Anonym (snart tokig)

Mon 19 Apr 2021 11:32

58 svar

KK - varför blir man inte kär?

Jag träffade en man (jag är tjej) och vi började dejta och hade vansinnigt bra sex. Tycker han också, och jag vet det definitivt.

Jag är precis hans typ, och han är min typ. Han är väldigt attraherad och tycker att jag är både vacker och sexig.

Men grejen är att han tycker inte att han är kär, jag är inte hans soulmate, så det har blivit en KK-relation av det. Men jag vill ha mer. Grejen är att jag inte förstår varför han inte vill utveckla relationen för han vill ha en relation och när han hittar någon kommer han avbryta kk-relationen med mig. Det är så jobbigt.
Han säger dock att ingen han dejtar (för han dejtar rätt mycket) håller min klass. Och han är väldigt kräsen.

Jag rannsakar mig själv och fattar inte vad han inte gillar. Jag är social, verbal, rätt smart (har högre utbildning än honom) och rätt snabbtänkt. Vi har skitkul och gemensamma intressen. Vi gillar båda två att ha ett snyggt hem och jag tror att vi skulle fungera sjukt bra ihop utan särskilt mycket bråk och tjafs.

Vi kramas och kysser varandra som om vi är i en relation - söker närhet, ligger sked, men ändå är det tvärstopp när det kommer utanför sängen/duschen/soffan.

Ni som har/har haft KK-relationer; hur har de fungerat? Har du blivit kär i din KK? Har du lyckats få ihop det på riktigt? Har du haft en KK som blivit kär i dig?

Varför blir du INTE kär i en KK?

Berätta och ge mig perspektiv på detta för jag håller på att bli tokig.

Anonym (snart tokig) Trådstartaren

Mon 19 Apr 2021 14:19

#11

Tukt skrev 2021-04-19 14:04:40 följande:

Kan vara gott om orsaker. Men läs på om anknytningsteori så hittar du nog svaret där.

har läst massor om anknytning och jag är väl ambivalent och han undvikande - vilket är en kombo som oftast attraherar varandra.

Anonym (snart tokig) Trådstartaren

Mon 19 Apr 2021 14:26

#12

Anonym (Cecilia) skrev 2021-04-19 12:37:52 följande:

Jag som tjej och känslomänniska har ett par kk i min närhet som är helt perfekta män men jag känner absolut ingenting annat än ren åtrå och attraktion. Att jag inte blir kär i dom handlar ju om att kemin utanför sängen saknas. Att sitta i bilen och småprata om annat än sex går liksom inte, det flyter inte trots att vi egentligen har massor att prata om. Vi lever olika liv även om vi på pappret ser ut att ha likvärdiga liv. Killarnas driv skulle egentligen vara en sporre för mig att sätta igång med projekt av olika slag men istället känner jag att verkligheten är att jag skulle bli väldigt ensam i förhållandet med olika projekt åt varsitt håll, det skulle inte bli ett gemensamt liv med fredagsmys i soffan. Vi är hel enkelt inte kompatibla fast vi på pappret borde klicka och har massor gemensamt.

Jag önskar verkligen att jag kunde bli kär men jag är bara dödligt kåt och förälskad i själva utseendet och situationen. Men inget annat.

Otroligt intressant, här är lite av det svar jag ändå söker (fast ändå inte vill höra :) )
Jag och den här mannen har iofs rätt mycket att prata om - och samtalet flyter verkligen om allt möjligt även om jag har haft bättre/djupare samtal med andra. Men vi hamnade liksom i säng på en gång och har inte tagit oss upp därifrån så vi har inte riktigt haft möjlighet att prata så mycket. Jag skulle väl ändå velat ge det chansen. Det är ju när man börjar uppleva saker ihop man också kan prata om gemensamma framtidsdrömmar och sånt. Det blir en större bredd ju längre man känt varandra.
Dessutom kan vi vara tysta ihop också och det tycker jag är en styrka. Eftersom vi båda är sociala och kan prata omkull vem som helst så är inte samtal egentligen det som är ett problem.

Anonym (snart tokig) Trådstartaren

Mon 19 Apr 2021 14:28

#13

MammAmma skrev 2021-04-19 12:31:58 följande:

Jag kan bara utgå från mig själv, men är han det minsta som mig så är knappt 4 månader ALLDELES för kort tid för att avgöra om jag ens vill försöka satsa. Och som jag förstår det så var du ännu tidigare med att dela med dig om din förälskelse (ännu en gång: är han alls som mig är det för honom obegripligt hur folk kan bli förälskade så snabbt), det hade fått mig också att backa.

Möjligtvis kan känslor växa fram med tiden, men har han redan sagt att han inte vill utveckla relationen förbi ett KK-stadium är det bättre att du tar honom på orden och förhåller dig till det, än lever på "hoppet".

Jag sa dock inte att jag var kär eller förälskad utan bara att jag började få känslor för honom. Men jo, det skrämde väl kanske.

Anonym (-)

Mon 19 Apr 2021 14:36

#14

Följer, skriver senare.

Anonym (Cecilia)

Mon 19 Apr 2021 14:54

#15

Anonym (snart tokig) skrev 2021-04-19 14:26:03 följande:

Otroligt intressant, här är lite av det svar jag ändå söker (fast ändå inte vill höra :) )

Jag och den här mannen har iofs rätt mycket att prata om - och samtalet flyter verkligen om allt möjligt även om jag har haft bättre/djupare samtal med andra. Men vi hamnade liksom i säng på en gång och har inte tagit oss upp därifrån så vi har inte riktigt haft möjlighet att prata så mycket. Jag skulle väl ändå velat ge det chansen. Det är ju när man börjar uppleva saker ihop man också kan prata om gemensamma framtidsdrömmar och sånt. Det blir en större bredd ju längre man känt varandra.

Dessutom kan vi vara tysta ihop också och det tycker jag är en styrka. Eftersom vi båda är sociala och kan prata omkull vem som helst så är inte samtal egentligen det som är ett problem.

Ja fast det behöver ju klicka på andra plan. Att jag och mina kk kan slänga käft om det mesta oftast är ju ingen garanti för att allt annat klickar.

Jag har dessutom haft dessa två kk i flera år och det har ändå inte blivit kärlek fast vi verkligen känner varandra väldigt bra. Vi träffades via gemensamma intressen och var vänner långt innan vi hamnade i sängen. Men det hjälper inte. Vi är ändå inte kära i varandra. Vi experimenterar sexuellt i massor och kan varandra utan och innan och har fantastiskt roligt ihop över en middag eller om vi ses hos gemensamma vänner. Men det klickar ändå inte. Dom är världens bästa killar men jag är inte kär. Vi bryr oss mycket om varandra, håller hand, kramas, kan gå ute hand i hand men det där speciella klicket/pirret finns inte. Jag är bara kåt. Blickarna vi ger varandra är fulla av bus, attraktion och kåthet men inget mer.

Ska jag leta en riktig partner så kommer jag leta efter liknande egenskaper men med en liten förfining som gör att jag kan bli kär.

Holy93

Mon 19 Apr 2021 15:07

#16

Har haft en kk som blev ett märkligt vänskapsförhållande, han sa att vi inte kunde bli tillsammans för att han var äldre än mig. Träffade hans barn, hans föräldrar osv. Jag ska inte ljuga och säga att jag tillslut fick känslor eftersom det kändes mer som dejting än kk-förhållande, och då började jag dejta andra för att lägga uppmärksamhet på annat håll (samt att jag faktiskt letade efter ett förhållande). Hittade sedan mitt ex och slutade umgås helt med den personen. Den här killen började då säga att han faktiskt kunde tänka sig att dejta mer seriöst och ha ett förhållande, men då var det liksom inte intressant för mig längre. Misstänker att killen var intresserad från början men ville att jag skulle jaga honom och när jag väl började svalna och dejta andra så insåg han att han var tvungen att "jaga" mig, försent tyvärr.

Blev singel igen efter det, träffade en kille som från början var tänkt att dejta men efter att ha setts några gånger så kände jag bara att det inte var förhållande-material, jag sa att jag inte var intresserad av mer än sex med honom och han höll med. Vi båda var väl rätt typ för varandra och passade bra ihop, men var liksom någonting som gjorde att det inte var intressant. Vi träffades ett tag tills jag hittade min nuvarande man, ingen mer kontakt med den killen heller.

Underhill

Mon 19 Apr 2021 15:13

#17

Anonym (Cecilia) skrev 2021-04-19 14:54:11 följande:

Ja fast det behöver ju klicka på andra plan. Att jag och mina kk kan slänga käft om det mesta oftast är ju ingen garanti för att allt annat klickar.
Jag har dessutom haft dessa två kk i flera år och det har ändå inte blivit kärlek fast vi verkligen känner varandra väldigt bra. Vi träffades via gemensamma intressen och var vänner långt innan vi hamnade i sängen. Men det hjälper inte. Vi är ändå inte kära i varandra. Vi experimenterar sexuellt i massor och kan varandra utan och innan och har fantastiskt roligt ihop över en middag eller om vi ses hos gemensamma vänner. Men det klickar ändå inte. Dom är världens bästa killar men jag är inte kär. Vi bryr oss mycket om varandra, håller hand, kramas, kan gå ute hand i hand men det där speciella klicket/pirret finns inte. Jag är bara kåt. Blickarna vi ger varandra är fulla av bus, attraktion och kåthet men inget mer.

Ska jag leta en riktig partner så kommer jag leta efter liknande egenskaper men med en liten förfining som gör att jag kan bli kär.

men beror det inte lite/mycket på ingångsvärdena...alltså vilka ingångsvärden man har i relationen. Vad man är ute efter och hur väl det passar med allt annat osv...

Anonym (snart tokig) Trådstartaren

Mon 19 Apr 2021 15:47

#18

Anonym (Cecilia) skrev 2021-04-19 14:54:11 följande:

Ja fast det behöver ju klicka på andra plan. Att jag och mina kk kan slänga käft om det mesta oftast är ju ingen garanti för att allt annat klickar.

Jag har dessutom haft dessa två kk i flera år och det har ändå inte blivit kärlek fast vi verkligen känner varandra väldigt bra. Vi träffades via gemensamma intressen och var vänner långt innan vi hamnade i sängen. Men det hjälper inte. Vi är ändå inte kära i varandra. Vi experimenterar sexuellt i massor och kan varandra utan och innan och har fantastiskt roligt ihop över en middag eller om vi ses hos gemensamma vänner. Men det klickar ändå inte. Dom är världens bästa killar men jag är inte kär. Vi bryr oss mycket om varandra, håller hand, kramas, kan gå ute hand i hand men det där speciella klicket/pirret finns inte. Jag är bara kåt. Blickarna vi ger varandra är fulla av bus, attraktion och kåthet men inget mer.

Ska jag leta en riktig partner så kommer jag leta efter liknande egenskaper men med en liten förfining som gör att jag kan bli kär.

Har dina "killar" haft andra partners under er tid ihop? Jag antar att det är okej för dig?

Jag tycker dock inte att du beskriver ett KK-förhållande utan ett riktigt förhållande utan kärlek. För det du beskriver att ni har/gör är ju ett förhållande. Jag har varit gift i många år och du beskriver ett förhållande som känns mer genuint än mitt äktenskap

Så nej, det blev bara mer förvirrat nu. Jag menar - själva pirret försvinner ju ändå efter ett halvår. Att bry sig om varandra, ha roligt ihop, attraktion och så är ju mer än vad många gifta har tror jag.

Hmmm ja intressant iaf.

Anonym (snart tokig) Trådstartaren

Mon 19 Apr 2021 15:57

#19

Holy93 skrev 2021-04-19 15:07:53 följande:

Har haft en kk som blev ett märkligt vänskapsförhållande, han sa att vi inte kunde bli tillsammans för att han var äldre än mig. Träffade hans barn, hans föräldrar osv. Jag ska inte ljuga och säga att jag tillslut fick känslor eftersom det kändes mer som dejting än kk-förhållande, och då började jag dejta andra för att lägga uppmärksamhet på annat håll (samt att jag faktiskt letade efter ett förhållande). Hittade sedan mitt ex och slutade umgås helt med den personen. Den här killen började då säga att han faktiskt kunde tänka sig att dejta mer seriöst och ha ett förhållande, men då var det liksom inte intressant för mig längre. Misstänker att killen var intresserad från början men ville att jag skulle jaga honom och när jag väl började svalna och dejta andra så insåg han att han var tvungen att "jaga" mig, försent tyvärr.

Blev singel igen efter det, träffade en kille som från början var tänkt att dejta men efter att ha setts några gånger så kände jag bara att det inte var förhållande-material, jag sa att jag inte var intresserad av mer än sex med honom och han höll med. Vi båda var väl rätt typ för varandra och passade bra ihop, men var liksom någonting som gjorde att det inte var intressant. Vi träffades ett tag tills jag hittade min nuvarande man, ingen mer kontakt med den killen heller.

Den sista där - finns det någon tanke vad det var som gjorde att han inte var förhållande-material?

Jag brukar ofta bli bedömd som förhållandematerial. Lite svärmorsdröm tycker dom flesta (fast kvinnlig motsvarighet vad det nu kan kallas :) svärfarsdröm? ) Jag har varit sån som dom gärna vill visa upp och presentera. Duger som tjej liksom. Och det har ju denna kille också sagt - att han skulle vara jättestolt att vara med mig typ.

Så för mig blir det svårt att "ta på" - vad det är han tycker att jag saknar.

Well well, jag får försöka ha roligt och njuta och försöka hitta nån annan under tiden.

Anonym (Cecilia)

Mon 19 Apr 2021 16:08

#20

Anonym (snart tokig) skrev 2021-04-19 15:47:23 följande:

Har dina "killar" haft andra partners under er tid ihop? Jag antar att det är okej för dig?

Jag tycker dock inte att du beskriver ett KK-förhållande utan ett riktigt förhållande utan kärlek. För det du beskriver att ni har/gör är ju ett förhållande. Jag har varit gift i många år och du beskriver ett förhållande som känns mer genuint än mitt äktenskap

Så nej, det blev bara mer förvirrat nu. Jag menar - själva pirret försvinner ju ändå efter ett halvår. Att bry sig om varandra, ha roligt ihop, attraktion och så är ju mer än vad många gifta har tror jag.

Hmmm ja intressant iaf.

Ja både dom och jag har haft förhållanden undrar åren och då har vi inte träffats alls. Vi ses bara när vi är singlar och vi kan dejta andra under tiden, men inget förhållande. Då bryter vi.

Jag har före det varit gift i 15 år och det var via den bekantskapskretsen och dom hobbys min man och jag hade som gjorde att jag träffade dessa män. Min man och jag var tokkära i alla år vi var gifta och det som finns mellan mig och kks är ingenting alls i närheten av det jag och min man hade. Milsvid skillnad på det.

Och vi umgås inte ofta i vardagen alls utan det går månader emellan och ibland till och med ett helt år mellan. Vi träffas oerhört sporadiskt. Så vi har absolut inget som ens påminner om förhållande eller dejting. Det är bara när vi ses som vi kan hålla hand och gå ut och ta en glass efter sexet eller vi bestämmer att vi äter middag ihop, har sex, sover över och har ännu mera sex och sen åker jag hem och sen dröjer det typ ett halvår till nästa gång. Vi har knappt ens kontakt emellan där. Träffas vi genom vår bekantskapskrets så är det ungefär samma tidsspann där. Vi följs åt på Facebook och kan givetvis höras av om något särskilt inträffar och bry oss om varandra som nu tex när en av oss fick Coronavirus... men det är ju för att vi är kompisar i grunden. Men det finns ingenting som ens påminner om kärlek.

KK - varför blir man inte kär?

INNEHÅLL