Inlägg från: Anonym (EricaSsk) |Visa alla inlägg
  • Anonym (EricaSsk)

    Oetiskt med äggdonation

    Jag försöker att se nyanserat på frågan men den är helt klart mkt aktuell och tål att tänkas på(om äggdonation är etiskt). Den aktualiseras för mig i jobbet då och då.
    Har ingen bestämd åsikt och ser inte svartvitt på frågan. Förstår dem som desperat vill ha ett barn men jag ser också hur det KAN ställa till det för barnet själv.
    Det finns forskning som säger att äggdonationsfamiljer over-all fungerar ganska bra, men att det finns betydande skillnader i hur en donatormamma interagerar med sitt barn. Länkar studien här;


    srcd.onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/cdev.13124

    Specifically, egg donation mothers were less optimally sensitive and structuring than natural conception-mothers, and egg donation infants were less emotionally responsive and involving of the mother than natural concepted infants. 

    Som sagt inga enorma skillnader men betydande. Så det är inte svartvitt.

  • Anonym (EricaSsk)
    Anonym (Läs på) skrev 2021-04-09 14:08:09 följande:
    Tack, jätteintressant artikel! Jag har snabbskummat den och om jag inte totalt feltolkade den, så är den största skillnaden att i grupperna ÄD och IVF får man generellt mycket höga positiva siffror, högre än "vanliga" familjer och att när man jämför dessa två grupper ligger IVF bättre till. ÄD är inte sämre än "normalt" bara sämre i jämförelse med IVF. Det som lyftes var bla mammornas misstro på sig själva att vara bra mammor.

    Rätta mig om jag läste helt fel. Måste läsa den bättre när jag har mer tid.
    Nej, man har inte jämfört med "vanliga" familjer. Man konstaterar att mödrar interagerar sämre med sina barn vid äggdonation jämfört med vanlig IVF eller IVF med spermiedonation.
    Det är svårt att göra just en sån här studie och blanda familjer som gått igenom processen konstgjord befruktning mot de som inte gått igenom det.
  • Anonym (EricaSsk)
    Löparnörden skrev 2021-04-12 10:25:13 följande:

    Brukar inte kommentera särskilt ofta men kan inte låta blir. Jag är mamma till en äggdonationstjej. Hon har tillkommit här i Sverige. Vi har inte betalat ett öre för att få henne (förutom läkarbesök), vår donator har heller inte fått betalt förutom en liten ersättning för inkomstbortfall, mediciner etc. Så att köpa sig ett barn handlar det verkligen inte om. I Sverige vill man också att donatorn ska ha egna barn innan de donerar så att de ska förstå den känslomässiga biten. Innan vi blev godkända för äggdonation hade vi ett obligatoriskt samtal med en kurator om hur vi såg på äggdonation, vårt eventuella barns ursprung. Att berätta för barnet om det samt om vårt kontaktnät och att berätta för dem. Så visst har vi blivit utredda om huruvida vi är lämpade som föräldrar. 

    Vår dotter fyller 8 i år, det var en självklarhet för oss att berätta om snälla flicka vi fick bebisägg från så hon är fullständigt medveten om hur hon kom. Har berättat att hon kan få träffa snälla flickan/donatorn när hon blir vuxen, då tittar hon frågande på mig och frågar varför skulle jag vilja det, du är min mamma. Inser självklart att hon kan komma att ändra sig och kommer givetvis fortsätta prata med henne utifrån den ålder och livsfas hon befinner sig i. Våra närmast anhöriga och vänner är också insatta i hur hon kom till så det är absolut ingen hemlighet. Sedan är det inget jag diskuterar med kreti och pleti. 

    Kan för mitt liv inte förstå hur någon annan än den man vuxit upp med kan vara ens förälder. Föräldraskap handlar om att finnas där i vått och tort, att ge barnet de bästa förutsättningarna i livet. Utan mig och min man hade hon inte funnits till, precis som ett barn som tillkommit på "vanligt sätt". Uppväxt, trygghet och miljö är det som utgör ens bakgrund, inte DNA och en person man aldrig träffat. 

    Någon pratade om förväntningar på likheter hos barnet vilket jag tycker som stenålderstänk. Vår dotter är sin egen, med sina egna egenskaper, förmågor och intressen. Skulle aldrig drömma om att överföra min identitet på henne, hon ska bli den hon vill och leva sitt liv. Så tror jag varje sund förälder resonerar. 

    Så med detta som bakgrund kan jag inte för mitt liv förstå vad som skulle vara oetiskt med äggdonation. 


    Här kan du läsa på om donatorbarns egna erfarenheter, som någon även postade i tråden tidigare, kan vara intressant: www.wearedonorconceived.com/

    Det här med "annars hade ju barnet inte funnits till" är bara att lägga ner. Det blir så fel om/när barnet börjar fundera på sitt genetiska ursprung, vilket statistiskt sett är troligt att det gör. Som att man ju ska vara tacksam att finnas till öht.
    Här skrivs det om det; www.wearedonorconceived.com/personal-stories/would-you-rather-not-exist/
    "It is reasonable for donor-conceived people to dislike their method of conception and the secrecy that may surround it, to dislike having unknown biological connections (and associated health and wellness information) that other people take for granted, and to object to many other aspects of decisions made by their biological and social parent(s).

    It does not follow that being wanted or not, or even experiencing trauma, has any bearing on whether one would have chosen to exist. Donor-conceived people exist because one or more individuals decided that they wanted a child. The child produced has no input into whether or not they should exist in any type of conception. Asking whether or not they would have preferred to exist is a pointless Gedankenexperiment."

    Sen ger jag mig inte in i diskussionen på individnivå utan jag försöker kolla objektivt på saken som fenomen och du är säkert en jättebra mamma med en glad dotter.

    Och som kommentar till diskussionen i tråden, så är det tydligt att de som tycker äggdonation är oproblematiskt enbart resonerar utifrån sig själva och vad de tycker.
    Utgår man från barnets perspektiv går det helt enkelt inte att förneka att det det kan ha stor påverkan på barnets liv och känslor. Det är ju bara att läsa om donatorbarns erfarenheter.

    Så allt är ju en avvägning. Väger smärtan av barnlöshet tyngre än det eventuella trauma donatorbarnet kommer få leva sitt liv med?

    Det är säkert väldigt olika från fall till fall. 

    Frågan är ju om det ska vara tillåtet och erbjudas en fertilitetshjälpsmetod som man är medveten i sig kan påverka barnets hälsa och medföra en livslång sorg. Även om det inte blir så för alla som kommer till med tekniken. 
  • Anonym (EricaSsk)
    Löparnörden skrev 2021-04-15 10:21:13 följande:
    Förstår inte att jag orkar elda på denna tråd och ödsla min energi på dessa otrevliga inlägg men........ 

    Inser ni som är emot äggdonation och tycker det är omoraliskt att ni pratar om många familjer som är ytterst välfungerande som vilken familj som helst. Ni pratar om oss äggdonationsföräldrar som att vi skulle vara fullblodsegoister utan en tanke på våra barn. Tror ni inte att vi hunnit tänka tusen tankar redan om vad det innebär för våra barn?
    Givetvis kan det leda till existentiella funderingar att vara äggdonationsbarn men att per definition säga att de kommer må dåligt är helt överdrivet. 
    Det grundar ni på en Amerikansk hemsida utan någon som helst substans? Lite källkritik tack. Ska en sida utan någon som helst referenser, fakta, substans och studier få mig att tro att min dotter kommer lida av hur hon blev tillverkad?

    Obehagliga Frankenstein experiment? 
    Kan garantera dig att varken min dotter, jag eller min man på något sätt är som Frankenstein eller är hemska konstiga människor.
    Skulle du uttrycka dig så "Djupt oetiskt" om det gäller en vän eller syskon och deras barn?
    Hemsidan har visst referenser, fakta substans och studier? Under "Resources" länkar de ju till ett antal olika studier kring ämnet, publicerade i erkända forskningstidskrifter, journaler och databaser. 

    Jag säger inget om din familj. Försök att inte ta diskussionen personligt.
    Man måste kunna diskutera etik kring detta, det är högst aktuellt eftersom donatorbarnen nu börjar växa upp i så stor omfattning att man kan samla information om hur de påverkas.

    Statistik och forskning säger att en INTE försumbar del av de som kommer till genom donation påverkas negativt i olika stor uträckning. Och så finns det ju såklart de som inte påverkas alls!

    Men att förneka att ägg/spermie/embryodonation kan ge svåra känslomässiga och även fysiska(iom att ärftliga sjukdomar inte går att kartlägga lika enkelt så man kanske inte får nödvändig vård tillräckligt snabbt) verkningar på barnet man skapar, är ignorant, oansvarigt och framför allt respektlöst mot barnet i fråga.

    Jag är fördömer inte denna delen av fertilitetsvård som så. Varje fall är unikt och det är så otroligt individuellt!
    Men för donatorbarnen måste vi våga diskutera detta och inte bara göra det till en icke-ifrågasatt rutin som kan ha stora konsekvenser för människors hälsa längre fram. Om man är aktuell för ägg/spermiedonation måste man ta med risken för ev. påverkan på barnet i avvägningen!
    Inte bara låtsas som det inte existerar något som helst problematiskt med det! Att inte vara medveten om den kraftfulla känslomässiga effekten metoden kan ha på barnet är ansvarslöst om man väljer att genomgå donationsprocessen.
Svar på tråden Oetiskt med äggdonation