Min dejt berättade först nu att hon har barn

Ja, jag tycker att du för din egen skull ska avsluta detta. Ditt liv kommer att försämras massor, om du tar på dig ett styvbarn, och även om ni skulle skaffa gemensamma barn senare, så kommer hon alltid att ha ett barn mer. Det är många som mår dåligt av det.

Det blir även problem med sådant som arvskifte en gång i tiden (särkullsbarn får ut sitt arv direkt när deras förälder dör, och den andra vuxna i familjen måste lösa ut dem). Dessutom kommer barnets biologiska pappa alltid att ha mycket att säga till om i er familj, åtminstone indirekt. Han måste ju tillfrågas om han tillåter att ni tar med barnet på en utlandsresa, om han kan tänka sig att byta veckor, om när han kan ha barnet på sommarlovet vilket påverkar när du kan ta semester, förmodligen kommer det att bli bråk om pengar också. Det brukar det bli i dylika fall. 

Dessutom tycker jag att det säger något dåligt om kvinnans karaktär, att du inte fick veta det här förrän nu. Hon har medvetet förtigit barnet, för att du ska utveckla känslor först och inte så lätt kunna dumpa henne - vilket du ju också har gjort. Det är beräknande och falskt. Räkna med att i och med att hon har dom egenskaperna, så kommer hon att lura dig och manipulera dig av andra orsaker i framtiden...

...och du har aldrig känt att du utnyttjar din man? Praktiskt och ekonomiskt? Jag skulle inte bli glad, om någon begagnad trebarnsmorsa slog klorna i min son!

Här har vi visst en ensamstående morsa som tog åt sig!

...för det är ju PRECIS samma grad av anpassning som krävs för att flytta ihop med någon man blivit förälskad i, och VILL vara nära - som ett främmande barn, vars uppfostran man inte kunnat styra. Och att halvt om halvt flytta ihop med barnets andra förälder också, för henne eller honom blir man aldrig fri. Hon eller han kommer i många år att kunna påverka alla beslut i familjen, från hur många brandvarnare det ska vara i huset, till när familjen får ta semester och vart de får resa, för att inte tala om ifall de får lov att flytta till en annan stad.

Jag hoppas som sagt att mina kids - av båda könen för övrigt - har vet att aldrig ge sig in i något sådant...

Här har vi visst en ensamstående morsa som tog åt sig!

...för det är ju PRECIS samma grad av anpassning som krävs för att flytta ihop med någon man blivit förälskad i, och VILL vara nära - som ett främmande barn, vars uppfostran man inte kunnat styra. Och att halvt om halvt flytta ihop med barnets andra förälder också, för henne eller honom blir man aldrig fri. Hon eller han kommer i många år att kunna påverka alla beslut i familjen, från hur många brandvarnare det ska vara i huset, till när familjen får ta semester och vart de får resa, för att inte tala om ifall de får lov att flytta till en annan stad.

Jag hoppas som sagt att mina kids - av båda könen för övrigt - har vet att aldrig ge sig in i något sådant...

Dessutom brukar man kunna fylla i det i matchningstjänsten. D.v.s. man fyller i att man har 0, 1, 2, whatever barn i varje åldersspann. Ibland finns det även kryssrutor för om barnen bor hos en på heltid, halvtid, varannan helg eller hälsar på mer sällan, samt "har barn men inte längre hemmaboende".

På samma sätt kryssar man i vad man kan acceptera hos en partner, t.ex. "inga barn", "endast vuxna, utflyttade barn", "ett barn på högst halvtid", '"två barn högst varannan helg" o.s.v..

Man brukar även kunna kryssa i sina preferenser för framtiden, t.ex. "vill gärna ha /fler/ barn", "kan möjligen tänka mig ett barn /till/", "vill absolut inte ha /fler/ barn" etc..

På så sätt slipper man missmatchningar. Och behöver inte PRATA om det på de första dejterna, för det skulle kunna kännas påfluget och pinsamt. På det här sättet vet man ändå att den andre vet att man t.ex. inte vill leva med barn, varken sina egna eller någon annans. Det är redan avklarat. 

Nu frågade du inte mig, men jag svarar ändå. För mig har detta i alla fall inget med könsförhållandena att göra. Det är lika illa om män förtiger att de har barn, för att de hoppas att kvinnan de börjat träffa ska ha fått känslor för dem, och därför acceptera att ta hand om deras barn, när de släpper bomben att barnen existerar.

Det är även väldigt vanligt, att mannen berättar att han bara träffar barnen varannan helg - vilket är sant just då. Och det tycker ju många kvinnor att de kan stå ut med. Men han "glömmer" att säga, att det ser ut så, för att han inte klarar av att ta hand om barnen så mycket själv (eller inte ids). Så fort han har fått in en kvinna i sitt hus, som kan sköta och passa barnen, och ta allt hushållsarbete som det blir med barn i huset - så fixar han dit sina barn på halvtid! Det är så uppenbart att det är ren beräkning.

Det är även väldigt svårt för den nya kvinnan att säga ifrån i det läget, för då framstår hon som en elak styvhäxa som vill förstöra kontakten mellan mannen och hans barn...