BF Januari 2022 ????

Tack! Obeskrivligt skönt :) Ja jag gjorde det privat, kostade 800 kr.

Om man gör VUL tror jag man kan se det i v6, men inte alltid. Bäst att vänta tills minst v8 (alltså 7+0) sa de där jag var, och det var skönt att slippa göra ultraljudet vaginalt.

Jag har större bröst, ömma bröst och bröstvårtor, ibland lite värk runt livmodertrakten när jag rör mig snabbt från sittande till stående och blir ibland paniktrött på eftermiddagarna och måste sova lite. Vissa dagar ser jag väldigt svullen och gravid ut och vissa dagar syns det inte alls. Ibland är jag extremt törstig och vissa dagar kissar jag ofta. Mår aldrig dåligt eller så :) har haft exakt samma symptom till och från sedan jag plussade. Eller jag mådde illa dag 6+0 och 6+1 mellan frukost och lunch men tack och lov har jag inte känt så sedan dess :) Har också ovanligt stabilt humör haha, så inga humörsvängningar här än!

Jag förstår det :)

Okej, tack för info! Jag började må illa någon gång runt V 7-8 när jag väntade min dotter men det är ju så olika när och om man överhuvudtaget börjar må illa. Hoppas du slipper det! Jag är faktiskt lite rädd för att jag ska må så illa igen som jag gjorde förra gången, och särskilt nu under sommaren när det är så otroligt varmt vissa dagar.

Jag var på tidigt ultraljud idag och fick både se och höra hjärtslag! Jag har trott att jag är 7+2 och hon trodde 7+3 så verkar ju stämma :) behövde inte göra VUL utan räckte att göra på magen!

Är så glad och mycket mycket mer avslappnad nu. Firade med köpa olika alkoholfria öl och vin på systemet haha, här ska testas!

Känns så tråkigt att behöva lämna denna grupp, men idag är missfallet ett faktum med blödningar rikliga som mens och ordentlig mensvärk. Och fortsatt svaga gravtest.

Önskar alla er andra stort lycka till <3

Hej på er!

Har övertalat mig själv att jag måste våga mig in här nu. Känner igen ett par stycken av er ifrån andra trådar så er har jag ju lite koll på. :)

Är i v6+5 med bf 21/1. Har 5mf, 1ma och 1 utomkveds i ryggen senaste mf månaden innan jag plussade nu. Bor i Halland, är 33 år och det är första barnet. Det här är 27:e försöket för oss.

Jag är livrädd och vågar ännu inte gå med i någon fb-grupp utan stannar gärna här tills jag passerat v12 känner jag. Det har jag inte gjort sedan 2017 nämligen.

Var på vul för ett par dagar sedan, allt såg bra ut och fick även veta att vi väntar tvillingar. Helt sjukt!!

Ja jag frågade min mamma om hur hon mått med mig och hon kunde inte minnas att hon mådde illa mer än någon dag riktigt tidigt.

Nä usch det låter inte kul...men man hör ju att andras graviditeter varit helt olika så hoppas du får må bra denna gång :)

Ja jag var så nervös innan! Jag har svårt att släppa vår "otur" (försökt i två år och fått ett tidigt missfall) så var helt säker på att hon inte skulle se några hjärtljud men det var väldigt tydligt! Hoppas verkligen du får liknande besked nästa vecka och kan känna lite avslappning iochmed det. Får din partner följa med?

BM sa att nu när vi sett hjärtslag så är den höga missfallsrisken innan v12 i princip 0. Känns otroligt skönt!

Jag har inte frågat om partner får förfölja med. Han är föräldraledig med äldre barnet och jag jobbar heltid så bokade ul väldigt nära mitt jobb så jag kan smita dit på lunchen utan att någon misstänker nåt.

Jag försöker att inte vara för negativ/cynisk men ett plus för mig är verkligen inte lika med ett barn. Och även om jag såklart skulle bli lättad av ett pickande hjärta och ett fint KUB sen så kommer jag inte vara lugn förens mer än halva graviditeten gått. Min första graviditet fick vi bästa tänkbara resultat på KUB och massa fina bilder på vårat kommande barn. 2 veckor senare gick vattnet oförklarligt och vi förlorade honom. Det är oerhört liten risk att det skulle hända igen, men oron kommer alltid finns med mig.

Samma här! Hade också gjort KUB och allt såg bra ut. Sen kom jag in på ul bara några dagar innan jag hade RUL för att jag hade haft lite smärta samt fått bakteriell vaginos och då hade fostret avstannat i v16. Försöker intala mig att risken är extremt liten att det händer igen men har man varit med om det tidigare finns oron där ständigt. 

Ja jag är inte naiv och vet såklart att vad som helst kan hända ändå. Men jag försöker att inte oroa mig då det inte är något varken jag eller fostret tjänar något på. Vad som än händer så kan jag inte påverka det, men det är skönt att se att hjärtat har börjat slå iallafall.