Jag har barn med ett homosexuellt par, fråga vad ni vill

Samma, på sätt och vis, fast jag är en av de homosexuella papporna.

Så jag vill mest bara frågar hur ni har lagt upp det och hur det fungerar för er? 

Hur mycket träffar var och en av er vuxna barnen? Bor barnen växelvis hos dig och paret?

Häftigt!
Hur "hittade" ni varandra?
Hur har ni lagt upp det, varannan vecka? hur gjorde ni när barnen var små, typ under ett år och ammades?

Kände ni varandra sedan innan eller hur kom ni fram till att skaffa barn ihop? Är själv väldigt intresserad av att få barn på det här viset då jag vill ha fler barn men inte inleda en ny relation men en kille. 

Hur har ni löst det rent praktiskt och boendemässigt? Jag känner ett par med liknande upplägg och då bor mamman och papporna i samma hus fast i olika lägenheter. Det lät så himla smidigt och toppen för barnen som alltid kan vara nära alla sina föräldrar.

Jag tänker att utgångsläget för att hitta ett fungerande upplägg måste vara otroligt mycket lättare i ett sånt här fall när alla vill samma sak än när man ska försöka hitta en lösning i samband med en separation.

Vi bor i ett parhus där övervåningen är öppen mellan bostäderna. Där finns barnens rum, badrum och ett allrum.  På nedre botten finns två sovrum, ett större och ett litet som mer är som kontor typ, kök och vardagsrum. trapp ner till båda bostäderna så barnen går som de vill mellan oss, det enda kravet är att de äter hos 'rätt' förälder eller meddelar i god tid. Vi har varannan v på så vis, att de äter hos mig ena veckan, hos sina pappor andra veckan. 

Vi äter dock rätt ofta tillsammans allihop. Stående söndagsmiddag bestämde vi från början, men det blir oftare än så. 

Det fungerar jättebra, de har blivit mina bästa killkompisar.  

Vi bor i ett parhus med öppen övervåning så barnen går som de vill mellan oss. Enda kravet är att vi vet vem de ska äta hos, så där har vi varannan vecka. Men ofta äter vi ihop allihop. Se mer utförligt svar ovan. 

Jag satte upp en annons på en gaybar haha. Och via vänner och nätet, men det var rätt nytt då. 

Det var några som svarade och trots att jag inte tänkt mig ett par så var det de här två jag fastnade för. 

Vi köpte ett parhus ihop och byggde om övervåningen till gemensam. Jag har ena delen, de den andra. I inlägg 6 skriver jag mer utförligt hur det är gjort. 

Trädgården delar vi på, men vi har även altan på gaveln så man kan sitta ostört från varandra om man vill. 

Barnen går som de vill mellan oss, men vi har varannan vecka med maten. Ofta äter vi ihop allihop. 

När de var små och ammade så bodde vi redan så här. Vi hittade parhuset när jag var gravid med nr 1 och då började papporna slå ihop övervåningarna. När ettan var född så var jag föräldraledig först. Sen tog ena pappan över och sen den andra. Dock fick bara den biologiska pappan föräldrapenning. Ekonomiskt klarade vi oss ändå iom tre löner och billigt boende. 

Oavsett vem som varit föräldraledig så har vi hela tiden träffat barnen i stort sett lika mycket med undantag för den som var hemma på heltid då. 

Nej, jag annonserade och med dessa två klickade det bra. De var ombedda att skriva om sig själva och deras syn på barnuppfostran, hur vi skulle kunna lösa allt med umgänge osv. Jag hade tänkt mig en till förälder, men det var dessa två jag föll för. 

Vi bestämde oss för att lära känna varandra 'utan och innan' innan vi sen bestämde oss definitivt. 

Vi bodde ihop i våra respektive lgh för att se hur vi kunde samsas och vi firade semester ihop på ett jäkligt regnigt ställe och det gick bra hahaha. Då bestämde vi oss och så inseminerade de mig tillsammans, hemma. Hade verkligen inte tänkt mig att det skulle gå till så, men det kändes rätt och bra att vi alla tillsammans var med. De hade gjort så himla fint, med tända ljus och meditationsmusik. Vi fick göra om det tre ggr innan det tog och varje gång ordnade de det så fint. 

Låter toppen!
Men klart att det kan bli krångligt i framtiden om du får en partner som inte är lika bekväm med arrangemanget, men varför skulle du få det.