Hantera barn med hög energinivå

Ber om hjälp från föräldrar med högaktiva barn. Läs gärna allt först. Detta är ingen fas, hon har alltid varit så här. Det blir bara värre med åren.

Vår snart 5åriga dotter är fantastisk på SÅ många vis. Hon är otroligt klok, så galet kärleksfull, lär sig snabbt, pratar jättebra med väldigt stort ordförråd och är såå rolig.

Men. Jisses vad hon också kan trötta ut varenda en i sin omgivning.

Hennes energinivå ligger på 200% från att hon vaknar vid 6-7 på morgonen, tills hon tvärdäckar vid 19.30 på kvällen. Hon kan ALDRIG vara stilla (bortsett från om hon får en skärm. Då kan hon sitta i 10-15 min i sträck . Eller Playdoh, då kan vi få en hel timme) och hon är nästan alltid extremt högljudd.

Några exempel.

- Måltider: När vi äter lämnar hon bordet varannan minut, halvsitter på stolen, ibland på knä. Ibland står hon på den. Sen ligger hon tvärsöver den eller sitter under bordet. Kommer på saker hon måste kolla eller göra mitt i måltiden.

Hon kan tugga på samma potatisbit i en kvart. Vi får begränsa måltiderna till max 30 minuter, annars sitter vi där tills maten möglar. Det spelar ingen roll hur mycket vi ber, tjatar, säger till. Hon hör oss inte ens. Hon stänger av, som om vi är osynliga. Men när 30 min gått och vi varnat flera gånger att vi snart tar bort tallriken, och vi faktiskt tar bort den. Då kommer illtjutet. Hon gallskriker så det ringer i öronen och blir SÅ ARG! "JAG ÄR HUUUNGRIIIIG. JAG VILL ÄÄÄÄTAAAA". (Ställer vi tillbaka tallriken då så äter hon ändå inte, då är det ruta 1 igen.)

- Syskonbråk: Hon retar gallfeber på storasyster. Tar saker ur händerna på henne och springer. Vägrar gå ut från hennes rum när hon blir tillsagd, och detta sker säkert 4-5 gånger dagligen.

Vi varnar henne att hon får en chans till att gå ut, annars åker hon in på sitt rum. Biter inte på henne. Hon väntar tålmodigt tills vi får nog och bär in henne på sitt rum. Då kommer gallskriket igen. Hon kastar leksaker , sparkar i väggen, slår på dörren osv.

Klängig: Ska allt som oftast vara NÄRA. Sitter man och äter/dricker kaffe/pratar med besök så SKA hon upp i knäet. Hon tränger sig på. Klättrar upp i knäet och hänger sig runt halsen på en. Säger man att man inte vill så går hon upp i falsett och blir arg/ledsen. Eller så går hon till nästa vuxen och försöker. Ska ofta klänga fast runt fötterna när man plockar i köket eller sitta på en när man ser på tv. Pratar alltid i munnen på andra och vägrar vänta på sin tur. Höjer rösten om hon märker att vi inte lyssnar/hör. Vi har försöker förklara att hon fpr vänta tills andra pratat klart, men det går inte in.

Aktiviteter: När hon väl leker/pysslar ordentligt så gör hon det koncentrerat och lugnt. Hon kan ta till sig information om att tex färglägga en målarbild och göra det i lugn o ro. Hon är noga med att måla hela bilden och hålla sig innanför linjerna.

Hon älskar att pyssla och leka med lera. Hon kan då sitta länge med samma aktivitet , men när hon tröttnat så är hon igång och härjar igen.

Då är det ett ihärdigt studsande i soffan fast hon inte får, kastande med leksaker, slamrar och bankar, skriker , springer, hoppar och klättrar. Hon leker så hon blir alldeles andfådd och när hon gått upp i den nivån är det nästan omöjligt att få ner den. Våra hjärnor smälter. Vår egna röstvolym har automatiskt blivit högre för att vi alltid måste överrösta henne och tålamodet är noll. Vi tolererar nästan ingenting längre, utan ryter ofta i direkt innan vi knappt vet vad hon gör än.. det har blivit som en arbetsskada.

Tillsägelser och ilska rinner av henne, pratar vi lugnt och snällt, nere på hennes nivå, så lyssnar hon inte heller utan bara skrattar åt oss eller tittar åt andra håll.

Förskolan är inte oroliga för någon diagnos. Dom säger att hon "bara" har mycket energi, men att hon också är så himla klok, snäll och duktig.

Frågan är dåbara : hur hanterar man det här?! Vissa kvällar är jag helt gråtfärdig av utmattning när hon somnat (vilket hon tack o lov gör på 5 minuter).

Sambon reagerar mest med allmän irritation.

Hon bråkar dock aldrig om nattning och tandborstning och har aldrig gjort.

För ett tag sedan fick hon en klocka som lyser grönt när hon får väcka oss och hon väntar snällt o tålmodigt på att den ska bli grön varje morgon.

Hon kan vara ute på vår baksida och leka utan att man är orolig att hon ska gå någon annanstans (klättringsvänligt staket) .

Så vissa saker imponerar oss verkligen, medan mycket annat kör slut på oss och andra i omgivningen toootalt!

Hjälp!