Väntar barn n.4 -ingen glad för oss!!

Haha tja min svärmor började svära på finska och min mor bet ihop men inte var det enligt hennes önskelista direkt.

Ettan var idel glada miner, tvåan också även om någon tyckte det var ganska tätt (två år) trean var mer ett jaha-var-ni-inte-klara och fyran som ovan.

Men det blev bra ändå :)

Jadå, när jag väntade vårt sista barn, så var jag 39 år. Ingen gratulerade. Inte en endaste människa. Det var bara suckar och "Hur ska det gå?" och "Varför???". En del sade bara "Jaså" och sedan ingenting mer.

När barnet föddes blev det något helt annat. Vi har aldrig fått så många gratulationskort, blommor, presenter och besök förr. Inte ens med första barnet.

åh vad fint att det blev så!

då finns det kanske hopp ändå!

Tack för att ni delade med er

Det viktigaste är ju förstås att jag oc min man är glada

Men det skullevänå vara roligt om åtminstone förädrarna var liiite glada

Får hoppas att det blir bra ändå precis som för er.

Du får väl fråga dem varför de säger så.

Grattis! Vad roligt! 4 är ett fint tal, jämn.

Vi var inte beredda på reaktionerna vi fick. Jag såg liksom framför mig att man gratulerar även om man kanske inte tycker det är så spännande.

Svärmor sa att vi minsann inte skulle förvänta oss hjälp, att hon skulle vänta med barnbarn tills hon fick barnbarn geografiskt närmare sig, att farmor var ändå ingen intresserad i utan mormor var det enda av betydelse för barnbarn, att hon inte skulle älskar våra barn som sina (de gör man nog naturligtvis inte eftersom det är två olika relationer tänker jag men som är helt onödigt att jämföra och ställa mot varandra), att hon alltid kommer sätta sina barn framför barnbarnen och stå på barnens sida (det blev väldigt konstigt för sonen eftersom hans egna barn är det viktigaste för honom). Vi fick inte något grattis från mina föräldrar (det fick vi från svärmor). De väljer själva. Det jobbiga för mig var när barnen började ställa frågor om varför de bara är vi i kärnfamiljen varje högtid, varför de inte kan sova över hos farmor som kompisarna gör eller bli hämtade i förskolan av mormor. Det är tungt att behöva förklara.

Jo det är svårt att förstå alla negativa reaktioner.

Och det du skriver,AMCG,låter jättejobbigt

Jag vet inte men det viktiga är väl ändå att vi är glada

Självklart kan ju övriga familjen tycka annorlunda

Men ändå...

Jag känner mig lite konstig...alla de andra graviditeterna har varit grattis här och grattis där hela tiden

Men nu är det som att de andra har bestämt att fyra barn är för många och stt vi är både oansvariga och galna...

Nu är det så tidigt för mig än så jag hoppas ju att alllt ska gå bra.

Jag och min man är glada och förväntansfulla precis som med de andra barnen.

Det är ändå vad som är viktigast för mig!

Man får sällan bra reaktioner på annat än första barnet 1: Fick vi gör abort ( missfall) 2:gör abort ( blev en dotter) 3: okej Grattis då (slutade i missfall) 4: började alla gråta och va jätte glada :)

Ja du. Ni har ju era känslor och andra har sina känslor. 

Har svårt att sätta mig in i sådant jag själv inte vill ha. 
En kompis köpte sin första lägenhet - då blev jag glad, för jag vet den speciella känslan.
När hon sedan köpte en finare lägenhet så kände jag inte samma glädje då jag tyckte att hennes förra lägenhet var så fin. Spontant tyckte jag att det var onödigt, men det sade jag såklart inte.

Om någon köper en dyr väska och är glad för det - fattar inte - onödigt. 

1 barn - fattar
2 barn - fattar 
3 barn - fattar verkligen inte 
1 hund - fattar
2 hundar - fattar inte
3 hundar - fattar verkligen inte. 

sen skulle jag ju gilla både hundarna och barnen när de väl kommer. Men det är ju rätt oförstående av er att inte förstå att andra inte känner samma glädje som ni. 

Har ni redan berättat , i vecka 8? 

Oförstående att inte andra känner samma glädje?

Jag bryr mig inte om vad människor utanför familjen tycker.

Men mina och min mans föräldrar är mycket viktigt!

Om en kompis är glad eller inte är inte lika viktigt

Roligt om glädje delas men i annat fall spelar det ingen roll.

Jo vi har berättat "redan"för jag pga min ålder och tidigare problemmmed högt blodtryck måste gå igenom en massa olika undersökningar.

Och ioch med de andra barnen kommer jag behöva hjälp med dem.

Det handlar möjligen inte om det sista då? Att du kommer behöva hjälp? Vill minnas att min farmor sa till min faster att hon inte skulle passa befintliga barnbarn mer än vanligt om de bestämde sig för att skaffa ett fjärde barn (och min faster avstod faktiskt från att skaffa ett fjärde barn, lite p.g.a. det tror jag).

Här var det bara gratulationer när vi berättade att jag var gravid med fjärde barnet, men då ber vi heller aldrig om hjälp (men tackar ibland ja vid erbjudande). Så ingen i släkten känner väl att vårt barnalstrande påverkar dem negativt.

Säger inte att det nödvändigtvis är det som ligger bakom, men kanske..?

Grattis förresten!

Jag menar att jag behöver hjälp ibland när jag behöver gå till läkaren etc

Men inte i övrigt.

Jag bor i italien och här är man beroende av hjälp från föräldrar pga allför få och jättedyra dagisplatser.

Mina svärföräldrar har hjälpt mig sedan alltid och gör det gärna så länge deras hälsa och ork finns kvar.

Mina föräldrar däremot bir i sverige och har aldrig hjälpt till med något överhuvidtaget så de har inte mycket att klaga över.

Jag förstår att inte andra människor känner min glädje,alla känner och tycker olika.

Men jag har inte tänkt belasta någon så jag förstår inte riktigt reakrionerna.

Men det är okej i vilket fall som helst.

Vill också passa oå att tacka för alla svar ,det är både ontressant och nyttigt att få läsa om er andra.

Det var ett motsägelsefullt inlägg av dig Ts.

Ja, jo, och är det då så att ni behöver förlita er på hans föräldrar, då kan jag ju förstå om de inte blir helnöjda.

81EE

Jasså?på vilket sätt då?

Harvstartat hela tråden med att skriva att jag inte förstår alla negativa reaktioner

Och genom att skriva och läsa här så har jag kommit fram till att det inte är viktigt vad andra tycker

Men att man tar ill vid sig när ens egen familj inte gläds.

Motsägelsefullt?

Kanske det

Men man måste resonera och fundera

Vilken pedal hos dig trycker de på när de uttrycker sig så? Hurdan känner du dig när de pratar? Hur är det med dina gränser? Är ni likvärdiga vuxna eller hamnar du i en barnroll?

jag är ganska känslig som person och bryr mig generellt sett om vad folk tycker... t.ex. på jobbet skulle jag tycka det var jättejobbigt om folk hade åsikter om mig, att jag gör fel, att jag gör ett dåligt jobb eller nåt. 

Men angående det du skriver, de kan bara hålla truten! jag skulle inte bry mig alls och det önskar jag att du inte heller gör. Orka ha åsikter om andras familjebildning. De kan sköta sig själva och skita i er.