Stört kär i en skådespelare

Någon!?

Det är inte kärlek utan erotomani som är en typ av vanföreställning.

Sök hjälp.

Inget fel alls. Däremot kan du ju se fram emot en hel del sköna stunder med dig själv och honom i tankarna ;)

Kan hjälpa dig lite faktiskt.... med stavningen. Störtkär ska inte särskrivas.

Åhå herregud. Då är jag galen. Dock går tankarna på om jag känner mig fast och isolerad med min sambo och min hjärna spökar därför????

Nä, det är ju så fantastiskt. Nykära känslor och allt som kommer. Men det tar upp all min tankeverksamhet 24/7.............. kan verkligen inte tänka på annat.

Jo jag förstår det, men vem har inte varit förälskad i en kändis nån gång :) Det vore väl skillnad om du på riktigt lämnade man och familj för att bosätta dig i kändisens stad eller nåt.

Detta är inte särskilt ovanligt. Hela idolkulturen bygger på sådana typer av vansföreställningar eller illusionsförälskelser som kanske vanligen drabbar unga kvinnor än män. Fast dyrkan förekommer också bland män dock inte i lika personlig, objektifierad form på så sätt att de drabbar dem känslomässigt.

Jag har erfarit flera gånger, även i vuxen ålder och det är en slags flykt tror jag många gånger. Man kan bli helt uppslukad och det är ett lidande som helt påminner om stark förälskelse trots att det inte är ömsesidigt eller verkligt. Så länge man kan skilja på dröm och verklighet och inte tappar greppet om sin vardag och sina vanliga relationer är det väl en gåva att kunna känna som du.
Förr eller senare rinner det ut, som det gjort för mig, men det tar fart igen i någon ny förmodligen. Tror jag varit förälskad i någon hela mitt liv och ibland flera.
Det är bara att njuta men var medveten om att det kan såra din man, så håll det för dig själv. Risken är att andra bara föraktar en och inte förstår alls!

Vad skönt att höra. Samtidigt som jag älskar att tänka på mina historier så är det ett lidande som du säger, för det tar upp 90% av allt tänkande. Sysslor hamnar efter för jag är så uppslukad. Och näst till sorgsen för att jag kan förstå att jag inte ens kommer få utbyta några vokaler med denna snubbe någonsin i mitt liv. Jag vill bara att han ska se mig, en gång. Jag tror påriktigt att han skulle besvara mig med något. Och om han inte gjorde så skulle det kännas så otroligt skönt för då skulle jag nog släppa han direkt. Jag är mer kär i kärleken och spänningen. Och så länge jag tror att den ?finns? så lever drömmarna kvar. Men ja, jag är medveten om dröm och verklighet. Men väljer drömmen före verkligheten just nu. Ibland blir den så påtaglig att när jag är ute och promenerar så måste jag verkligen hejda och stoppa mig själv för att le/skratta eller leva ut något. Då blir jag lite rädd för att andra ska se mig, men tänker typ att dom kanske tror att jag pratar med någon i tele eller lyssnar på en podd....

Tror nog att det är super vanligt. Jag själv kan kära ner mig en en skådespelare då och då. Skulle inte säga störtkär, men ändå känna en massa känslor för honom och precis som du, gå runt och fantisera hur man möter personen för första gången eller andra interaktioner. Hjälper ju inte att man ibland drömmer om personen och då blir man ju lite kär ännu en gång, haha.

 

Tycker det är okej, så länge man inte låter det gå ut över relationen.