BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET
Hej!
Här kommer en grupp för oss som, väntar vårat första barn i december 2021.
Jag tänker att det är roligt att dela med sig av våra BF-datum och vår ålder.
KNAS, 31 år, BF 7/12
Tjing!
-
-
Svar på tråden BF DECEMBER 2021 - FÖRSTA BARNET
-
Igår gick jag och vaccinerade mig mot Covid-19! Funderat mycket på det hela sommaren och läst på en hel del. Landade i att detta var rätt beslut för mig/oss. Men 10 sekunder innan han skulle sticka mig fick jag ändå lite lätt panik över hela situationen. Men idag känns det bara bra igen :)
-
Känns verkligen helt galet! Så himla kul. Vi fick 2021 modellen till ett riktigt bra prisSellerin skrev 2021-08-26 21:00:42 följande:
Samma här, vi köpte en Britax Smile på marketplace idag! Känns så surrealistiskt och kul
Vad skönt att ha fått vaccinet. Jag ska också ta det under graviditeten. -
mandarincurd skrev 2021-08-26 20:08:59 följande:
Nu har vi äntligen köpt vagn och en varm åkpåse. Det blev en Emmaljunga NXT90 och en Voksi åkpåse :)
Åh vad roligt att ni köpt vagn! Även kul att ha hittat den på marketplace eller liknande och fått ett bra pris. Har också kollat annonser men inte hittat någon Britax Smile här än, men ska fortsätta hålla lite utkik. :)Sellerin skrev 2021-08-26 21:00:42 följande:Samma här, vi köpte en Britax Smile på marketplace idag! Känns så surrealistiskt och kul
-
Håller med. Folk struntar totalt i avstånd. Jag har visir och handskar på jobbet och besökare påpekar detta ibland eftersom de flesta av mina kollegor inte använder det. Typ: - "Är det mer smitta där du är?" Och så tycker de själva att de är jätteroliga. Eller: - "Det hjälper ju inte med munskydd eller visir ändå!" Jag brukar svara: - "Jaha, vad konstigt att de använder det i vården då. Skyddar det mig 10% extra så är jag nöjd." Jag har blivit så trött på människor under pandemin haha.bananmilkshake skrev 2021-08-26 20:40:47 följande:Ja, och folk har ju slutat hålla avstånd för länge sen. Inte ens om dom ser man har munskydd bryr dom sig och tänker att antagligen är den personen i riskgrupp. Men nej, det är viktigare att tränga sig först på tåget än att ta hänsyn till dom personerna. Känns som om dom sett att jag är gravid skulle dom visa ännu mindre hänsyn, hade inte förvånat mig. Usch, blir så less. :(
Hunger kan vara riktigt jobbigt när man ska sova! Du får ta nåt litet snack på kvällen. :) Ja verkligen! <3 -
Ja vagnar som är så sjukt dyrt, väldigt skönt att kunna spara in några tusenlappar.neongirl skrev 2021-08-27 08:47:36 följande:
Åh vad roligt att ni köpt vagn! Även kul att ha hittat den på marketplace eller liknande och fått ett bra pris. Har också kollat annonser men inte hittat någon Britax Smile här än, men ska fortsätta hålla lite utkik. :)
Jag har för mig att jag sett flera nedsatta britax smile, inte begagnat tyvärr men butiker som säljer ut billigare. Kanske för att göra plats för nästa årsmodell? :) -
Verkligen. Tack, det var ett smart tips! Ska kolla in om det kan finnas nedsatt i butikerna. :)mandarincurd skrev 2021-08-27 09:23:33 följande:Ja vagnar som är så sjukt dyrt, väldigt skönt att kunna spara in några tusenlappar.
Jag har för mig att jag sett flera nedsatta britax smile, inte begagnat tyvärr men butiker som säljer ut billigare. Kanske för att göra plats för nästa årsmodell? :) -
Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3
Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är.
Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.
Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!
-
Åh det är inte alltid lätt att vara gravid, kroppen går ju igenom en enorm förändring och hormonerna är inte lätta att hantera.bananmilkshake skrev 2021-08-27 19:08:37 följande:
Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3
Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är.
Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.
Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!
Jag känner delvis igen mig i det du skriver.
Jag vill ofta bara gråta och det gör jag och det får mig sedan att må bättre. Tillåt dig att vara ledsen, glad, irriterad och allt däremellan. Det är helt normalt med stora humörsvängningar.
Jag tänker att det inte är motsägelsefullt att både vara glad och stolt över magen och samtidigt känna att det är jobbigt att förändras.
Jag upplever än så länge bara positiva känslor kring magen, men för mig är det istället oförmågan att göra saker som gör mig stundtals galen. Att inte ens orka gå i trappor från att ha tränat på en intensiv nivå flera dagar i veckan har jag väldigt svårt att acceptera. Jag är dålig på att lyssna fullt ut på kroppen och gör lite för mycket ändå. Som igår med städning hemma, det ledde till massor av sammandragningar hela kvällen.
Detta kan göra mig väldigt uppgiven och ledsen, samtidigt som jag njuter av att vara gravid och så är jag väldigt upprymd och spänd över det som komma skall.
Så det är mycket känslor på alla vis och det är inte alltid lätt att sortera/hantera dem.
Ta hand om dig och hoppas du känner dig bättre snart! Varma kramar. -
Tack för ditt svar! Det kändes bra att höra att jag inte är ensam (det vet jag ju egentligen men hjärnan är inte logisk), jag grät en skvätt också och det kändes bättre efteråt. Jag är egentligen inte ens ledsen, och för en som knappt ens haft tex pms förut så tar det liksom emot att erkänna att hormonerna påverkar så mycket. Jag har lagt om hela min sömnrutin pga det här jobbet också och har antagligen sömnbrist.Thewalk skrev 2021-08-27 20:34:59 följande:
Åh det är inte alltid lätt att vara gravid, kroppen går ju igenom en enorm förändring och hormonerna är inte lätta att hantera.
Jag känner delvis igen mig i det du skriver.
Jag vill ofta bara gråta och det gör jag och det får mig sedan att må bättre. Tillåt dig att vara ledsen, glad, irriterad och allt däremellan. Det är helt normalt med stora humörsvängningar.
Jag tänker att det inte är motsägelsefullt att både vara glad och stolt över magen och samtidigt känna att det är jobbigt att förändras.
Jag upplever än så länge bara positiva känslor kring magen, men för mig är det istället oförmågan att göra saker som gör mig stundtals galen. Att inte ens orka gå i trappor från att ha tränat på en intensiv nivå flera dagar i veckan har jag väldigt svårt att acceptera. Jag är dålig på att lyssna fullt ut på kroppen och gör lite för mycket ändå. Som igår med städning hemma, det ledde till massor av sammandragningar hela kvällen.
Detta kan göra mig väldigt uppgiven och ledsen, samtidigt som jag njuter av att vara gravid och så är jag väldigt upprymd och spänd över det som komma skall.
Så det är mycket känslor på alla vis och det är inte alltid lätt att sortera/hantera dem.
Ta hand om dig och hoppas du känner dig bättre snart! Varma kramar.
Åh jag förstår hur du menar med att känna sig begränsad fysiskt. Då var jag inte ens vältränad innan. Men bara att gå i trappor som du säger. Att det är svårt/obekvämt att ta på sig skor, eller sitta bekvämt. :/ -
Åh men det är ju en sån otrolig omställning att gå från icke gravid till gravid. Jag har nästan försökt dölja min mage fram tills nu för jag känner också att folk tittar, vilket de såklart inte gör, men det är hjärnan som spelar en ett spratt. Och ja det beror förmodligen på hormoner! För hallå, vi ska ju göra det coolaste och starkaste och naturligaste som finns.bananmilkshake skrev 2021-08-27 19:08:37 följande:
Hej på er vänner. Jag behöver lufta lite tankar bara och se om nån känner igen sig i dom här känslorna. Det rör delvis kroppens förändring så hoppa över att läsa om du känner att det är något som kan trigga dig till att må dåligt! <3
Jag går in i vecka 27 imorgon, och från ingenstans kom som en allmänt obekväm känsla. Jag känner inte igen kroppen, vilket inte är så konstigt. Men magen har ju smugit sig på så jag förstår inte riktigt varför det känns så. Jag har aldrig haft några "dåliga" tankar om min kropp, alltid accepterat den som den är.
Jag började ju ett nytt jobb den här veckan som jag trivs jättebra med, men det känns också lite jobbigt att vara "den gravida", som jag inbillar mig att folk tänker. Dom flesta är 10-15 år yngre än mig men jag har alltid haft lätt för att smälta in bland olika åldrar, så det gör inget, mer än att jag bara känner mig så udda just nu att dessutom vara gravid. :/ Jag har längtat efter att magen ska synas men känner mig mest obekväm med det nu? Att andra ser direkt liksom. Att inse att ingen tar hänsyn trots det, jag får stå på bussen varje dag, folk står alldeles för nära i köer osv. Samtidigt vill jag liksom inte bli erbjuden sittplats, haha. Jag kan inte riktigt peka på vad problemet är? Eller jo, hormoner antagligen...! Känner mest för att gråta. Humöret blir ju inte bättre av mina magproblem som ger mig magknip varje dag eftersom jag blivit av med mina rutiner när jag började jobba.
Usch. Hoppas ni slipper en sån här dipp men om skriv gärna om ni känner igen er! Kram!
Det våra kroppar går igenom för detta är ju out of this world, typ, så det är inte konstigt att man känner sig obekväm?
Jag hoppas att dessa ord hjälper dig litegrann i alla fall <3
