• Anonym (Trött mamma)
    Wed 14 Apr 2021 09:26
    2400 visningar
    23 svar
    23
    2400

    Hantera barn med hög energinivå

    Ber om hjälp från föräldrar med högaktiva barn. Läs gärna allt först. Detta är ingen fas, hon har alltid varit så här. Det blir bara värre med åren.

    Vår snart 5åriga dotter är fantastisk på SÅ många vis. Hon är otroligt klok, så galet kärleksfull, lär sig snabbt, pratar jättebra med väldigt stort ordförråd och är såå rolig.

    Men. Jisses vad hon också kan trötta ut varenda en i sin omgivning.

    Hennes energinivå ligger på 200% från att hon vaknar vid 6-7 på morgonen, tills hon tvärdäckar vid 19.30 på kvällen. Hon kan ALDRIG vara stilla (bortsett från om hon får en skärm. Då kan hon sitta i 10-15 min i sträck . Eller Playdoh, då kan vi få en hel timme) och hon är nästan alltid extremt högljudd.

    Några exempel.

    - Måltider: När vi äter lämnar hon bordet varannan minut, halvsitter på stolen, ibland på knä. Ibland står hon på den. Sen ligger hon tvärsöver den eller sitter under bordet. Kommer på saker hon måste kolla eller göra mitt i måltiden.

    Hon kan tugga på samma potatisbit i en kvart. Vi får begränsa måltiderna till max 30 minuter, annars sitter vi där tills maten möglar. Det spelar ingen roll hur mycket vi ber, tjatar, säger till. Hon hör oss inte ens. Hon stänger av, som om vi är osynliga. Men när 30 min gått och vi varnat flera gånger att vi snart tar bort tallriken, och vi faktiskt tar bort den. Då kommer illtjutet. Hon gallskriker så det ringer i öronen och blir SÅ ARG! "JAG ÄR HUUUNGRIIIIG. JAG VILL ÄÄÄÄTAAAA". (Ställer vi tillbaka tallriken då så äter hon ändå inte, då är det ruta 1 igen.)

    - Syskonbråk: Hon retar gallfeber på storasyster. Tar saker ur händerna på henne och springer. Vägrar gå ut från hennes rum när hon blir tillsagd, och detta sker säkert 4-5 gånger dagligen.

    Vi varnar henne att hon får en chans till att gå ut, annars åker hon in på sitt rum. Biter inte på henne. Hon väntar tålmodigt tills vi får nog och bär in henne på sitt rum. Då kommer gallskriket igen. Hon kastar leksaker , sparkar i väggen, slår på dörren osv.

    Klängig: Ska allt som oftast vara NÄRA. Sitter man och äter/dricker kaffe/pratar med besök så SKA hon upp i knäet. Hon tränger sig på. Klättrar upp i knäet och hänger sig runt halsen på en. Säger man att man inte vill så går hon upp i falsett och blir arg/ledsen. Eller så går hon till nästa vuxen och försöker. Ska ofta klänga fast runt fötterna när man plockar i köket eller sitta på en när man ser på tv. Pratar alltid i munnen på andra och vägrar vänta på sin tur. Höjer rösten om hon märker att vi inte lyssnar/hör. Vi har försöker förklara att hon fpr vänta tills andra pratat klart, men det går inte in.

    Aktiviteter: När hon väl leker/pysslar ordentligt så gör hon det koncentrerat och lugnt. Hon kan ta till sig information om att tex färglägga en målarbild och göra det i lugn o ro. Hon är noga med att måla hela bilden och hålla sig innanför linjerna.

    Hon älskar att pyssla och leka med lera. Hon kan då sitta länge med samma aktivitet , men när hon tröttnat så är hon igång och härjar igen.

    Då är det ett ihärdigt studsande i soffan fast hon inte får, kastande med leksaker, slamrar och bankar, skriker , springer, hoppar och klättrar. Hon leker så hon blir alldeles andfådd och när hon gått upp i den nivån är det nästan omöjligt att få ner den. Våra hjärnor smälter. Vår egna röstvolym har automatiskt blivit högre för att vi alltid måste överrösta henne och tålamodet är noll. Vi tolererar nästan ingenting längre, utan ryter ofta i direkt innan vi knappt vet vad hon gör än.. det har blivit som en arbetsskada.

    Tillsägelser och ilska rinner av henne, pratar vi lugnt och snällt, nere på hennes nivå, så lyssnar hon inte heller utan bara skrattar åt oss eller tittar åt andra håll.

    Förskolan är inte oroliga för någon diagnos. Dom säger att hon "bara" har mycket energi, men att hon också är så himla klok, snäll och duktig.

    Frågan är dåbara : hur hanterar man det här?! Vissa kvällar är jag helt gråtfärdig av utmattning när hon somnat (vilket hon tack o lov gör på 5 minuter).

    Sambon reagerar mest med allmän irritation.

    Hon bråkar dock aldrig om nattning och tandborstning och har aldrig gjort.

    För ett tag sedan fick hon en klocka som lyser grönt när hon får väcka oss och hon väntar snällt o tålmodigt på att den ska bli grön varje morgon.

    Hon kan vara ute på vår baksida och leka utan att man är orolig att hon ska gå någon annanstans (klättringsvänligt staket) .

    Så vissa saker imponerar oss verkligen, medan mycket annat kör slut på oss och andra i omgivningen toootalt!

    Hjälp!

  • Svar på tråden Hantera barn med hög energinivå
  • Anonym (S)
    Wed 14 Apr 2021 10:56
    #1

    Det skulle kunnat vara min 5-åriga son du beskrivit... Fast han ritar definitivt inte inom linjerna och blir uttråkad där med. Han är dessutom sen i talet. Alltså han pratar, förstår o.s.v., men på ca en 4-årings nivå. Så han är som konstant ett år sen med språket. Tyvärr är han dessutom född just innan tolvslaget den 31a december, så det blir förskoleklass för honom till hösten. Jag fattar inte hur det ska fungera. Han kan liksom inte sitta still, lyssna, lyda, och är dessutom sen med talet som det är!

  • Wed 14 Apr 2021 11:34
    #2

    Hyperaktivitet är ett tecken på att det kanske kan röra sig om ADHD. Att förskolan inte ser något problem är ingen garanti för avsaknad av möjlig diagnos. Mitt yngsta barn är nu i tonåren, men hade under uppväxt och förskoleålder en kompis som betedde sig i stort sett som TS dotter. jag vet att pojkens mamma tyckte det var semester när han lekte hemma hos andra eller var på förskolan , som inte heller hade synpunkter, trots att beteendet var av typen virvelvind även där. Jag vet att pojken blev diagnostiserad med ADHD i fjärde klass, för hans sätt att vara - glad, mycket pratsam, hyperaktiv, med "egna" ideer kostade honom kamrater, men vet inte hur fortsättningen tedde sig, för familjen flyttade till annan ort och vi höll ingen kontakt med varandra, så nära var vi inte.

    Jag säger inte att din dotter har ADHD, bara att ett barn jag känt uppvisade många likheter med din dotter och senare fick en diagnos. Det kan mycket väl vara en fas som tonar ner efter ett par år. Men var uppmärksam.

  • Wed 14 Apr 2021 12:01
    #3

    Hon kanske behöver en ordentlig stunds utomhusaktivitet dagligen, där hon får röra på sig. Gärna någon utmaning som kräver koncentration också. Eftersom hon tycker om att pyssla och är duktig på det kan hon säkert utmanas där också. Hon kanske är redo att lära sig skriva/läsa? Olika mer komplicerade pyssel? Ni kan leta tillsammans på nätet, mina barn använder många bra tutorials. Men jag tror hon behöver varva aktivitet med avkoppling också, lyssna på böcker, gärna som ni läser, kanske yoga, spela spel och pussla. Avsätt tid till att göra saker med henne, kan klockan funka för det också?

  • Anonym (...)
    Wed 14 Apr 2021 12:21
    #4
    +1

    Har hon någon fritidsaktivitet? Mycket rörelse borde vara bra för henne, kanske fotboll, fridrottslekis eller liknande?

    En sak jag reagerar på i din beskrivning av måltider. Om ni väljer att ta bort tallriken efter 30 min, ställ då inte tillbaka den igen för att hon vrålar. Det låter som ett typexempel på att hon vet exakt hur hon ska få sin vilja fram och då lär ni inte få bukt med problemet. Om ni bestämt er för något så håll er till det.

  • Wed 14 Apr 2021 12:27
    #5
    Anonym (S) skrev 2021-04-14 10:56:40 följande:
    Det skulle kunnat vara min 5-åriga son du beskrivit... Fast han ritar definitivt inte inom linjerna och blir uttråkad där med. Han är dessutom sen i talet. Alltså han pratar, förstår o.s.v., men på ca en 4-årings nivå. Så han är som konstant ett år sen med språket. Tyvärr är han dessutom född just innan tolvslaget den 31a december, så det blir förskoleklass för honom till hösten. Jag fattar inte hur det ska fungera. Han kan liksom inte sitta still, lyssna, lyda, och är dessutom sen med talet som det är!
    Ni vet väl om att ert barn inte måste gå i förskoleklassen till hösten.
    Ni kan be om senare skolstart.
    Om ni anser att barnet inte är redo så verkar det klokare att vänta ett år och låta honom vara äldst i klassen.
  • Anonym (Trött mamma) Trådstartaren
    Wed 14 Apr 2021 12:35
    #6
    Elsis skrev 2021-04-14 12:01:34 följande:

    Hon kanske behöver en ordentlig stunds utomhusaktivitet dagligen, där hon får röra på sig. Gärna någon utmaning som kräver koncentration också. Eftersom hon tycker om att pyssla och är duktig på det kan hon säkert utmanas där också. Hon kanske är redo att lära sig skriva/läsa? Olika mer komplicerade pyssel? Ni kan leta tillsammans på nätet, mina barn använder många bra tutorials. Men jag tror hon behöver varva aktivitet med avkoppling också, lyssna på böcker, gärna som ni läser, kanske yoga, spela spel och pussla. Avsätt tid till att göra saker med henne, kan klockan funka för det också?


    Hon skriver redan mycket (ord klarar hon, meningar börjat lite med) och har börjat läsa (ljuda ord) , så det försöker jag ägna en stund åt ibland för att ta ner henne lite. Passar på när jag tar kaffepaus och försöker andas lite xD

    Lyssna på böcker är en utmaning för henne. Där har hon svårt att fokusera. Avbryter varannan mening och är inte still och lyssnar. Men försöker ändå öva på detta varje kväll! Har nog blivit något bättre där än tidigare iaf, så jag hoppas på att det ger effekt till slut.
  • Anonym (Trött mamma) Trådstartaren
    Wed 14 Apr 2021 12:37
    #7
    Anonym (...) skrev 2021-04-14 12:21:19 följande:

    Har hon någon fritidsaktivitet? Mycket rörelse borde vara bra för henne, kanske fotboll, fridrottslekis eller liknande?

    En sak jag reagerar på i din beskrivning av måltider. Om ni väljer att ta bort tallriken efter 30 min, ställ då inte tillbaka den igen för att hon vrålar. Det låter som ett typexempel på att hon vet exakt hur hon ska få sin vilja fram och då lär ni inte få bukt med problemet. Om ni bestämt er för något så håll er till det.


    Nej det gör vi inte. Gjorde förr för att ge henne en sista chans, men iom att det inte hjälpte så tar vi nu bort den helt. Hon blir tokarg, men det går ju över till slut. Vi förklarar att middagen är slut nu och att vi ätit färdigt. Det tråkiga är väl att hon ändå inte riktigt förstår vinken.
  • Anonym (Igenk­änning­sfakto­r)
    Wed 14 Apr 2021 12:41
    #8
    Anonym (Trött mamma) skrev 2021-04-14 12:37:15 följande:
    Nej det gör vi inte. Gjorde förr för att ge henne en sista chans, men iom att det inte hjälpte så tar vi nu bort den helt. Hon blir tokarg, men det går ju över till slut. Vi förklarar att middagen är slut nu och att vi ätit färdigt. Det tråkiga är väl att hon ändå inte riktigt förstår vinken.
    Hur länge har ni haft det så, att hon skriker när ni tar bort tallriken men att hon inte får tillbaka den? Hon kanske behöver ett par veckor på sig att förstå det där med måltider. Ställ fram en klocka som hon kan se bra från sin plats utan att vrida på huvudet, ät alltid runt samma tid och fäst en pil där mattiden är över. Det lär henne mer eget ansvar.
  • Wed 14 Apr 2021 12:47
    #9
    +1

    Låter som våra barn.


    Massor med utevistelse.
    Lagom aktiviteter tex simskola.


    Små knep som att ifall de vill avbryta så tar barnet tag i din hand och "håller fast tanken" så när du hinner så vet barnet vad det tänkte och vet att det kommer få säga/fråga om det så fort det bara går.

    Läs på om ADHD och autismspektratillstånd, även om ert barn inte uppfyller kriterier för att få diagnos så finns det massor med bra tips och övningar som passar alla barn.

    www.kaosteknik.se/kaostekniskt-material/att-forklara-for-barnet/

    Här tex finns massor av hjälp att få.

  • Wed 14 Apr 2021 13:25
    #10

    Min äldste son. Suck!
    I den åldern bestämde vi (tillsammans med honom) att vi skulle ta bort stolen vid matbordet. Han fick stå och äta, för då kunde han stå och trampa, gunga och göra gymnastiska övningar medan han åt. Det gick mycket bra!

    Jag hade en enorm fördel; jag hade en nyckel till skolans gympahall eftersom min man var ledare för en barngrupp med större barn. Vid dåligt väder kunde vi alltså gå dit och låta sonen springa runt en hinderbana eller något, efter att skolan slutat för dagen. Vid fint väder körde vi hinderbanor utomhus (över staketet, under pinnen, genom gungan, upp i klätterställningen, två varv runt trädet osv). I nödfall körde jag små minibanor inne i hallen.

    Här fanns också en storasyster. Hon fick en nyckel till sin dörr och kunde låsa in sig när hon ville få vara i fred.

Svar på tråden Hantera barn med hög energinivå