Klarar inte min styvdotter!
dsfdsfdsffds skrev 2021-04-15 13:10:49 följande:
Alla köper TS ord? Du har inte läst igenom tråden va?
Inlägg från: Anonym (Styvis)
|
-
vilken attityd är det jag har?? Förklara gärna!! Att jag kommer in i ett hem som redan är klart och med barn som avskyr mig ifrån första stund och gör allt för att jag ska sticka. De var ju vana vid att ha pappa för sig själv och därför gillade de inte mig. Vad är det som jag har gjort mot dem, mer än att försökt säga att de inte ska klampa in på mammans vecka utan att meddela först och städa efter sig.
-
Jag tänker EXAKT som du!! Varför utsätter han sina barn, som han älskar och avgudar mer än någonting annat för mig?! Dottern har tom sagt att om jag flyttar så flyttar hon in till honom på heltid. Hon har även sagt, och även mamman att sonen med största sannolikhet kommer tillbaka om jag flyttar. Samtidigt så vet de att om jag flyttar pga barnen så kommer pappan att beskylla dem för att han aldrig kan behålla en kvinna i sitt liv. Så jag tror att barnen är lite rädda för att ställa för mycket krav och skylla på mig.sextiotalist skrev 2021-04-16 11:58:03 följande:
Om jag förstår allt rätt, så kommer nog det komma en ny tant snart igen. Jag har så fruktansvärt svårt att förstå. Nu tänker jag på föräldern.
Om det är så att det fungerar så dåligt mellan partnern och barnen, varför väljer man då att fortsätta att leva med den partnern. Det går ju utmärkt att ha ett särboförhållande, utan att blanda in barnen.
Jag anser självklart att ts ska lämna skutan och skapa ett eget liv. Men, ursäkta svenskan, varför tar inte den där jävla gubbstrutten SITT ansvar?
Att anse att det är slut för att man inte fixar att bo under samma tak pga barnen är ju bara fånigt, för har man känslor för varandra så vill man ändå ha en relation, oavsett om det är under samma tak eller inte. Har man inga känslor, så vill man väl inte ha en relation alls och än mindre ha personen under samma tak.
Hur han tänker förstår jag inte alls. Hade en man kommit in i min och min dotters liv och inte alls fungerat ihop med min dotter så hade jag naturligtvis bett honom flytta och testat särboskapet. Varför han vägrar särboskap är en gåta för alla. Innan mig ville han absolut inte bo ihop med någon kvinna. Hans egna ord är att han inte litar på mig, och att han redan första dagen sa till mig att hans mål är samboskap, inte särbo. Han vill vara en familj; inte resa eller vara ensam med sina barn, utan han vill ha en kvinna vid sin sida tillsammans med barnen. Han har nog fastnat i en dröm.... -
Försökte prata med mamman i somras angående vad hon tyckte om det hela och ifall hon tyckte att det vore det bästa för barnen om jag flyttade. Hon vill inte blanda sig, så blev inte klokare där heller. Hon kan inte svara på om sonen flyttade till henne pga mig eller inte. i denna familj "pratar" man inte, utan man biter ihop.Anonym (Hmm...,,,) skrev 2021-04-16 11:08:48 följande:Med tanke på att sonen har flyttat till mamman på heltid pga ts och att ts är avskydd även av dottern så står nog inte ts högt i kurs hos mamman. Ett samtal med henne skulle inte ge någonting.
Det enda ts kan och bör göra är att flytta hem igen och lämna denna familj ifred. Förhoppningsvis släpar inte mannen hem någon ny tant innan hon fungerar med båda hans barn så att även sonen kan få bo med sin pappa igen. -
Min man har också förlorat alla sina vänner som han hade när vi träffades. Enligt exfrun hade han inga vänner när de levde ihop heller. Han är en dålig attityd och besserwisser fasoner mot folk som många avskyr. Den enda idolen i hans liv är hans dotter. Han avskyr människor som äter mycket och som är tjocka, varför hans dotter, som ser upp till honom har ätstörningar hela tiden och nu helt slutat äta. Då ser han upp till henne och säger att hon är snygg och smal, istället för att ta tag i problemet och söka hjälp.Anonym (Jojo) skrev 2021-04-15 09:37:48 följande:Han misshandlar dig psykiskt! Min är likadan, man får höra att man är elak och värdelös o man ska isoleras från sin familj o vänner som är kritiska mot honom och hans barn. Det är bara hans omgivning som gäller, tyvärr för min mans del så har även hans familj och vänner börjat reagera på deras sjuka relation. Det är nackdel för dessa män när deras barn blir myndiga, omgivningen ser det inte som lika gulligt längre.
-
Det du skriver är klockrent och sant. De flesta barn verkar inte ha några problem med att mamman skaffar ny man, men oftast när pappan skaffar ny kvinna. Jag vet inte varför det är så, men det är det klassiska med den elaka styvmodern. Pappor är dessutom förvirrade av kärlek till en ny kvinna ifrån början och tänker inte så mycket med hjärnan, utan försummar och glömmer bort barnen och inbillar sig att de ska vara lika glada åt hans nya kärlek som han är. Efter några år när förälskelsen lagt sig så börjar han tänka till och förstår inte vad som hänt när barnen kanske vänder honom ryggen och även kvinnan.sextiotalist skrev 2021-04-15 14:25:44 följande:Nu är vi flera här, som lever med män med barn sedan tidigare och reagerar mot den dysfunktionella relationen.
Jag tror jag tjatat om det så många gånger. Alla ska må bra, barnen, föräldern och den nya. Allt annat är fel och den som har huvudansvaret är föräldern
Jag får det intrycket att det många gånger är pappan som är den mest drivande med att bo ihop och då är det hans ansvar att det fungerar. Det är hans ansvar att hans barn mår bra i relationen men även hans ansvar att göra det så smidigt som möjligt att introducera denna nya medlem i hushållet för barnen.
I de allra flesta fall så är det pappan som är "boven i dramat"
Men sedan finns det barn som jäklas. Det finns barn som aldrig vill se en ny kvinna i sin pappas liv (ofta har de mer tolerans med en ny man i mammans liv). Men fortfarande är ansvaret pappans (eller mammans) att få barnet att förstå att föräldrarna inte styrs av barnens nycker.
Nu verkar det i ts fall finnas en kombination av en pappa som verkar ha narcissitiska drag och en dotter som ärvt detta. En mardröm som jag tror ingen vill hamna i
I mitt fall är det som du skriver dock, att dottern och pappan båda har narcissistiska drag och håller ihop och tycker att jag är en svag liten sopa. Dottern säger själv "hur dum får man vara att man är kvar hos min pappa när han är så elak mot dig och inte ens älskar dig?". Detta gör att jag ännu mindre vill att hon ska få sin vilja igenom och bli av med mig. -
Detta var nog det bästa av alla inlägg. Mamman skötte mycket riktigt allt det som jag håller i nu. Och precis som du säger så känner jag att jag investerat 5 år i detta skit och vill på något sätt ha payback time. Därför det är så svårt att bara lämna. De flesta här har nog aldrig varit i denna sits själva.Anonym (pg) skrev 2021-04-15 15:29:26 följande:
Du har så mycket mer problem än vad som bara ryms inom styvkonstellationen. Han ägnar sig åt psykisk misshandel, vare sig han gör det för att medvetet skada dig eller inte, för att han medvetet vill manipulera dig eller om det sker omedvetet, men att prata illa om sin partners föräldrar ingår definitivt inom psykisk misshandel.
Dynamiken som du beskriver är en klassisk kvinnofälla, det sociala ansvaret faller ofta på kvinnor. Det var säkert barnens mamma som skötte den sociala biten med hans familj och sin egen familj, handlade alla klappar, presenter, höll reda på kalas och vem som föll år. Eller vad tror du? Nu är det du som tar den biten. Med den skillnaden att du gör det för någon annans barn som inte visar någon glädje alls utan tvärtom visar fientlighet för att du överhuvudtaget finns. Därmed befinner du dig inte enbart i den klassiska kvinnofällan utan även i den än mer tragiska styvmorsfällan. Ni arbetar inte ens för samma mål, du hjälper honom med hans barn, han hjälper inte dig med dina barn, eller ens med sina egna barn.
Att det är så svårt att lämna någon även fast man vet att man rent logiskt kan se att man bara kan få det bättre om man lämnar, beror nog ofta på att man har investerat så mycket och inte fått något tillbaka. Det är som att man måste få någon slags "ränta" för allt arbete man har lagt ned, att det bara inte får vara förgäves och bortkastat. Men om du vänder på det och tänker på att all tid framöver som du inte längre lägger ned på honom och hans barn blir plus för dig, din familj och din dotter. Det som betyder något för dig. Det är det enda viktiga i ditt liv, eller hur? Du och din familj.
-
Exakt. håller med till 100%!!! Barnet kommer ju för pappans skull och inte för min! Hon vill helst klampa in när och hur som helst, men lite hänsyn måste man ju ta. Hon önskar samma tillbaka när vi är iväg och vill alltid att vi meddelar henne när vi kommer hem, eftersom hon älskar att vara ensam. Men hon vägrar förstå varför vi vill ha vuxen tid. Hon säger att ett barn alltid ska få tillhöra de vuxna och aldrig är i vägen. Hon vägrar förstå. Självklart måste väl vuxna i en icke kärnfamilj få resa ensamma utan barn. Barnen är ju vuxna själva, men hon vägrar vara vuxen när det gäller resor och att jobba och ta ansvar. Men när det gäller att tatuera sig och andra saker så vill hon plötsligt vara vuxen.Anonym (Polly) skrev 2021-04-15 17:23:19 följande:Vad är det för fel med att vilja har partid och semester utan barn? Helst utan vuxna barn?
Och att meddela att man dyker upp är väl helt okej. Här jobbar vi skift i olika former så när jag jobbar natt vill jag inte ha nån unge som dräller in hur och närsom. Om sambon jobbar kväll så behöver ju inte hans unge skena här, han är väl här för att träffa sin far inte mig. -
Exakt. håller med till 100%!!! Barnet kommer ju för pappans skull och inte för min! Hon vill helst klampa in när och hur som helst, men lite hänsyn måste man ju ta. Hon önskar samma tillbaka när vi är iväg och vill alltid att vi meddelar henne när vi kommer hem, eftersom hon älskar att vara ensam. Men hon vägrar förstå varför vi vill ha vuxen tid. Hon säger att ett barn alltid ska få tillhöra de vuxna och aldrig är i vägen. Hon vägrar förstå. Självklart måste väl vuxna i en icke kärnfamilj få resa ensamma utan barn. Barnen är ju vuxna själva, men hon vägrar vara vuxen när det gäller resor och att jobba och ta ansvar. Men när det gäller att tatuera sig och andra saker så vill hon plötsligt vara vuxen.Anonym (Polly) skrev 2021-04-15 17:23:19 följande:Vad är det för fel med att vilja har partid och semester utan barn? Helst utan vuxna barn?
Och att meddela att man dyker upp är väl helt okej. Här jobbar vi skift i olika former så när jag jobbar natt vill jag inte ha nån unge som dräller in hur och närsom. Om sambon jobbar kväll så behöver ju inte hans unge skena här, han är väl här för att träffa sin far inte mig. -
Haha! Så om man sagt upp sitt förra boende för att flytta in till min sambo och sedan hittar första bästa boende efter 2 års letande och det visar sig vara en modern och fin 2 rok på 40 m2 där man skall bo ensam, så är man en korkad vuxen enligt dig?? Är man mindre korkad om man väljer ett stort hus ute på landet istället???Pope Joan II skrev 2021-04-16 13:48:49 följande:En vuxen människa som bor i en lägenhet på 40 kvadratmeter är med stor sannolikhet inte någon som har några tillgångar.
-
Jag har sålt en lägenhet mitt i storstaden så du har lite förutfattade meningar. Priserna har dock gått upp en del och nej, jag har inte just nu 12 miljoner att köpa någon lyxvilla med pool vid havet som min sambo har, men jag är en storstadsmänniska och nöjer mig med att bo i en central lägenhet.Pope Joan II skrev 2021-04-16 14:19:26 följande:Korkad? Ja, det vet ju inte jag om du är - vad jag skrev var emellertid att du förmodligen inte har ekonomiska tillgångar som medger "lyxhus och pool".
-
Detta citatet kommer inte ifrån mig!!!Wolfie13 skrev 2021-04-16 23:30:42 följande:Men alltså din man kallar sin dotter het och hon åmar sig för honom? Seriöst?? Och han var fullkomligt normal då när ni träffades?? Det har jag väldigt svårt att tro... !
Såna där dysfunktionella grejor uppstår inte plötsligt av bara intet, i en från början normal familj.
Jag tror inte att han bara blev en snuskig typ över en natt, så något/någon har ju möjliggjort detta i alla år. Borde ju anmälas om inte annat, långt innan dottern blev vuxen. Är ju synd om henne som fått gå och tro att detta är OK. -
Nej har verkligen ingen bra kontakt med hans ex och inte han heller. De har nästan brutit all kontakt förutom det nödvändigaste som handlar om barnen. Hon är inte det minsta intresserad av något samarbete, trots att jag vill göra allt för att alla ska må bra. Om hon och jag hjälptes åt så hade det säkert fungerat bättre, men hon vill inte blanda sig, utan jag känner tvärtom att hon hela tiden motarbetar pappan. Han försöker ha regler, men hon vill att barnen bestämmer, och då fungerar det ju inte.Anonym (Jojo) skrev 2021-04-16 22:44:35 följande:Om han inte ens klarar av att upprätthålla en relation med sina vänner så kan han knappast klara av en partner.
Har du bra kontakt med hans ex? Själv kan jag ibland känna att hans ex ser till att göra dottern som en miniatyr av sig själv pga hatet mot mig. Dottern kan gå ut i underkläder och fråga pappa om hon är het och han svarar hetast i stan eller fråga om hon har fått en sexig rumpa av all träning. Det är gränslöst men jag har kommit över det. Jag tycker synd om henne som har daddy issues och han är en idiot som projicerar över på sin dotter att det är viktigare att vara snygg än intellektuell. Det kletiga kommer aldrig upphöra! -
Sant!! Pappan är en mes och livrädd att förlora barnen eller att de ska trivas bättre hos mamman eller gå till mamman. Därav anledningen till att barnen alltid hotar med att gå till mamman för minsta lilla. Dock gör inte mamman det lättare för honom heller. Hon kunde ha försökt få sonen till att gå till pappan, istället för att hålla honom kvar hos sig när hon vet att det varken kan vara bra för en pojke att nästan aldrig få träffa sin pappa, och pappan mår jättedåligt.Anonym (Jojo) skrev 2021-04-19 15:53:26 följande:Fast det där stämmer ju faktiskt inte för hade han velat ha regler så hade han stått upp emot henne och faktiskt sett till att inte låtit henne prägla ert hem. För det är ju det hon gör.
Jag vet att min man är en mes. Han avskyr sitt ex och han gör ibland tafatta försök till att få dottern att ta lite vuxet ansvar, då sparkas det bakut och mamman ringer och skäller ut min man för deras lilla dotter är minsann liiiiiiten fortfarande. Då backar han och fortsätter även han spela efter mammans manipulativa pipa vilket gör att jag skyller allt på honom.
Samma gäller med din, hade han försökt få till en skön hemmiljö som gynnade dig så hade han verkligen skapat det vid det här laget. -
Tydligen många feminister här som är bittra på sina ex mäns nya kvinnor och som tycker att barnen, trots att de manipulerar sina föräldrar till att hata sin nya kvinna och är bortskämda och ouppfostrade alltid har rätt. Barn har aldrig gillat en styvmor, så om de får välja så vill de ha mamma och pappa för alltid. Därför är det föräldrarnas ansvar att göra det så smidigt som möjligt för alla parter tycker jag.
Lyxhus och pool hör inte riktigt hit. -
Hahahaha var JAG desperat?! Jag ville verkligen inte flytta ihop eftersom jag bodde i en lyxvåning mitt i stan, medan hans hus är utanför stan. Men min sambo tjatade i över ett år och till slut ställde han ultimatum att flyttar jag inte in så får det bli slut. Jag var dum nog som flyttade in för snabbt för att han bad och bönade om det. Det var INTE min idé! Hade jag fått välja så hade vi båda flyttat till stan och till en lägenhet med balkong. Så där kanske man får tyst på snacket om pool och lyxvilla som jag älskar, men som jag verkligen inte väljer om jag själv får bestämma. Det blir dock oftast så att den utan barn måste anpassa sig och flytta in till den som har barn. Har inte så mycket val.Anonym (Hmm...,,,) skrev 2021-04-20 11:11:43 följande:Jag citerade ts som skrev ALLA styvbarn!
"Barn har aldrig gillat en styvmor, så om de får välja så vill de ha mamma och pappa för alltid".
Att ts var så desperat efter lyxhus med pool så hon flyttade in efter en kvart förklarar hatet från barnen. Ingen fick chansen att lära känna och fungera med henne INNAN hon invaderade DERAS hem! -
Detta är klockrent ! Precis såhär är det. Jag gick in i relationen och flyttade in i hopp om att han förberett sina barn på det och att vi alla skulle respektera varandra och hjälpas åt. Det är inte lätt för barnen att få in en främling i huset där de bott och inte heller lätt för mig att komma in i en redan bildad familj där jag inte vet deras regler och vanor och inte heller har med mig något eget i ett redan färdigt hem. Jag hade dock erfarenhet ifrån egna barn och har något att relatera till och vet vad som är rätt och fel. Att som stora tonåringar inte behöva hjälpas åt i ett hem, aldrig ta undan efter sig och sova i pappans säng är INTE normalt. Inte heller att barnen under flera års tid vägrade prata eller hälsa på mig när de kom. Än idag måste min sambo påminna dem att säga hej till mig när de kommer och hejdå när de går, för annars bara går de iväg. De vägrar sitta vid samma matbord som jag när vi äter och försöker därför undvika att äta något när de är hos pappan, utan väljer att äta direkt efter att vi ätit istället, så de kan sitta ensamma. Så fort jag är borta så umgås de, men när jag kommer hem eller ut ifrån toaletten så försvinner dottern in på sitt rum. Har sagt detta till min sambo, men då skyller han bara på mig och säger att det är jag som vuxen som måste ta initiativ och vara trevlig, då de ju bara är "barn"!!! Hur kan en 18 åring vara ett barn?Anonym (Jojo) skrev 2021-04-20 21:07:50 följande:Innan hon invaderade deras hem? Återigen så lever du efter den gamla disneyversionen av styvhäxan som tog sig an änkemannen och var elak mot hans små barn.
Jag kan inte lägga ord i TS mun men jag tror såhär- TS och mannen träffas i sina roligaste år när båda har gått isär från sina barns föräldrar med stora barn i bagaget. TS har en vuxen dotter och mannen har stora tonåringar. TS vågar satsa och förväntar sig kanske att gå in som en skön vuxen som håller sig lite i bakgrunden och struntsamma om mannen har tonåringar som revolterar och lever loppan o nallar ur spritskåpet, ge det några år så är det unga vuxna som flyr boet och skapar sig ett eget liv.
Vad möttes hon av? En mesig man som istället för två galna tonåringar stod där med två miniwifes som var beredda att få ut den tredje som faktiskt legitimt kan konkurrera om pappas sängplats.
Det sista var hårt men läs mellan raderna. Ingen kvinna kan förbereda sig på detta, TS har ju inte valt att flytta in hos en man med små barn där det ställs större krav på en.
-
Varannan dag är jag på väg att dra, medan jag varannan dag vill vara kvar "bara lite till" och hoppas på förbättring. Vi kan ha det riktigt bra på barnfria veckor och även andra gånger, medan när det rör sig om barnen och resor etc så blir det bråk. Jag går bara och hoppas på att barnen ska bli stora och självständiga, vilket jag trodde med dottern som är 18. Ändå är hon bara hemma alltid, har aldrig kompisar hos oss och inte heller någon kille någonsin. Tror att stämningen hade lättat lite om hon hade en pojkvän eller väninna med sig, för jag kan prata och vara trevlig med "alla". Kanske därför hon aldrig tar hem någon. Hon vill inte att de ska tycka om mig.Anonym (lll) skrev 2021-04-22 09:33:07 följande:
När tänker du dra då, TS? Har du planerat=?
-
Jag väntar väl på rätt tillfälle, eftersom min hjärna säger att jag ska lämna, men inte mitt hjärta. Jag är så rädd att ångra mig direkt, eftersom jag känner att jag också gjort fel i många saker. Därav min osäkerhet. Vill att det ska kännas som att "droppen är nådd" och att jag är 100 när jag lämnar.Anonym (lll) skrev 2021-04-22 10:03:42 följande:Så med andra ord har du inte tagit tag i detta än. Ska du verkligen stanna bara för att det kanske känns något bättre en dag? Grundproblemet kvarstår ju.