Du "vill" inte se det som otrohet, nä men vad är det då...? Det spelar ingen roll vad du kallar det, om du är ok med hans beteende så fortsätt relationen. Om du inte är ok med det så lämna. Jag skulle inte tolerera sån skit en dag till.
Så lätt för er att döma hårt. Som att det inte räcker att jag gör det. Jag hade hoppats på lite mer nyanserade svar och lite mer djup. Jag önskar er alla att ni är perfekta människor med perfekta förhållanden. Jag var också en av dem som trodde jag var skonad från detta.
Jag känner precis som ni skriver att jag borde lämna men det finns ju något i andra vågskålen, familjen och vår framtid. Ett felval, utan att vara fysisk, mest driva med en kvinna som tror att hon fångar min man genom att vika ut sig.
Det är här jag är kluven. Jag inser ju att jag gör detta mycket större än vad det är. Jag har ju själv gjort samma sak, jag kände ingenting, det betydde ingenting. Men när jag mår dåligt och grottar ner mig då kan jag inte se det.
Willy - denna typ av resonemang är klart intressant, tack för din åsikt. Jag och förhålllandet är skört så jag uppskattar hur och vad du skriver.
Miss Skywalker, jag håller med dig om att min man är den största idioten här och även billig. Men det var en gång. Detta gäller inte fallet med kvinnan. Hon är lättfotad. Min man har haft två kvinnor innan han träffade mig, kan knappast kallas slampig , det kan ju vara en del av problemet.....
Ränderna går aldrig ur på en zebra.
Så en sexchat som jag har haft definierar mig nu som en helt ny person med helt nya vanor?
Så om man är en zebra varför fortsätter jag inte då?
Så enkelt är det väl inte?
Vi är nog kåta båda två ibland men jämfört att ligga med någon så är ju onani betydligt tråkigare.
Just detta är jag inte ett dugg orolig för men det säger mycket om dig.
Som sagt detta är jag inte ett dugg orolig för.
Problemet är när jag tappar logiken. För det är logiskt att stanna, det tror jag alla som har en lång relation och familj känner. Ni som säger dumpa, vilken situation lever ni i och med vilka erfarenheter?