Sonen har problem med kisseriet.

Jag håller med andra ni bör sätta ner foten och säga att det är blöja som gäller. Det är inte okej att kissa ner sig medvetet flera gånger om dagen. Om han bara sliter av den får ni skaffa något klädesplaggs som gör det svårt för honom att ta av blöja t.ex  onesie med dragkedja bak.

Sen vet jag tyvärr inte hur man ska tackla detta psykologiskt, belöningar, straff, omvänd psykologi osv. Det fungerade ju delvis när läraren blev arg i klassrummet men det är nog ingen human eller hållbar metod.

Usch så jobbigt. 

I kuddrummet och matsalen... ja det blir ju en del som går åt till att städa upp, tvätta osv som de andra eleverna blir påverkade av. Det är inte hållbart så jag hoppas ni hittar en lösning.

När han märker att läraren/övrig personal blir arg när olyckorna händer leder det till att han kissar ner sig på ställen där det inte syns, soffan, utekläderna, mattor. Han har sagt till mig att han ibland tycker det är jobbigt, främst när personal blir arga på han, men att han inte kan använda toaletten där. Ibland har han kissat ute, dels i kläderna men också mot träd, och då har fröknarna också blivit arga och sagt att han inte får det, då har han försökt att dölja olyckorna istället.

Hur går det?

Det går ungefär som tidigare, olyckorna har minskat något men de händer fortfarande ofta. Nu brukar han säga ?jag tror jag kissar nu? när kisset kommer, vilket är bättre än tidigare då han inte sa något alls, dock hamnar det fortfarande i byxorna och inte på toaletten och han blir inte glad när byxorna behöver bytas. Dock säger han inte till alltid, när han är ute säger han oftast inget, han säger fortfarande att han tycker det är skönt när han blir varm och blöt. Vi har fått komma in på utredning, det gick mycket snabbare än väntat. Han ska utredas för både autism och ad/hd.

Låter lovande.

Har det blivit några förbättringar?

Suck, autism hit och dit. Min första tanke är på att det kan ha hänt saker på toaletter på förskolan, skolan eller hemma/hos släktingar som varit traumatiserande.

Just nu går han på sommarfritids men det har inte blivit några förbättringar med kissandet. Största skillnaden är han han döljer det mer så att de inte ska se att han har blöta byxor.

Har ni provat med blöjor igen?

Med ett barn som har autism eller autistiska drag så gäller det att hitta orsaker och argument som håller för honom.

Utifrån din beskrivning tycker han det är oproblematiskt att han kissar ner sig, så han upplever inget problem med beteendet. Det finns därför ingen orsak för honom att ändra sig. Att ni behöver tvätta mer och att kompisarna tycker det är äckligt är ju inte något som påverkar honom vad det verkar. Att ha kompisar verkar ju inte så högprioriterat.

Det bästa är om man kan hitta saker som gör beteendet ofördelaktigt för honom. Ni kan ju testa med att belöna dagar då han inte kissar ner sig. Finns det saker han gillar? Småsaker som att välja efterrätt eller liknande.

Eller så har ni samtal med honom där ni visar på faktiska negativa konsekvenser för honom. Tex. vi får tvätta så mycket att vi inte hinner göra X och Y med dig som du ju älskar att göra.

Eller försök byta beteendet mot ett annat. Han tycker ju tydligen att känslan att släppa ut kisset när han är superkissig är skön. Finns det något att tycker är lika trevligt men inte är så socialt oaccepterat. Kanske finns det något slime eller någon boll han kan krama eller pilla med istället.

Lycka till!

Har det blivit någon förbättringar?