Någon mer som har barn med allvarlig allergi?

Min son har svår allergi mot ägg (även luftburen allergi, vilket är ovanligt när det gäller ägg och ägg finns ju ofta i allt möjligt.) Rädslan finns alltid där, men mildrades avsevärt när han var fyra år och fick Epipen (adrenalinspruta) samt diverse förebyggande mediciner.

Vi har alltid haft extra koll och han fick vara ensam på ett kalas första gången strax innan han fyllde 6 år. Vi var nitiska, kollade innehållsförteckningar innan kalaset (och bad självklart om ursäkt och förklarade problematiken) men jag höll mig i närheten av huset under de tre timmarna, så att jag kunde rusa dit i nödfall.

Innan dess var vi alltid med på kalas och föräldrarna uppskattade detta när vi förklarade vår oro kring hans allergi.

Den största svårigheten jag upplevde var när vår son skulle börja förskoleklass. Läkaren på barnallergimottagningen målade upp katastrofsenarium kring just den skola han skulle gå på och förbannade det faktum att allergiskolan i vår stad hade lagt ned några år tidigare i brist på barn. Jag var skakad och rädd, men lyckades få plats på en friskola där man tog  allergin på stort allvar. Dessutom hade en av lärarna i klassen ett barn som varit allergisk mot ägg som småbarn. Det här lugnade mig mer än allt annat på jorden och vi har nu fått en mycket självständig blivande 7-åring som får lov att gå hem till kompisar (vars föräldrar förstår - alla förstår inte och det märker man ju och är med även om ens son inte vill.)

Nästa steg i den här soppan är att vår son vill få lov att vistas på lekplatsen bakom huset (som vi inte ser) så han ska få lov att göra det när vi har köpt en GPS-klocka som han kan ringa oss ifrån.

Han bär alltid med sig Epipen och har inte behövt sätta den i låret ännu, men vi övar med en övningspenna då och då.