Vad tycker du är viktigt i uppfostran?
Barn i den åldern lär sig ju vad de är intresserade av. Finns ju fyraåringar som kan namnge varenda dinosaurie som någonsin gått på denna jord men det betyder ju inte att de bryr sig om vad en paprika är för något.
Min ena son, son nu går i årskurs åtta, kunde inte bokstäverna när han började sexårs. Han var heeeeeeeelt ointresserad. De gjorde någon form av tester på barnen på hösten i matte och svenska och han låg väldigt högt i matte men typ sämst uppmätta resultat de haft i svenska. På våren gjorde de om testerna och då låg han i topp i svenskan och då frågade skolan oss vad vi gjort för de hade aldrig sett något liknande. Svaret var att vi just inte gjort något själva men barnen fick ett tv-spel i julklapp det året (skylanders) och sonen insåg att syrran kunde läsa uppdragen men inte han och det gjorde att han hamnade hopplöst efter så då bestämde han sig för att han också skulle läsa. Min mamma hade gjort egna läseböcker åt barnen (hon har jobbat som lärare) men han hade aldrig tidigare öppnat boken. Nu tog han boken och satte sig i mormors knä och förklarade att nu behövde de lösa det hela - och ja, det tog verkligen inte lång tid när han hade bestämt sig.
Men för att svara på din fråga. Jag är mån om att barnen inte har sönder saker med flit, att de är snälla med varandra och att de hjälper mig om jag behöver det. När de är små har jag gärna med barnen och handlar, tvättar och annat för det blir lite av ett projekt och jag gillar projekt. Ibland har vi pratat om vad vi gjort men ibland har vi pratat om annat. Samme son som ovan frågade sig igenom hela vapenhistorien från typ pilbåge till atombomb när vi handlade på Ica Maxi en gång. Jag minns det för att kassören såg lätt chockad ut när barnet kläcker ur sig - vet du, det finns bomber som kan döda miljoner människor- när vi kom till kassan.
Jag har velat att mina barn ska bli ganska självständiga och våga ta ansvar och lösa situationer utan vuxna. De har fått gå hem ganska tidigt från skolan, innan de fått telefoner, för att jag velat att de ska vara trygga i det innan jag kastar på en telefon i form av en falsk trygghet (rätt vad de är så är den glömd eller urladdad). Däremot har jag inte för sakens skull pekat ut varenda grönska på affären i syfte att lära ut dessa specifikt.
17-åringen skulle lätt klara sig själv nu så hon kan jag iaf anse vara godkänd, resten artar sig bra men har lite kvar innan jag kan ropa hej över att min uppfostran varit good enough :)