Förhållande med f.d kriminell
Jag träffade A som vi kan kalla honom på tinder och sedan la vi till varandra i sociala medier men pratade inte, förens efter nån månad när han skickade ett meddelande till mig och då tog kontakten mellan oss fart. Vi klickade direkt och började ha videosamtal flera gånger om dagen och vi sågs för första gången en vecka senare. Vi bodde flera timmar ifrån varandra men han hade två lägenheter så jag fick bo gratis i en av dom. Jag misstänkte direkt att nått inte stod rätt till då han inte fanns någonstans på internet och google, körde en jättefin sportbil och dessutom är det ovanligt att ha två stora lägenheter för sig själv som singelkille i Stockholm. Jag frågade honom och han var ärlig med att han varit gängkriminell och suttit i fängelse flera år för grovt vapenbrott. Han kom ut för mindre än ett år sen. Han har blivit skjuten, fått en bomb placerad i bostaden och fått handgranater inkastade hos sig, senaste gången för 6 månader sen. När jag fick veta allt detta blev jag förfärad och rädd men jag hade redan fått känslor för honom och det rätt så rejält. Han är en underbar man, jag har aldrig mött nån som överöst mig med så mycket kärlek. Vi delar drömmar om framtiden och det känns som vi strävar mot samma mål. Sedan vi sågs första gången har det gått en månad nu. Vi har hunnit ses många gånger och han vill att jag flyttar och bor där på heltid med honom.
Men, jag är rädd. Jag vet att A aldrig skulle göra mig illa. Jag är bara rädd pga. hans tidigare liv, att det är så pass nära i tiden som han blivit skjuten och allt det där. När jag tänker på mitt egna liv för 6 månader sen känns det som förra veckan. Han har fortfarande många vänner som är kriminella som han umgås mycket med och det får mig också orolig. Jag är så rädd för att det fortfarande finns en risk för att något ska hända honom, och mig om jag bor med honom. Han försäkrar mig om att det är lugnt och att han betalat för sina skulder och att han inte är en måltavla längre. Men jag är orolig och känner mig förvirrad och blind av kärlek.
Det finns säkert många andra här som varit eller är i min situation och kan komma med råd. Är jag korkad och blind eller ska jag lyssna på hjärtat och fortsätta vara med honom? Jag överdriver inte när jag säger att jag älskar honom. Jag vill gifta mig och ha barn med A, men kan man leva ett svenssonliv med en man som honom?