Är jag för gammal för att bli mamma???

Grattis!

Min spontana tanke kring graviditeter när man är äldre är att göra alla de tester som finns för att säkerställa att barnet mår bra. Annars borde det väl bara vara att köra

Min mamma fick mig när hon var 46, det kom som en chock för henne också. Har därför väldigt gamla syskon - och såklart föräldrar.

Det är väl den största nackdelen jag kan tänka mig, att ditt barns framtida barn kanske inte kommer att hinna träffa dig/er. Samt att (tyvärr) ditt barn kan komma att mista sina föräldrar pga hög ålder tidigt.

Det senare är något som jag upplever som jättejobbigt, jag fyller 29 om några dagar om min mamma är 75 och pappa 70. Jag känner en viss stress inför att få egna barn så att de ska få träffa mina föräldrar. Samt att det för egen del känns jättejobbigt i tanken att mista dom när jag själv är så ung

Så fundera på om det känns OK att ditt barn får uppleva ovan scenario.

Svarar som 3-barnsmamma med en son som jag fick vid 33, en dotter vid 41 och senaste tillskottet vid 43 års ålder. Orken är ju helt klart mindre när man är 45 och har en hyperaktiv 2-åring men det funkar för mig då jag alltid varit väldigt fysiskt aktiv och är en morgonmänniska som inte har något emot att gå upp tidigt.

Vad som funkar för dig kan bara du svara på. Det finns ju också osäkra faktorer som till exempel vilken typ av barn det blir. Är det ett barn som kommer sova hela nätter tidigt i åldern eller är det ett barn som kommer ge dig flera år av sömnbrist? Är det ett lugnt eller hyperaktivt barn?

Fundera på vad du själv känner att du skulle orka med och tänk "worst case scenario" när du fattar ditt beslut. Är du beredd på att allt kan hända och känner dig ok med det så är det ju bara att köra. Det finns fantastiska mammor i alla åldrar.

Ska jag vara ärlig TS känns det väldigt väldigt sent att få ett spädbarn vid 50. Förstår att situationen är mycket svår. Du vill ha barn, du blir med barn på naturlig väg vilket kan indikera på att det ändå är meningen/att du är i såpass god fysisk form att det ändå går bra. Det enda jag kan tänka mig är att ungen tidigt i livet riskerar att bli väldigt ensam i och med att det inte finns någon pappa (?), antar att släktingarna är mycket äldre (?), och att barnet saknar syskon. Får du leva och ha hälsan kan du ändå finnas länge i barnets liv, om inte är det väldigt jobbigt för barnet.

Det är ju en del av risktagandet om du nu väljer att behålla barnet att barnet är helt beroende av enbart dig. Kommer din pension sedan att kunna försörja er båda?Har du mycket stöd från andra i din omgivning som barnet kan få en nära relation med?

Apropå det här med att släkten kanske är äldre. Min mans mormor var sladdbarn (20 år yngre än sina syskon). De var visst halvsyskon visade det sig senare. Mormorn fick kusiner som var nästan jämngamla och hade fin kontakt med dem (och fin kontakt med syskon men mer på ett mosterligt-/morbrorligtvis än syskonvis) som om de var syskon.

Nu vet jag inte vilka släktband du har ts men du har kanske kontakt med syskon eller kusiner som är yngre eller redan fått barnbarn som du kan knyta starka band till ditt kommande barn? Man kan även skapa starka barn utan att vara släkt. Det finns många som inte har någon vidare kontakt med släkten.

Jag tycker du har fel.

Det finns många män som får barn i den ålder. Min egen pappa var 50 när jag föddes. Ingen har sagt något om det.

Det finns också kvinnor som får barn alldeles för unga och inte har en aning om vad de ger sig in på och inte riktigt blir barnets mamma. Borde de också tvingas till abort?

Den bästa början med ett föräldraskap är att verkligen vilja ha barn.

Vill du detta så ska du göra det! Klart du kommer greja det! Väljer du att behålla, så  hejar jag på dig! Jag är 25 år och har varken partner eller barn än, och skulle det sluta med att jag sitter i din sits i framtiden och vet att detta är min sista chans att bli mamma så hade jag tagit den.

Oavsett ska du göra det som känns rätt för DIG.

Det finns inga barn som ber om att få bli födda. Det är alltid en egoistisk handling av föräldrar att välja att få barn (kanske inte alla som har valet men för de som väljer).

Det finns de som har diagnoser i släkten och ändå väljer att få egna barn. Det finns de som väljer att få en stor familj och det kanske inte är något som passar alla barn som hamnar i den stora barnaskaran osv osv

Att du vill ha barnet är det viktiga här.

Jag önskar dig all lycka! 

Vad gäller folk som har åsikter så finns det folk till precis alla åsikter...

Hur väl mottagen blir en väldigt ung mamma? Inte särskilt, folk har banne mig i en ens vett att skämmas för det heller vad man anser om en tonårsmamma tex.. Många som går hårt åt unga mammor offentligt och tyvärr gäller det även personal på förskolan och skolan. För att inte tala om alla som skriker om bidrag...

Och alla som sett familjen annorlunda i tv vet vilka åsikter dom möter på stan när de valt att ha många barn...

Och många ensamstående mammor får mycket skit från folk som tycker en massa. Allra helst om du bor i ett ökänt område med låg inkomst...

Föräldrar med åldersskillnad går mycket skit kastat på sig...

Hur man än gör liksom...

Jag tillhör själv både ung förälder, ensamstående mamma och föräldrar med åldersskillnad.. Jag har blivit ifrågasatt många gånger.

Har mina barn fått utstå något? Nix. Aldrig nånsin.

Har allt gått bra? Hur mår du? 

Stort lycka till! 

Vilken lycka att få möjligheten! =o)

Hur går det för dig? Har du kontaktat vården? Tänker att det är extra viktigt så du får veta hur långt gången du är :)