Ska vi skicka en en soc-anmälan angående klasskamraten eller ska vi lämna det åt skolan?

Behöver man ens fråga? Ert barn blir utsatt för sexuella övergrepp som förälder tar man ansvar och anmäler

Det får vara slut på ursäkter om att det bara är barn, eller nyfikenhet,, diagnos, eller bla bla - ingen har rätt att ta på ett barnkropp

Jag jobbar som lärare och har som riktlinje att om en oro kommer upp för ett barn så kontaktar jag soc. Soc är experter och kan sen hjälpa vidare. Om barnets föräldrar sedan visar sig vara 100% och barnet inte är i en farlig situation så kommer föräldrarna vara tacksamma för er omtanke. Om barnet inte är i en trygg miljö och föräldrarna blir arga så gjorde ni rätt val. Barnen förs, alltid!

Så du menar att du önskar att läraren till dina barn ignorerar eventuell oro och undviker att kontakta soc? Vidareutveckla gärna, är inte med på resonemanget.

Men varför polisanmäla? Polisen kan inte göra någonting när det handlar om så små barn. Eller jo, en sak gör de - anmäler till soc!

Soc har behandlingsprogram för barn med sådant här sexualiserat beteende och är rätt instans att kontakta.

Lärare har en skyldighet att anmäla till soc om man misstänker att barn far illa på ett eller annat sätt, annars begår de tjänstefel, så visst kan de prata med föräldrarna men de ska oavsett ringa soc också om de misstänker något. Vad soc kan eller inte kan göra spelar ingen roll för lärares anmälningsskyldighet.

Det är inte så det funkar......

Sedan tycker jag du har en väldigt konstig inställning att lärare ska se mellan fingrarna när de misstänker att elever far illa.

Ett barn som håller på med sexuella trakasserier utsätts ofta för liknande saker själva, och i vilket fall är det märkligt att barnet fortsätter fast man sagt till både från skolan och pratat med föräldrarna. I vilket fall behöver barnet hjälp, för det blir ju ingen förbättring. Oavsett så handlar det om att se mellan fingrarna om man ser de här signalerna, förutom att man som sagt begår tjänstefel eftersom man har anmälningsskyldighet när man misstänker att något inte står rätt till med ett barn.

Du kanske inte läste vad jag skrev, det är inte bara misstankar om att barn far illa från sina föräldrar som ligger till grund för en anmälan. Det är inte upp till mig att spekulera i vad soc kan göra för ett barn jag inte ens känner men nåt är ju fel om hen håller på så där. Vad det beror på kvittar, något står inte rätt till och familjen behöver hjälp.

Du är ju själv så tvärsäker på att soc inte kan hjälpa, vad grundar du det på? Nej, jag vet inte vad de kan göra eftersom jag inte vet vad som är felet, det borde vara rätt enkelt att räkna ut? Du tror väl inte jag tänker sitta här och lista alla möjliga insatser soc kan göra för ett barn?? Då får du minsann ringa närmaste soc-kontor på egen hand och fråga, eller tänka efter rent logiskt, du som verkar veta så mycket. Deras insatser beror helt på vad som är felet, och för att veta det behöver de göra en utredning, och före det behövs en orosanmälan, och då kommer vi tillbaka till det du hela tiden tycks glömma - skolan har en SKYLDIGHET att anmäla om man misstänker att ett barn far illa, oavsett om det då beror på att föräldrarna eller annan vuxen utsätter barnet för misshandel, sexuella övergrepp eller annat, eller om de bara låter bli att söka hjälp för barnets beteende. Jag vill gärna veta hur du rättfärdigar det du tycker att man ska se mellan fingrarna, bara välja att inte vara orolig eller hur du uttryckte det. Jag har väl aldrig hört något så konstigt!

?Proffs?. Skulle inte säga att en omogen, curlad 23-åring som läst endast 3 år på högskola för att bli socionom är ett proffs. Svenskar är så löjligt besatta av att lita på myndigheter, det är sjukt. Själv har jag försökt få Soc att hjälpa barn som far fruktansvärt illa av gränslöst missbruk, vanvård och misshandel och båda gångerna var dom så kallade proffsen jätteunga och nyexaminerade och gjorde inget speciellt trots att barnen hindrats från att gå på bokade besök hos dietist mm och fick utstå fyllebråk och våld varje helg. Man blir inte ett proffs av en treårig högskoleutbildning, man får legitimation och makt men absolut ingen expertis. Dom läser lite böcker, skriver ihop några uppsatser som alltid blir godkända så länge dom följer akademiska skrivregler, inte så svårt att lära sig. Blir något underkänt får dom göra om och göra om under handledning tills det blir godkänt. Man kan ha en lindrig utvecklingsstörning och klara av att läsa på kandidatnivå och få godkänt. Socionomutbildningen är inte som Polishögskolan där man mäter kandidaters personliga lämplighet, testar intelligens och stabilitet, du kan vara både instabil och ha en dålig slutledningsförmåga och ändå komma in och klara av att gå ut där. Se på ?gift vid första ögonkastet? i år och titta på hur ett så kallat proffs betedde sig själv i en nära relation, även inför kameror.

Ts: Anmäl till skolinspektionen att skolan inte skyddar ert barn mot kränkande beteenden.

Absolut. Barn är barn, dom behöver handledning och närvarande vuxna som tar ansvar för dom. På skoltid är det faktiskt lärarnas ansvar, trots villfarelser från många att barn blir vuxna under skoltid och sedan barn efter skoltid igen.

Vissa lärare påstår att dom ?bara vill undervisa? och slippa ta ansvar för mobbning, psykisk hälsa hos barnen och deras relationer, men det är ju vansinne. Har man den inställningen ska man läsa betydligt längre själv och doktorera så att man den kan undervisa på universitetet FÖR VUXNA MÄNNISKOR som man kan avkräva att dom tar ansvar för sig själva och att ens arbete enbart handlar om undervisning.

Skriver under på detta.
Soc är en skitmyndighet med allt för stora rättigheter.

Att ens kalla det för social"tjänst" är ett hån mot de som drabbas.