går det för dig nu? Precis haft äl eller?<3
    Ja, hade ÄL i tisdags eller onsdags (tror jag). Fick inte till det så nära inpå som jag hade hoppats på grund av jobb, så räknar nästan med att det inte blir något den här månaden. Men känner mig mindre stressad över att bli gravid igen nu. Alldeles efter missfallet kändes det liksom det enda som kunde få mig att må bra igen, men nu känner jag mig lite mer som innan vi plussade första gången, dvs. att jag väldigt gärna vill, så klart, men är helt ok med att det kan ta lite tid.

    Hur går det för dig?
  • Wave Mother
    Ninis83 skrev 2021-10-04 11:27:30 följande:
    Tack så mycket. Det är såklart en hård smäll när det än händer, men när man är halvvägs har man kommit så långt i tron att det faktiskt ska bli en bäbis. Ja, ska försöka vara lugn, men det är ju inte det lättaste. Hur länge har Ni försökt efter Ert MA?
    Det här är tredje försöket, och jag hade ÄL för ungefär en vecka sedan. så det har ju inte gått så väldigt lång tid för oss. Jag upplever det som att den här månaden är den första jag har lyckats ha lite mer "normal" inställning till att bli gravid igen; i början var jag nästan manisk (tycker det känns som att det blir så för många som haft mf/ma, och det är nog en väldigt naturlig reaktion, i alla fall kändes det så för mig). 
  • Wave Mother
    Ninis83 skrev 2021-10-04 20:33:11 följande:
    Ja, jag tänker också att det nog är normalt. När man varit gravid och liksom haft sin bäbis inom räckhåll så känner man nog oftast inte för att chilla med bäbisverkstan efter ett missfall. Man ligger ju redan efter. Jag är helt övertygad om att jag kommer ha väldigt svårt att slappna av vad gäller att försöka bli gravid igen!
    Ja, det är hårt att det slits ifrån en, så orättvist. Hoppas att du har möjlighet att prata med din partner och att ni kan läka från detta tillsammans <3

    Som Dalarna91 säger så är det ju en positiv sak att man kan bli gravid. Skickar lite mer omtanke härifrån, eftersom jag minns den första tiden efter MA som så tung. 
  • Wave Mother
    Ninis83 skrev 2021-10-05 10:22:03 följande:

    Jo, Ni har rätt. Det är en tröst att man vet att man kan bli gravid. <3 Jag hade nog kunnat vila mer i den känslan om jag varit yngre dock. Det är en jobbig vetskap att fertiliteten går brant nedåt i min ålder.

    Jag har en jättefin partner, och första veckan här efter missfallet kände jag verkligen att vi sörjde och stöttade varandra på ett jättebra sätt. Nu börjar han dock (på ett säkert väldigt sunt sätt) lyfta blicken mot annat i livet, medan jag sitter fast i det onda. Skiter i det mesta, förutom våra stora barn förstås. Jag tror inte att någon av oss hanterar detta på fel sätt, men det är lite jobbigt att ha olika behov. Viktigast är ju dock att man har kärleken och den är stark. Hur har det varit för Er att processa missfallet inom relationen?

    Ja, detta med tillskott. Vi hade ju en resa på 1,5 år tills vi blev gravida så jag hann ju börja testa en hel del och har börjat om med det nu; Bidrottninggelé, rosenrot, multivitamin, järnbrus, hög dos Q10, och hästdos d-vitamin vid mensens början samt vid positivt äl-test. Man blir halvt ruinerad. Sambon tar även babystarts male fertility supplement.


    Jag känner verkligen igen det där med åldersstress. Jag är 37 och det är ju som det är. Försöker fokusera på att det ändå finns några år kvar, och att varje månad då inte spelar så stor roll, även om det förstås är bråttom på ett sätt. 

    För oss var de första dagarna väldigt svåra, speciellt eftersom jag blev bemött av vården till en början på ett sätt som gjorde traumat värre (de ville bara skicka hem mig med ett piller och sa att jag inte kunde få komma till sjukhuset fast jag hade panik över behandlingen och inte alls ville göra det hemma.) Efter några dagar löste det sig så att jag fick bli inlagd över dagen, och sedan efter utdrivningen blev allt lite enklare. Min man är väldigt stöttande. Han blev också chockad och kanske hade ett värre trauma än jag på sätt och vis eftersom han var väldigt orolig över mig och ledsen över bebisen. Kanske har det gjort det enklare för mig att jag känner att han tagit det så mycket på allvar. Nu ett par månader senare är det allmänt bättre med oss båda.

    Angående tillskott så tar jag folsyra och ibland d-vitamin, och så tar jag några omega3-kapslar, men har struntat i alla övriga saker som sägs fungera. Jag får liksom känslan att tillskotten mest är dyra och kanske inte gör så värst stor skillnad, men det kan så klart vara fel. Jag har däremot dragit ner ordentligt på kaffe (dricker ca en kopp om dagen nu istället för 5-6), och dricker bara alkohol när jag har mens (oftast bara något glas vin eller så).
  • Wave Mother
    Ninis83 skrev 2021-10-05 13:14:49 följande:
    Åh nej? Vilken tur att det löste sig så att Du fick komma in! Jag fick också panik vid tanken på att den döda bäbisen skulle måsta komma ut. Eftersom graviditeten avstannat så pass sent så skulle jag bli inlagd. Men vet inte om det fick mig att känna mig lugnare. MA:t upptäcktes på kvällen förra söndagen på akuten, så jag skulle få ringa gyn på måndagen och få en tid. Men innan jag hann få tag på dem satt förlossningen igång hemma, och jag fick själv ta emot bäbis och klippa navelsträngen. Otroligt traumatiskt, samtidigt som jag på sätt och vis är glad att jag inte behövde sättas igång. Kroppen fattade till slut själv vad det enda rätta var. Men eftersom att moderkakan inte kom ut och jag därmed blödde mycket med konstant kramp så fick jag komma in och skrapas direkt efteråt.

    Men oj vad hårt jag håller tummarna för Dig nu! Tredje försöket nu sa Du? Jag tror som Du, att alla tillskott gör kanske varken till eller från, men för min del tänker jag att placeboeffekten kanske är god nog. ;)
    Jag är väldigt ledsen att höra att du fick gå igenom det själv hemma <3  Och så väldigt dumt att de inte kunde hjälpa dig direkt när du kom in så att utdrivningen fick bli under mer ordnade former. Jag hoppas att du fått hjälp att komma i kontakt med någon som typ av terapeut som du kan få prata med om detta; för det här är ju inte en lätt upplevelse att få med sig.

    Tack för din stöttning, det är mycket värt! Vi är på tredje försöket, fast har inte så stora förhoppningar den här månaden eftersom vi inte fick till det så nära inpå ÄL på grund av jobb. Men helt kört är det kanske inte.

    Hoppas verkligen att det går fort för dig att bli gravid igen, när du hunnit återhämta dig lite fysiskt och psykiskt <3
  • Wave Mother
    Dalarna91 skrev 2021-10-05 14:53:10 följande:

    Får ont i hjärtat när jag får höra hur vården kan behandla människor. Det gör ju att man tappar förtroendet och jag själv jobbar inom vården. Kände själv hur frustrerande det var att få hjälp med smärtorna förra veckan och vet inte hur många man ringde och blev bara skickad vidare.

    Nu ligger mitt hcg värde på 43. Så hoppas ägglossningen startar snart.


    Vad bra att ditt hcg gått ner, då kommer säkert ägglossningen igång också! Håller tummarna för att det går fort! 

    Jag var faktiskt förvånad över att bemötandet var så pass obrytt från vårdens sida, till att börja med, trots att de måste möte personer i chock hela tiden (det är ju vanligt med MA, men samtidigt så otroligt smärtsamt att få det beskedet, när man tror att allt är bra). Detsamma gäller faktiskt min vanliga BM, som var helt känslokall när jag ringde och berättade och grät över att jag inte skulle få komma till sjukhuset. Hon sa bara att det inte var hennes ansvar eftersom MA:t upptäcktes på privat VUL som jag bokat eftersom de inte gjorde VUL på min mottagning. Jag kommer absolut att byta barnmorskemottagning om jag blir gravid igen, för jag kommer garanterat att börja gråta om jag träffar samma person igen efter det här. 


    Å andra sidan så kan jag förstå att det ÄR väldigt svårt att bemöta personer i chock och kris, och kanske finns det också en poäng med att spela ner ma/mf lite grann så att man inte gör det till en större sak än det är. Det ska också sägas att när jag träffade gynekologen på den privata kliniken vid uppföljnings-VUL efter en vecka, och sa till honom att jag var rädd för att göra behandlingen hemma, så hjälpte han mig och skrev remiss. Så det var framförallt den första undersökningen där MA upptäcktes som det blev fel i kommunikationen, och då var jag naturligtvis inte i så bra skick överhuvud taget så det var nog delvis mitt fel. Men det verkar inte som en så bra praxis att skicka hem personer som just fått sådant besked i tron att det blir omöjligt att få hjälp med behandling annat än att ta piller hemma, det måste jag ändå säga. Det hade varit en mycket lättare vecka att hantera om det framgått att det fanns behandlingsalternativ.

  • Wave Mother
    Dalarna91 skrev 2021-10-05 17:22:31 följande:
    Alla är ju olika. Men när jag va på kvinnokliniken så satt en kvinna och grät. Jag satt inte på lyssnade på när hon pratade i telefon men hörde hon sa "läkaren sa att sånt kan hända". Så jag uppfattade hon fick ma lite sent. Såg ingen direkt gravidmage, men vet inte vilken vecka man får det. Jag tycker får kan sånt besked ska man inte behöva sitta i väntrummet med andra.

    Hoppas allt är bättre med dig nu efter allt.
    Ja, det är ju inte toppen att behöva vara inför folk i det tillståndet. De borde nästan ha ett rum man kan få gå undan i lite grann. Jag stod och kämpade med gråten i inskrivningsdisken i typ tio minuter efter mitt besked eftersom jag behövde betala, men som tur var var det inga andra patienter där för tillfället i alla fall.

    Tror man får gravidmage någon gång mellan 12 och 16 veckor, kanske. I alla fall syns det inget särskilt innan 12 veckor, annat än att man kan vara svullen pga hormoner. Fostret är så litet att det inte syns ännu då.

    Tack så mycket! Jag tycker mig vara tillbaka på banan psykiskt nu, och är väldigt glad över det :) 
  • Wave Mother
    hurtänktedunu skrev 2021-10-06 08:02:03 följande:

    Ska ju ha mens endera fredag eller söndag. svårt att veta så här efter missfall. Tog ett test i måndags som var tokblankt. Inte ens en tillstymmelse till streck. Kände inga symtom alls vilket jag brukar göra. Det jag hade känt var lite ont till och från i bröstvårtorna som jag aldrig haft och sen i fredags typ vibrerade det i höger ljumske och har kanske vart lite illamående när jag vart hungrig. Men tog ett test idag i alla fall och vet ni vad? Det var ett streck där. Jag vart helt chockad. Och det var inte ens så att jag behövde anstränga mig för att se det utan det var tydligt. Så öppnad dom digitala och tog ett sånt direkt. Och det stod gravid 1-2. Helt galet. Blev på första riktiga försöket. Känns helt galet. Nu ska jag bara passera bim också. Men tänker vänta en bebis inte ett missfall. I värsta fall är man glad i onödan och det gör ju inget.

    18 juni blir det då. Har redan en 23 juni. Så hoppas dom tar varsin dag men jag har alltid fött en vecka innan.


    Så himla kul, stort grattis! 
  • Wave Mother
    Chilins skrev 2021-10-06 16:51:07 följande:

    Är det någon här som drabbats av utomkvedshavandeskap? :( känner mig så ensam som går igenom detta just nu


    Inte jag, men jag kan tänka mig att det är en rätt så liknande upplevelse som andra avbrutna graviditeter på flera sätt, så jag hoppas att du kan känna stöttning i tråden även om de flesta haft mf/ma och inte utomkveds <3
  • Wave Mother
    September1518 skrev 2021-11-10 12:53:17 följande:
    Jag har kollat in här ibland men inte tagit mig tid att svar. Tiden går så snabbt nu, skönt det! Hur har det gått för dig denna månad? Jätteskönt att du känner mer lugn, du har blivit gravid en gång så du kommer bli det igen men som du säger kan det ta lite tid.

    Det går bra, humöret känns mer stadigt även om det fortfarande går upp och ner. Bäcken gör ont, jag har svårt att sova, ofta ont i magen och bebisen sparkar hårt och ofta. Men så skönt att känna bebisen tydligt varje dag. Det ger mig ett lugn :)
    Vad kul att det känns som att det gått fort för dig :) Och skönt med sparkar som bekräftelse, speciellt när man haft mf innan! 

    Vi har inte fått plus än, men det känns helt okej fortfarande. Det är försök fem nu och nästa vecka är äl-vecka. Jag har börjat få lite bättre koll på cykeln (plussade direkt efter p-pillerstopp tidigare, så jag hade inte haft mens på många år innan), och det känns bra. Skönt att känna att kroppen är okej och så. 

    Jag tycker det är så mysigt med vintern i Sverige och min man också. Han är inte från Sverige och detta är bara hans andra vinter här (vi har bott utomlands tidigare och han är från södra USA där det typ inte är kallt och mörkt alls på vintern). Så vi ser fram emot en mysig november och december. Kanske är det den här gången det funkar :) 
  • Wave Mother

    Hej igen allihop! Det var ett tag sedan jag skrev i tråden, men nu är det dags. Jag plussade idag, på sjätte försöket efter MA:t. Det är ganska blandade känslor eftersom jag har lite svårt att tro att det ska gå bättre den här gången. Samtidigt är jag väldigt glad. 

    God jul!

  • Wave Mother
    Hallonglass91 skrev 2021-12-22 13:54:27 följande:
    Åh!!!! Grattis! Underbart! Man får vara glad och gravid tills motsatsen bevisas! Hoppas det ska gå vägen och det gör det ju med större sannolikhet än att det inte går bra, försök att tänka så. Statistiken är med er!

    Grattis till er tidiga julklapp. Godjul!
    Tack så hemskt mycket! Det är sant med statistiken, man får försöka tänka på det. 

    Hur går det för dig nu? Jag ser att du har kommit förbi första trimestern!

    Jag kommer nog att kunna slappna av mer om vi kommer förbi vecka 12 också, men först också vecka 8 som var då det gick snett förra gången. 
  • Wave Mother
    Hallonglass91 skrev 2021-12-23 20:38:21 följande:
    Ja! Heja din bebis och hoppas allt går fint denna gång. Snart är du i vecka 8. Och även om det är tufft kanske det kan vara värt att gå på ett ultraljud ca vecka 9. För mig var det hemskt att gå den vecka jag fick reda på mitt missfall sist men efter den veckan har det känts lite lättare.

    Jag är i vecka 17 nu och varit på KUB och fick höra hjärtat denna vecka. Varit väldigt orolig och många har sagt att jag bara ska njuta, inte oroa mig osv och det är ju inte så lätt att bara stänga av även om det hade varit lättare? Men fick ett tips nyligen som fått mig tänka lite mer positivt på senaste och det är att man inte ska tänka negativa tankar om sitt barn/foster. Det har gjort att jag liksom tänkt tankar som heja dig där inne, du där inne kom igen du klarar det, jag tror på dig osv istället för att bara tänka att det är kört. Hoppas den tanken kan hjälpa dig! <3

    God jul!
    Ja, det är en bra idé med ultraljud tidigt. Jag har faktiskt bokat in det om en månad, så det blir första saken att klara av.

    Tack så hemskt mycket för dina stärkande ord, behöver det verkligen. Det tankesättet du beskriver ska jag försöka anamma; positiva tankar behövs, och det känns också som att det är ett bra sätt att försöka vara så snäll mot sig själv som möjligt, istället för att plåga sig med katastroftankar. Heja fröet! (Har läst att fostret är ca stort som ett vallmofrö i den här veckan :) ) 

    Vad härligt att höra hjärtat, så kul att höra att du är i vecka 17! Då är det snart halvtid för dig :) 

    Tack igen, blev verkligen glad av ditt meddelande!
  • Wave Mother
    September1518 skrev 2021-12-23 23:51:34 följande:
    Vad roligt att läsa!! Stort grattis till dig! :D Förstår att känslorna är blandade och att det känns läskigt. Håller tummarna för att allt går bra. Tänker du göra något tidigt ul? Jag hade ett privat bokat i vecka 9+4, i vecka 8+5 började jag blöda, var tvärsäker på missfall IGEN men allt såg bra ut. Vecka 36+5 idag. Så håll ut, tiden går förhoppningsvis snabbt för dig och allt blir bra.

    God jul, njut av ert mirakel, nästa år kommer bli underbart! :D
    Tack så hemskt mycket! Jag har bokat ett viabilitets-UL i vecka 9, som är om ca fyra veckor. Är som sagt hemskt nervös, men har bestämt att ha som strategi att fokusera på bra vanor (röra mig mycket osv, lägga mig tidigt osv), och tänka så mycket positivt som möjligt om situationen. Tiden borde också kunna gå snabbt för jag har ganska många saker på jobbet som ska bli färdiga.

    Så kul att höra att du är i "slutfasen". Det måste vara så häftigt att det snart är dags. Fint att höra att det kan gå bra trots blödning, men vad jobbigt att du behövde gå igenom det!

    Min man och jag har en lugn jul hemma och jag försöker leva i nuet lite. 

    Tack igen för dina lyckönskningar, blir helt rörd av hur bra och fina alla är här!
Svar på tråden Fler som vill bli gravida efter mf och vill följas åt?