Älskarinna?

Jag är gift sedan 17 år tillbaka med två fina döttrar i sena tonåren som snart lämnar boet. Relationen till min fru är bra, men vi är inte ett kärlekspar längre utan mer som goda partners i "familj AB". Vi har i princip inget samliv längre, vilket absolut inte är någons "fel" utan det har runnit ut i sanden med tiden. Sex med någon man känner innan och utan är inte så spännande och givande. Jag tror vi känner på samma sätt, men vi har aldrig diskuterat detta.

Jag år som sagt nöjd med mitt förhållande, men kännder samtidigt att jag är för ung för att avstå från sex och spänning helt och hållet. Jag har träffat en jämnårig kvinna som också är gift med familj som jag chattar med och eventuellt kommer att träffa. Hon vill ha en "älskare" och är ej intresserad av att lämna sin make precis som jag ej vill lämna min fru då allt annat är bra. Ingen intresse konflikt, men såklart moraliskt förkastligt av oss båda om vi går vidare med detta och börjar träffas. 

Jag vet inte vad jag skall göra. Inget alternativ är bra. Har någon varit i en likanden situation? Vad gjorde du och hur gick det?

Absolut, chansen att det faller i god jord finns ju... Men jag tror oddsen är bättre att bara köpa en trisslott och skrapa fram några miljoner.

Tror TS borde känna sin fru så pass bra i det här läget att han har känsla för om det är okej att han provligger lite med andra tjejer eller inte.

Otrohet är inte vackert. Men jag förstår varför många är det ändå.

Men då bör den man lever med få veta att man sätter sig själv först, eller hur? Så att den kan få chans att välja? Plus risk för könssjukdom och förnedring att bli bedragen.

Har svårt att se att hus, bil, jobb skulle vara viktigare än att inte vara ärlig mot den man lever med? Allt det andra är materiellt, känslor hos en person kan vara irreparabelt.