Enorm varningsflagg. Rött rött rött. Jätteallvarligt. Eftersom du har allt på film (vakta den som guld) så är du u princip garanterad att bli boendeförälder (vårdnad är en annan fråga och inte lika viktig) och han kommer inte få umgänge med övernattning obevakat. Man ser oerhört allvarligt på detta inom socialtjänsten och familjerätten. Att han är ångerfull spelar ingen roll. Du behöver skydda barnet omedelbart.
Men hur går jag tillväga? Jag skulle vilja vara anonym och bara rådfråga någon och visa videon. Han får mig att tro att jag överdriver men hela min kropp säger att det här är fel.
Jag är livrädd att skapa en separation som sedan resulterar i att han får ha dom själva. Då kommer jag aldrig kunna rädda dom. Man har läst om så många fall där barnen berättar om övergrepp men endå låter rätten dom bo kvar.
Det är ju inte bara dina barn, så du kan ju slänga ut honom hur mycket du vill, barnen kommer ändå behlva vara med honom halva tiden.
Visst du kan driva en process om enskild vårdnad (vad du än gör, se till att spara filmen på flera olika ställen!) men det där kommer aldrig räcka för att du ska få det.
Exakt det här jag tänker också. Så då måste jag alltså fortsätta leva såhär och bara hoppas det aldrig händer igen. Suck.
Han är inte särskilt glad på mig nu heller. Han tycker jag är jobbig som är arg och ledsen. Han tycker mer synd om sig själv och är ledsen över att jag är arg på honom..
Jag är rädd att om jag går vidare med det här så kommer han jobba emot mig allt han kan och straffa mig.
Det skulle väl räknas som att försvåra umgänget och det brukar inte va så populärt.
Jo, vårdnaden är visst viktig, för den ger pappan möjlighet att jävlas med ts så mycket som möjligt, på barnens bekostnad förstås. Han kan t ex motsätta sig att de flyttar till ett boende hon har råd med, val av förskolor och skolor, vaccineringar och annan hälsovård osv osv
Självklart vet jag att vårdnad och boende är olika saker.
Jag har haft ett långt samtal med en socialsekreterare nu som arbetar med barn och familj. Hon ansåg att det var våld det jag beskrev, tyckte att vi skulle börja med att prata med någon tex familjerådgivning om hur han ska vara som förälder och hur man tar hand om ett barn m.m.
Hon tyckte inte videon jag har var viktig att visa upp.
Jag beskrev min rädsla i att inte agera, men hon tyckte att jag hade gjort det.
Nåja, du föreslår ju att mamma ska förklara "krig" mot pappa och att barnet mer eller mindre ska bryta med pappa. Var ju två ungar till som blir påverkade av den saken. Så tre ungar ska uppleva hur deras barndom blir krossad. Vad är det för råd när du vet nästan inget alls om händelsen...
Om vi snackar saker som kan skada barnen psykiskt dvs...
Man kan inte svara med kärnvapenkrig på allt. Folk gör fel. Folk gör mycket fel ibland. Men det bästa är inte alltid att starta krig i varje enskilt läge.
TS har kontaktat soc och dom hade ett långt samtal och säkert ställt relevanta frågor. Jag tror nog att dom kan hantera saken på ett bra och objektivt sätt.
Om man aldrig har fått "träna" på att ta hand om sina egna barn så är det helt naturligt att man "flippar ur" när de skriker.
Att någon tar barnen ifrån dig brukar de flesta uppleva som en krigsförklaring.
Ska man göra en åtgärd så är det bra om åtgärden inte skadar barnen mer än situationen dom kom ifrån.
Det var ju inte så att han gav ungen en rak höger. Det han gjorde var fel. Absolut. Men fokus tycks ju ändå ha varit hur han tittade på barnet och hur han ignorerade signaler. Inte att han skadade barnet. Barnet blev inte heller skadat.
Soc tyckte tydligen lika dant.
Det du inte förstår är att vikta olika handlingar emot varandra. Det var absolut våld. Där är vi eniga. Vi är även eniga om att våldet var fel.
Men att tvinga ungar med våld är inte direkt ovanligt. Tvinga dom ut ur bilen. In i bilen. Tvinga på dom kläder. Att med våld stoppa deras ogenomtänkta handlingar. Släpa dom från punkt A till punkt B. Ibland blir vuxna arga och då använder dom mer våld än vad händelsen egentligen kräver.
Men det är viss skillnad att ge en unge en rak höger och knuffa ner ungen på en säng eller kudde. Det sistnämnda är inte okej, men det är sannolikt inte för att skada heller. Ungen blev ju inte skadad heller.
Finns väl rätt många som blivit arga på sina ungar och ångrat sig efteråt?
Skillnaden för den här killen var att han blev smygfilmad. De flesta slipper ju faktiskt att bli filmade i sina svagaste ögonblick.
Är väl bra om han får lära sig att hantera sin ilska så att det inte går ut över ungarna.
Varför skulle det vara enormt oroande att titta med kyla och avsmak på barnet? Det gör jag med när jag känner mig totalt slutkörd och dessutom är irriterad. Det är en försvarsmekanism, ingenting annat.
Då kan du ingenting om psykologi och naturliga försvarsmekanismer. Det är bara att konstatera.
Jaja, ditt dömande rinner av mig som vattnet på fjädrarna på en gås :)