Min sambo var våldsam mot barnet

Det är naturligtvis inte okej men det låter ju mer som att han skrämde barnet och inte skadade det.

Hur illa det än kan låta så är det vanligare än man kan tro. Särskilt hos "ovana" föräldrar som inte lärt sig att koppla bort barnskrik från temperamentet.

Barnskrik kan helt enkelt reta gallfeber på ett sätt som är svårt att beskriva. Efter ett tag, eller ett antal ungar vänjer man sig normalt och slutar bli irriterad.

Du gör som du vill. Ring och prata med Bup. Be dom titta på filmen och fråga om råd kanske?

Jag tror inte du behöver göra slut.

Gå och fråga på bup. Barn och ungdomspsykiatrin. Deras jobb att veta. Dom har tystnadsplikt, till vissa gränser men jag får ändå för mig att det här faller under det.

Du säger ju själv att du nästan alltid tar hand om barnen. Då behöver han inte ha lärt sig.

Det är inte ovanligt att folk, rätt eller fel någon gång i bland blir arga på sina barn. Det är svårt att alltid vara perfekt. Det känns ju ändå som han kom till sans utan att skada barnet.

Nä, jag tycker du ska höra med någon utomstående professionell anonymt eller i vart fall någon med tystnadsplikt innan du river upp jord och helvete.

Familjeliv har egentligen bara en lösning på allt. Alltid den mest dramatiska lösningen, och detta på en gång, utan att tänka efter eller inhämta kunskap.

Du blandar "hen" och "hon".

Men nu låg det en kudde där. Han var nog inte omedveten om den saken.

Varför-frågan är ju rätt enkel. Han var arg. Han ville att hon skulle vara tyst. Sen besinnade han sig, ångrade och lyfte upp henne och började trösta henne istället.

Nä, naturligtvis ska man inte göra som han gjorde. Du ska inte skrika på barnet heller. Men allt sådant där förekommer ändå och de flesta barn växer upp och blir normala människor ändå.

Du vet inte om det hänt förut. Verkar ungarna rädda för honom? Verkar dom trygga i sin vardag?

Frågan är vilken nivå det ligger på. Är det så att det borde få ytterligare konsekvenser eller räcker det med att ni pratar om saken?

Bup är större än så... Tänkte mest att TS får prata med någon utomstående som kan ge råd utan att vara socialtjänsten.

Men nu pratade ju TS med socialtjänsten. Verkar ju ändå som dom inte ser någon akut fara utan att det hela går att samtala, och lösa utan Ragnarök.

Nåja, du föreslår ju att mamma ska förklara "krig" mot pappa och att barnet mer eller mindre ska bryta med pappa. Var ju två ungar till som blir påverkade av den saken. Så tre ungar ska uppleva hur deras barndom blir krossad. Vad är det för råd när du vet nästan inget alls om händelsen...

Om vi snackar saker som kan skada barnen psykiskt dvs...

Man kan inte svara med kärnvapenkrig på allt. Folk gör fel. Folk gör mycket fel ibland. Men det bästa är inte alltid att starta krig i varje enskilt läge.

TS har kontaktat soc och dom hade ett långt samtal och säkert ställt relevanta frågor. Jag tror nog att dom kan hantera saken på ett bra och objektivt sätt.

Att någon tar barnen ifrån dig brukar de flesta uppleva som en krigsförklaring.

Ska man göra en åtgärd så är det bra om åtgärden inte skadar barnen mer än situationen dom kom ifrån.

Det var ju inte så att han gav ungen en rak höger. Det han gjorde var fel. Absolut. Men fokus tycks ju ändå ha varit hur han tittade på barnet och hur han ignorerade signaler. Inte att han skadade barnet. Barnet blev inte heller skadat.

Soc tyckte tydligen lika dant.

Det du inte förstår är att vikta olika handlingar emot varandra. Det var absolut våld. Där är vi eniga. Vi är även eniga om att våldet var fel.

Men att tvinga ungar med våld är inte direkt ovanligt. Tvinga dom ut ur bilen. In i bilen. Tvinga på dom kläder. Att med våld stoppa deras ogenomtänkta handlingar. Släpa dom från punkt A till punkt B. Ibland blir vuxna arga och då använder dom mer våld än vad händelsen egentligen kräver.

Men det är viss skillnad att ge en unge en rak höger och knuffa ner ungen på en säng eller kudde. Det sistnämnda är inte okej, men det är sannolikt inte för att skada heller. Ungen blev ju inte skadad heller.

Finns väl rätt många som blivit arga på sina ungar och ångrat sig efteråt?

Skillnaden för den här killen var att han blev smygfilmad. De flesta slipper ju faktiskt att bli filmade i sina svagaste ögonblick.

Är väl bra om han får lära sig att hantera sin ilska så att det inte går ut över ungarna.

Jag är övertygad om att ta ifrån barnet pappan och starta en vårdnadstvist skadar barnet mer än den skada han kan gjort på barnet när han blev arg.

Med dig vid rodret får vi bygga om globen till ett hem för föräldralösa barn. Där alla barn mår långt mycket sämre. Du lever efter en ideal princip. Inte en krass verklighet.

Jag tror inte ens barnet tog så mycket skada av händelsen även om jag anser att han gjorde fel. Det var väl därför soc var så avslappnade. Dom vet hur riktig misshandel ser ut.

Däremot är det bra om han lär sig hantera sina aggressioner. En spiral kan gå uppåt eller nedåt.

Oj...  På tal om att behärska sina känslor.

Nu överdriver du. Det är vanligt hos nyblivna föräldrar i gemen. Mycket handlar säkert om att sömnen blir rubbad.

Många blir lättirriterade när dom inte får sova. Det är ju jättebra att du inte blir det. Tvivlar inte på att du är en bra mamma för dina barn.

Jag är rätt säker på att du använder dig av ett mer vårdat språk när du pratar med dina barn. Att det bara är här du inte kan behärska dig.