pyssel skrev 2021-05-08 18:13:45 följande:
Den här är från 2020, jag har inte läst den än.
?Heder fanns ju i familjen men vi var inte extrema i det.
Intervjustudie med kriminalvårdsklienter
med hedersrelaterad våldsbrottslighet"
Och denna från 2018. Båda utförda av Kriminalvården.
"Hedersrelaterat våld och förtryck ?
mot förbättrad kunskap om förövarna"
De går att hitta lätt med bara titelsök.
Tack! Jag har läst den första (2020). Inget övergripande nytt som direkt gav en "aha-känsla", men lite intressant var att d
e flesta intervjuade hade vuxit upp med en frånvarande pappa och istället hade en mamma som haft en framträdande roll i familjen.
Också att de har lärt sig att se våld som en kortsiktig lösning på konflikter, att de har svårt att kontrollera sina känslor och styra sitt beteende, och att många beskriver psykisk ohälsa, en känsla av maktlöshet och att brotten var oplanerade,
att de inte hade avsikten att dra våldet så långt som de gjorde. De "
upplevde en livstress under tiden innan brottet vilket innebar en växande desperation och reducerad problemlösningsförmåga".
Håller med författaren att "
studiens resultat kan tolkas som spretigt. Nästan alla teman innehåller motstridigheter", och det gav inte mycket svar till min egen undran om "dessa" föräldrar verkligen älskar sina barn (vilket jag ju antar de gör, men har svårt att förstå motsägelsefullheten i att man kan/skulle kunna mörda dem) mer än att det sägs att "
en majoritet av deltagare säger att familjen, eller barnen, är viktigast i livet" och de "
hade nära kontakt med sina barn".