Våga provanställning?

Det är alltid en risk att byta jobb såklart, men med en provanställning så ökar risken att kunna bli uppsagd utan anledning och utan facklig förhandling. Hade jag varit arbetslös eller helt oprövad kan jag förstå det och då hade jag inte haft problem med det, men nu är så inte fallet.

Ja, men för många en förutsättning för att man alls ska våga anställa. I en slimmad organisation finns inte utrymme för felanställningar. Det hade krävts något alldeles extra för att jag skulle våga chansa och fastanställa någon direkt. Vi har helt enkelt inte råd med misstag. Vi som redan jobbar här ska inte behöva riskera att belastas ytterligare genom en dåligt prestrande nyanställd. Vi skulle inte orka det.

Jag som ser det här från båda håll tycker att det stora problemet är att ts nuvarande jobb inte beviljar tjänstledigt.

Ja. Visst är det för arbetsgivarens skull det finns. Men grundproblemet som jag ser det är ändå att nuvarande jobbet inte ger dig tjänstledighet. Hade de det skulle det täcka upp för ånger både hos dig och din nya arbetsgivare.

Inser nu att det faktiskt är två personer senaste åren som avbrutit nya anställningar för att komma tillbaka till oss. De är båda duktiga och vi är glada att ha dem tillbaka. Både vi och de vann på att de beviljades tjänstledigt.

Jag har faktiskt chansat 1 gång, men då var det ett vikariat/visstidsanställning på ca  1 år. Det såg lovande ut, antagligen skulle de behöva öka upp anställningarna så att det skulle finnas jobb efter detta första år men det var inte säkert.
Gjorde det enbart pga vantrivsel på jobbet pga hemsk chef som fick alla att må bra (efter denne kom slutade många, så även jag) + att vi klarade oss på 1 inkomst i värsta fall + att jag aldrig varit arbetslös och kan tänka mej alla jobb bara för att ha ett jobb + min make stöttade detta helhjärtat. Så då vågade jag chansa vilket jag är glad för idag.

Känn efter och försök omförhandla! Går inte det så känn efter igen så du inte ångrar dej.
Och be om tjänstledighet - säg inte upp dej.

Jag hade inte gått med på en provanställning om jag inte var helt desperat efter ett nytt jobb. Även om jag kände att det är stor chans att jag skulle få stanna i slutänden så är det en risk. Om det är en roll du har lång erfarenhet av så ska det inte behövas, det är praxis i min bransch iaf. Men det handlar också såklart om tillgång och efterfrågan. Om det är lätt för dem att ta någon annan istället så kan de ju ha den förutsättningen.

Hur hårt har du förhandlat? Har du testat att faktiskt låta din nya arbetsgivare välja mellan att erbjuda fast tjänst eller leta efter någon annan? Frågan du måste ställa dig själv är ju hur gärna vill du ha jobbet och hur lätt skulle det vara att få ett annat jobb om de avbryter anställningen?

Jag har det inte dåligt på mitt nuvarande jobb och är inte desperat. Såg tjänsten och sökte den för att det verkar vara en kul och spännande tjänst där jag med min erfarenhet skulle kunna bidra stort med delar som de har problem med idag samt har lång erfarenhet av branschen.

De har själva berättat under rekryteringen att de har haft svårt att hitta rätt person då det är en bransch med speciella krav från myndigheter och de har haft annonsen ute länge i flera omgångar.

Vi är mitt uppe i en pandemi med stor arbetslöshet som följd, vilket gör att det är många som slåss om jobben och det gör självklart att jag inte är helt säker på att jag får ett nytt jobb om jag blir uppsagd med samma lön som jag har idag (har en bra lön idag som jag lever gott på).

Har inte förhandlat hårdare än att jag sagt att jag inte känner mig bekväm med en provanställning och ställt frågan om de kan lyfta ur kravet ur avtalet? Då blev frågan nej. Jag har därefter bett om att få fundera över helgen, vilket var ok.

Har man erfarenhet, bra referenser och söker sig till en tjänst och inte från en sådan så bör man inte gå med på en provanställning. Visst chansar arbetsgivaren med en rekrytering utan provanställning men de som inte går med på att bortförhandla detta kan också missa relevant kompetens.

Du verkar vara i en sits där jag skulle råda dig till att inte gå med på deras krav. Bättre att invänta ett annat erbjudande.

Provanställning har tidigare aldrig varit på tal för den som redan har jobbat i ett yrke och har erfarenhet. Syftet med provanställningar var just möjligheten att utvärdera oerfarna personer, inte den som redan har jobbat och har familj att försörja. För vem skulle lämna ett fast jobb och flytta för en osäker provanställning? Då är man bra dum mot sig själv.

Det är arbetsgivarna av idag som tyvärr har lyckats väldigt bra med att få den yngre generationen att tro att det är normalt med provanställning. Det har blivit normaliserat.

Jag hade bara tittat på dem, skakat på huvet och lämnat intervjun om någon hade föreslagit det till mig när jag har över 20 års erfarenhet.

Men om alla viker ner sig så får alla det mer otryggt. Grattis, ni är en del av problemet.

När jag skulle börja jobba statligt behövde jag gå med på provanställning, myndigheten har så för alla (inklusive chefer). Det kändes konstigt när jag hade över 20 års erfarenhet, men jag ville ju ha jobbet så jag tog det. Jag vet däremot en som vi försökte anställa till myndigheten som vägrade, och då blev han erbjuden 3 månaders provanställning istället för 6 månader, men han tog det inte och då kunde han inte bli anställd (tyvärr, vi ville gärna ha honom, men statliga myndigheter har ju ögonen på sig så det går ju inte att hitta på egna regler).

Nej, men man kan ju på det minsta notera och lyfta till ledningen när myndigheten går miste om attraktiv kompetens p.g.a. sina förolämpande regler då.