Jag har barn med ett homosexuellt par, fråga vad ni vill

Jag har ingen koll på såna sidor, tror inte papporna heller har det, men jag kan fråga dem i morgon. Det är deras 'barnvecka' så det är de som sköter frukost i morgon så de sover nu.:-P De är morgontidiga våra barn och även om de kan göra frukost själv så brukar iaf jag vakna till när de kommer nerför trappan. 

Skulle verkligen uppskatta om du frågar dom imorn:). Jag har själv en morgontidig unge så jag vet hur det är^^

Det låter som en dröm! Jag hade kunnat skippa en egen partner i det läget helt. Du får ju gemenskapen ändå med barn och pappor. 

Är du homosexuell själv? Är du i ett förhållande?

Blir nyfiken på rättigheter och juridik. Ser att du redan svarat en del kring vårdnad och testamente och så. Men allt det där bygger ju på att ni är sams. Vad händer om någon sårar någon och ni inte kommer överens längre? Har papporna skrivit på faderskap för sitt biologiska barn? Vem är vårdnadshavare?

De har tyvärr ingen koll, de har ju varit ett par så himla länge. Kolla på rfsu's hemsida var enda förslaget de hade, kanske står det något där. 

Ja, jag får allt utom sex som det är nu. Och det reder sig det med. De få ggr jag har fått lust så går ju det att lösa med en kk eller ett ons. Har testat båda, ons är inget för mig, kanske hade jag otur och hittade en som var dålig på sex bara, men jag gick faktiskt innan det blev penetrerande sex, han ar så jäkla usel!

Kk hade jag ca två månader bara, vi hann träffas fyra ggr, sen deklarerade han att han var kär i mig och jag hade inga såna känslor för honom. 

Jag och papporna kramas ofta, vi känner kärlek för varandra men inte sexuell attraktion mellan dem och mig. Puss på kinden får jag också rätt ofta, när de är extra glada haha. Att inte ha regelbundet sex känns inte så viktigt eller nödvändigt trots att jag normalt sett, i ett förhållande, vill ofta.

Nej, jag är hetero. Inget förhållande och saknar det inte heller. Får ju allt utom sex som det är nu.  

Ja, det är ju en risk, men det är det ju i alla föräldraskap. 

Jag är vårdnadshavare för båda, papporna har skrivit på faderskap för sitt biologiska barn och är även vårdnadshavare för dessa. 

Vi har bestämt att om de skiljer sig så ska barnen bo kvar som nu och de skaffar sig antingen varsin bostad eller en gemensam och så bor de varannan v här och varannan i den andra bostaden. 

Juridiskt vet jag inte om det håller hela vägen, men vi vill ju alla det som är bäst för barnen och jag har boendet så barnen får oavsett bo kvar här. 

Om de skulle bli så arga på varandra att ovanstående upplägg inte fungerar så får de sälja sin underdel (det går att stänga av vid trappan) och så får de ha umgänge med barnen, antingen här med mig eller i sina varsina bostäder. 

Men jag tror att oavsett sårade känslor så kan vi alla se det som är bäst för barnen. Eftersom de i nuläget har varit ett par sedan 2000 och ännu inte tröttnat på varandra och de bråkar sällan så känner jag mig inte så orolig.  

 

Tror faktiskt det underlättar att vara föräldrar på det här sättet, om de är oense pratar de med mig, vi är ju bästa vänner och familj. Allt har hittills löst sig bra och det har varit smärre saker. 

Vill du ha ett förhållande? Finns det något underliggande problem du har med relationer, har du blivit sårad och gett upp att ha en ordinarie straight relation och kärnfamilj?