KK - varför blir man inte kär?

Jag träffade en man (jag är tjej) och vi började dejta och hade vansinnigt bra sex. Tycker han också, och jag vet det definitivt. 

Jag är precis hans typ, och han är min typ. Han är väldigt attraherad och tycker att jag är både vacker och sexig. 

Men grejen är att han tycker inte att han är kär, jag är inte hans soulmate,  så det har blivit en KK-relation av det. Men jag vill ha mer. Grejen är att jag inte förstår varför han inte vill utveckla relationen för han vill ha en relation och när han hittar någon kommer han avbryta kk-relationen med mig. Det är så jobbigt. 
Han säger dock att ingen han dejtar (för han dejtar rätt mycket) håller min klass. Och han är väldigt kräsen.

Jag rannsakar mig själv och fattar inte vad han inte gillar. Jag är social, verbal, rätt smart (har högre utbildning än honom) och rätt snabbtänkt. Vi har skitkul och gemensamma intressen. Vi gillar båda två att ha ett snyggt hem och jag tror att vi skulle fungera sjukt bra ihop utan särskilt mycket bråk och tjafs. 

Vi kramas och kysser varandra som om vi är i en relation - söker närhet, ligger sked, men ändå är det tvärstopp när det kommer utanför sängen/duschen/soffan. 

Ni som har/har haft KK-relationer; hur har de fungerat? Har du blivit kär i din KK? Har du lyckats få ihop det på riktigt? Har du haft en KK som blivit kär i dig? 

Varför blir du INTE kär i en KK? 

Berätta och ge mig perspektiv på detta för jag håller på att bli tokig.