Sent missfall- tårarna tar inte slut

Åh, jag finner inga ord för att beklaga det hemska du upplevt!     Det finns nog inget nån kan säga som tröstar just nu. Du måste gå igenom detta i sorgens alla steg. Gråta, vara arg, skrika om du vill, prata av dig. 

Jag har haft 4 missfall med 5 barn. Det senaste i v.14. Då hade även jag hunnit få upp hoppet även om jag aldrig hade gjort VUL el. UL och verkligen sett om den lille levde. Jag hade även väldigt svårt att bli gravid och fick m.f även efter ED. Kände mig så misslyckad som kvinna. hatade gravida, hatade orättvisan. Men vi gav inte upp, Vi kämpade vidare. Och fick tids nog barn. Den gången hoppades jag inte förrän efter v.22 när de kan överleva om de föds. Köpte ingenting förrän uppåt v.30 och senare. Tog dag för dag. 

Jag har en bekant som förlorade ett barn i v.40. Det var deras 6:e barn. Hon vågade försöka igen och fick ett barn efter det. 

Bara du/ni känner bäst hur ni vill gå vidare. Försöka direkt eller vänta. Finns inget rätt eller fel. Ta hand om dig!