Familjehem, har man råd?

Du får vad barnet kostar utifrån ålder etc enligt riktlinjer. Brukar ligga mellan 5 och 7000.

Utöver detta får du ett arvode/lön för att du tar på dig uppdraget. Mina familjehem ligger på allt mellan 8 och 18.000.

Om uppdraget exempelvis kräver att du måste gå ned i arbetstid eller sluta arbeta helt så påverkar allt sådant ersättningen.

Det första jag vill rekommendera är att du tar en titt på din hemkommuns webbsajt för att se vad för information som finns där. I vår kommun håller man regelbundet (varannan torsdag typ) informationsmöten för människor som är intresserade av att bli kontaktfamiljer/jourfamiljer/familjehem. Där får man veta mer om de olika uppdragen, vad som krävs för att få bli det ena eller det andra samt att man kan ställa frågor om ersättningen.

För även om ingen (hoppas jag) gör detta för pengar så är det självklart att det finns ekonomiska ersättningar inblandade. Du har oftast ett fast arvode per månad för själva placeringen. Det kan vara allt från 8-15000kr beroende på massa saker, barnets ålder, eventuella extra ansvar/behov som du förväntas kunna möta, omfattning på uppdrag tex. Och sen tillkommer ofta en kostnadsersättning som ska täcka kostnaderna i vardagen; kläder, mat, fritidsaktiviteter, busskort - såna kostnader som du har för ett barn i vardagen liksom. Och man kan även äska extra bidrag om familjen ska göra en resa, om barnet behöver en cykel osv. 
Ibland går barnets barnbidrag till dig, ibland är det inbakat i ersättningarna från kommunen.
Ibland får du ersättning för förlorad arbetsinkomst för att du behöver vara tjänstledig/föräldraledig helt eller delvis från ditt vanliga arbete.

När kommuner inte lyckas ordna placering till de barn som behöver så finns också familjehemskonsulenter som man i princip outsourcar uppdragen till. Så om man vill bli familjehem kan man även få ett uppdrag via ett sådant företag. Då betalar kommunen till det företaget och du blir avlönad ifrån dem. 

Gällande sparandet - det kan finnas etiska riktlinjer kring vad man får och inte får. Men om du väljer själv att starta ett sparande som du förr eller senare överför till ett barn som du haft i din vård så kan väl ingen säga något om det. Du är fri att göra vad du vill för dina pengar.

Men börja med att anmäla er till informationsträffar och möten av olika slag och ta reda på så mycket ni kan. Sen funderar ni på om detta är något ni vill göra och i så fall är det bara att gå vidare. Jag vet att samhället skriker efter människor som vill göra den här typen av insats.

Vad fint att du vill vara familjehem!

Hur mycket man får beror på hur gammalt barnet är och barnets behov. Nu var det 10 år sedan jag var familjehem och då fick jag 10 000 efter skatt för en 16- åring, plus några tusen för att dekorera hennes rum. Specialen betalade dessutom fritidsaktiviteter utöver det.

Många är familjehem för att tjäna pengar så du kommer inte ha något som helst problem.

Jag vet inte hur det är med sparande men jag tror inte det är någon bra idé att spara i barnets namn eftersom de biologiska föräldrarna då har tillgång till kontot. Spara på ditt eget konto och ge barnet när han/hon fyller 18 istället. Så gjorde jag.

De flesta familjehem gör detta ENBART för att man tjänar extremt mycket pengar på det. Du gör precis som de flesta, tror att det blir "ditt" barn och skriver inte ett ord om att barn ska jobbas HEM till sina familjer. Jag tycker du ska försöka hitta ett annat extrajobb istället alternativt skaffa en tredje unge med din särbo.

Jag vet vad jag pratar om eftersom jag har jobbat med detta i många år och mitt ex har ett barn boende hos sig. Han gör det dock enbart av kärlek och omtanke om barnet och tar därav inte betalt. Ovanligt!

Tack snälla för era svar. Att ersättningen va så pass hög hade jag ingen aning om.

Att folk gör detta bara för en extra inkomst är helt galet.

Men då verkar jag inte behöva oroa mig för att inte kunna ge barnet det hen behöver iaf om vi bedtämmer oss för att bli familjehem.

Ska genast kontakta kommunen och se om de har informations möten att gå på.

Jättefint att du vill veta mer, det behövs som sagt!
Och ersättningarna som man skrivit om här skulle jag säga handlar om heltidsplacering. Är man kontaktfamilj och tar emot ett barn eller ett par syskon en helg i månaden är förstås ersättningarna lägre. Men det kan också vara en bra väg in, att se om detta är något som passar ens familj och vad man vill bidra med.

Tror inte ett dugg på att du vet vad du pratar om! Extremt mycket pengar?! Bara det säger ju att du inte har en aning om vad du pratar om. Att du har jobbat med detta i många år betvivlar jag starkt. Om du och andra tror att det arvodet man får är lättförtjänta pengar så skulle knappast bristen på familjehem vara så stor som den är. Bara att sätta igång då! När det gäller ungdomar så placeras många av dem I familjehem p.g.a eget beteende vilket innebär att det knappast är välkammade, artiga ungdomar som kommer utan med mycket i bagaget. Verkligheten för familjehem ser ofta ut så här: många nätter åkandes runt för att leta efter hen som antingen rymt eller glömt att åka hem, sönderslagen rum när man inte får sin vilja igenom, sönderslagna saker när något går emot henne, hämtning på polisstation när hen ställt till något, bli kallad för alla möjliga öknamn när hen blir arg över något, gap och skrik över bagateller, timmars försök att få upp hen och till skolan, få akut kasta sig till skolan för att hen varit inblandad i något, sitta en natt då och då på BUPakuten mm mm.

Mycket lättförtjänta pengar, eller hur?!

Och detta gör ju vem som helst med en klackspark för det " enormt höga arvodet" . Bara gå in på SKL och se vad arvodet ligger på.

Tror snarare att du kanske är en av de föräldrar som fått sitt barn omhändertagen och hyser hat till samhället.

Hoppas jag inte skrämt dig nu ts. Fler som du behövs och med ett stort tålamod så går de flesta ungdomar att förändra och det är det som blir belöningen.

De som tar sig an ett så omfattande uppdrag som påverkar den egna familjen så pass mycket enbarr för att få en extrainkomst är extremt få och de försvinner fort.

De flesta familjehem är engagerade och varma människor som vill göra en god insats. Du kan bortse från dumheter som skrivs ovan. Inte ens värt att bemöta. Det tänker inte jag göra. Vanligtvis rättshaverister som vill tro att socialtjänsten stjäl barn från välfungerande föräldrar. Ofta tror de också att kommunerna på någotvis gör en ekonomisk vinst på att omhänderta barn.

Folk som fått egna eller anhörigas barn omhändertagna och saknar insikt om varför.

Min erfarenhet är precis densamma som din. Har kommit i kontakt med detta både privat och genom mitt arbete och det är i många fall ett jättejobb.
Några exempel (utöver att jaga efter ungdomar nattetid); vi hade ett yngre barn som levt sina år helt utan rutiner pga icke fungerande föräldrar som inte förstod behoven. I familjehemmet skulle barnet få struktur och liksom lära sig ett vardagsliv. Begreppet "laga mat" till exempel förstod hen inte alls. Vadå laga? Var maten trasig? Hen var vad vid att maten kom i en påse in i fönstret i bilen på väg hem från förskolan. Det tillagades ingen mat i hemmet. Man hade inte särskilda pyjamaskläder vid läggning. Man borstade tänderna på lördagar för då hade man ätit godis.

Eller barn som skär sig. Som frågar familjehemsmamman om det är ok att hen bär t-shirt och visar sina ärr, för det hade hen inte fått i det tidigare familjehemmet. Ja visst får du det, men då får du också vara beredd på frågor. Gav många fina samtal om vad som hänt och vad hen skulle svara. Visst kom det frågor men då hade hen också svar och sen var det avdramatiserat, och fungerade hur bra som helst.

Finns så många barn som behöver en paus i ett kärleksfullt hem och då handlar det INTE om pengar!

Har själv varit fosterbarn(från 6-19) och har bott med ett x antal familjer. Tror många vill väl, men tar sig vatten över huvudet. För mig blev det väldigt fel, nu ska jag inte sticka under stol med att jag var en riktigt jobbig djävul, det var jag. Men jag kände aldrig att någon tyckte om mig, lättade jag på mitt hjärta hade jag "fel" känslor och var för känslig, de anklagade mig för att ljuga om allt och leva i en fantasivärld. Nu tror jag inte att ett familjehem var en bra lösning för mig, jag behövde andra insatser då jag var så pass skadad. 

Blir alldeles matt av ditt antagande.

Jag tror inte någonstans att det blir "mitt barn".

Det jag menar är att om vi blir familjehem så ska jag göra allt för att barnet ska känna sig lika mycket värd som de andra barnen. Jag vill inte att någonting vi gör ska få hen att känna sig utanför eller bortvald ect.

Jag förstår såklart att ett barn aldrig blir mitt och att barnet kommer känna många olika känslor när hen hamnar hos en annan familj. Jag gör det inte för att hen ska kännas som min heller! Då hade jag skaffat mig ett biologiskt barn. Men jag vill inte göra skillnad på dom. Hen ska aldrig känna att dom andra barnen får nya cyklar och hen ingen eller begagnad. att alla andra barnen får nya fia kläder men inte hen, att de andra kan utöva fritidsaktiviter och inte hen. Hen ska aldrig heller känna att sig känslomässigt utanför. Jag förstår att det är en känslomässig berg och dalbana för ett barn att bli placerad hos en annan familj. En stog sorg. Men jag vill inte att hen ska känna några som helst negativa känslor pga oss som familjehem !

Varför skulle jag behöva skriva om att barnet ska jobbas hem när mitt inlägg inte alls handlade om de? Jag är mycket väl medveten om de. Skulle jag skriva om allt skulle de ingen orka läsa. Nu ställde jag en fråga av många jag har!

Men jag ber om ursäkt att jag inte skrev hela mitt inlägg som Du ville. Att jag inte tog med saker som Du ville och som Du tyckte va relevant i min frågeställning.

Klapp på axeln till dig som jobbat med detta i sååå många år. Synd att du som jobbat med människor då inte kan se utanför boxen, tänka att det sitter en människa bakom andra skärmen, som dessutom ber om ursäkt för att hon inte kan uttrycka sig i skrift bra. Som inte förstår att det finns så mycket mer än det man får ner i ett inlägg genom telefonen på familjeliv.

Va bra skrivet.

Nejdå jag blev inte avskräckt. Jag vet att de du skriver är verkligheten i många familjer.

Vi år familjehem åt en liten på snart 7 år. Vi har INTE öppnat sparkonto i hennes namn eftersom hennes föräldrar då kan komma åt pengarna. Utan hennes sparande står på oss och så får hon pengarna när hon blir 18 år. Torde räcka till körkort och lite möbler osv.

Man tjänar inte mycket på att vara familjehem, men omkostnader räcker till det mesta såsom sparande och annat nödvändigt. Däremot arvodet som i vårt fall också är låg (ca 10.000kr före skatt) tas pengarna från till barnen vid dyrare inköp, julklappar, födelsedagar, hotellnätter osv.

Vi vill att vår placering ska känna sig lika välkommen som våra biologiska och lika delaktig i vår familj. Hon ÄR en av oss och kommer vara så länge hon vill ÄVEN om hon flyttar hem. Vilket kan hända innan hon blir myndig.

Tack snälla för ditt svar!

Jag visste inte att föräldrarna kunde komma åt sparande i barnens namn så va bra att du sa de.

Va bra att det räcker till såna saker!

Bra att få en liten fingervisning på summan ( ifall de handlat om barnbidragsumma eller annat) man vet ju att barnbidraget inte räcker så långt.

Precis så vill jag att hen ska känna också om vi blir familjehem. Lika delaktik, lika älskad och veta och känna att hen alltid ha en plats hos oss om hen flyttar hem. Även sen som vuxen.