• Anonym (Helt slut)
    Fri 14 May 2021 08:34
    1553 visningar
    27 svar
    27
    1553

    What to do.Min kille och hans exfru.Get insane

    Hej! Sen tre månader är jag tillsammans med en jätte fin man.Vi har det väldigt bra tillsammans.Förutom att han har ex fru med psykiskohälsa.Är inte svartsjuk.Mer trött på hur han är fast i greppet och är den ända utav 2 personer.Som finns för sina barn.Han är en jätte fin pappa.Det är attraktivt.Hennes mående går ut över deras gemensamma barn.Samt honom.Förstår och finns och stöttar.Så gott jag kan.Men det är också en väldigt tuff och slitsam dynamik.Han min kille gör allt.Hon är bakbunden pga sitt mående.Sönerna far illa och har också börjat må dåligt pga utav henne.I bland är detta mycket att mäkta med.Men han var ärlig från början och berättade som det var.De uppskattar jag.Det här kommer ju in och drabbar den relation vi har.Men förstår också självklart att han måste finnas för sina barn.Men exet är som en flodhäst i vardagsrummet.Alla tassar.Sen bakom mår alla skit utav det.Finns nu med dem.Men måste också pausa.För det är mycket.Har själv barn som jag ändå lägger största fokus på.Vill höra era åsikter och perspektiv på detta.Bolla lite.

  • Svar på tråden What to do.Min kille och hans exfru.Get insane
  • Fri 14 May 2021 09:07
    #1

    Vad har han för allternativ?? Som en bra förälder ställer han såklart upp för sina barn där den andre (som inte valt att vara sjuk by the way..)! Du däremot har valet att backa ur om du inte pallar!

  • Fri 14 May 2021 09:29
    #2

    Om barn får illa - och i synnerhet som att det låter som att det inte bara handlar om risk eller misstanke - så ska socialen kontaktas. Det är inte ett hot, utan en möjlighet. De kan erbjuda stöd och avlastning i situationen.

  • Anonym (F)
    Fri 14 May 2021 09:32
    #3

    Lämna. En så dysfunktionell enhet vill man inte vara en del av. Gå medan du kan!

  • Anonym (Överv­äg)
    Fri 14 May 2021 09:54
    #4

    Överväg vad du själv känner nu.

    Är situationen redan jobbig efter 3 månader - så kommer det eventuellt bli värre om nu ex frun har så pass psykiska problem att det går ut över andra och speciellt då andra blir lidande, som barnen.

    Kommer du orka detta? Kommer du orka att inte tid läggs på ert förhållande, utan att det kanske kommer bli som så att mycket energi och tid går åt till att pappan får hjälpa och kämpa för sina barn?

    Jättetråkigt att exet ska orsaka problem men i mina öron låter det viktiga att hjälpa barnen som far illa.

  • Anonym (Hmm..­.,,,)
    Fri 14 May 2021 10:02
    #5

    På vilket sätt tycker du att barnen far illa? Vad är det mamman gör som skadar barnen?

  • Anonym (Linn)
    Sat 15 May 2021 12:10
    #6

    Far barnen illa bör man ju kontakta soc för att de ska få möjlighet och hjälp att förändra situationen.

    Om jag var du skulle jag nog backa från relationen bara för att he honom tid att reda ut din hemsituation först.

  • Ess
    Sat 15 May 2021 12:40
    #7

    Gå därifrån för det kommer inte bli bättre och du kommer inte orka med hans skit speciellt länge till.

  • Anonym (been there)
    Sat 15 May 2021 13:12
    #8
    Anonym (Helt slut) skrev 2021-05-14 08:34:12 följande:

    Hej! Sen tre månader är jag tillsammans med en jätte fin man.Vi har det väldigt bra tillsammans.Förutom att han har ex fru med psykiskohälsa.Är inte svartsjuk.Mer trött på hur han är fast i greppet och är den ända utav 2 personer.Som finns för sina barn.Han är en jätte fin pappa.Det är attraktivt.Hennes mående går ut över deras gemensamma barn.Samt honom.Förstår och finns och stöttar.Så gott jag kan.Men det är också en väldigt tuff och slitsam dynamik.Han min kille gör allt.Hon är bakbunden pga sitt mående.Sönerna far illa och har också börjat må dåligt pga utav henne.I bland är detta mycket att mäkta med.Men han var ärlig från början och berättade som det var.De uppskattar jag.Det här kommer ju in och drabbar den relation vi har.Men förstår också självklart att han måste finnas för sina barn.Men exet är som en flodhäst i vardagsrummet.Alla tassar.Sen bakom mår alla skit utav det.Finns nu med dem.Men måste också pausa.För det är mycket.Har själv barn som jag ändå lägger största fokus på.Vill höra era åsikter och perspektiv på detta.Bolla lite.


    Låter lite liknande hur det varit här. Båda hade barn sedan innan. Hans ex har en konstaterad psykisk sjukdom, som hon själv inte alltid ansett att hon har.

    Den långa historien i korthet är att efter flera orosanmälningar (pga henne) och soc-utredningar som lades ner eftersom pappan ansågs vettig och bra och skulle se till att barnen hade det bra, kämpade han i motvind. Med gemensam vårdnad är det oerhört svårt att göra något när den andra föräldern inte förstår att problemen berodde på denne och dennes sjukdom. Till slut gick han till advokat, fick snabbt interimistisk vårdnad + boendet då mamman var mkt dålig under den perioden. Så småningom permanent beslut om enskild vårdnad, boendet och en plan för visst umgänge för de barn som önskade (alla ville inte ens ha umgänge). 

    Han berättade också som det var mycket tidigt och jag visste att han verkligen var hur klar med deras gamla som helst, men att det var svårt att ta sig loss när hon ringde hela tiden och ville ha hjälp hit och dit., Kom tom och knackade på om han inte svarade när hon ringde. Det har varit en flera år lång process att steg för steg få henne att fatta att hon inte kan ringa sin examen sedan flera år, för minsta lilla. 
    Idag bor vi tillsammans sedan ca 5 år, är gifta. Alla våra barn trivs bra hos oss (både mina och hans), och hans har periodvis bott hos oss på heltid. 

    Processen med soc, (under ca 3,5 år höll detta på med flera utredningar), sedan processen med tingsrätten (ca 2 år) har varit nödvändigt. Jag råder dig att prata med pappan och fundera på hur han kan göra för det handlar om barnen här. Mår barnen illa och ni vet det så gör ni helt fel om ni iNTE kontaktar soc. 
    Du kan stötta pappan i bakgrunden, så har jag försökt göra. Jag har också hjälpt mycket kring barnen, jag har velat att de ska kunna lita på mig. Idag är alla våra barn lite äldre så inga småbarn länger och det mesta med mamman tar de själva. 

    Vi har det otroligt bra tillsammans och har alltid haft. Jag var inte rädd för att ge mig in i detta, även om jag på papperet nog borde ha flytt. Bara du TS, kan veta om det är värt att fortsätta. 
  • Anonym (Helt slut) Trådstartaren
    Sun 16 May 2021 12:46
    #9
    Anonym (Överväg) skrev 2021-05-14 09:54:05 följande:

    Överväg vad du själv känner nu.

    Är situationen redan jobbig efter 3 månader - så kommer det eventuellt bli värre om nu ex frun har så pass psykiska problem att det går ut över andra och speciellt då andra blir lidande, som barnen.

    Kommer du orka detta? Kommer du orka att inte tid läggs på ert förhållande, utan att det kanske kommer bli som så att mycket energi och tid går åt till att pappan får hjälpa och kämpa för sina barn?

    Jättetråkigt att exet ska orsaka problem men i mina öron låter det viktiga att hjälpa barnen som far illa.


    Jag tar det lugnt och fokuserar på mig och sonen.Det beror på memr vad som händer.Redan hänt en del.Har då blivit rätt slut.Men funnits för min kille så han har kraft till sina barn.Men måste ta set lugnt så jag själv orkar.Socialen är inkopplad här.När det gäller ena sonen.Brevet gick till mamman.En oros anmälan utifrån.Inte förvånad utan ser detta som ett rop på hjälp.Då sonen hammnar snett.Han är 16 år.De andra 18 och 22.De bor inte hemma men är väldigt sköra på många sätt.Så det är ingen enkel situation alls.Men viktigaste fokuset är min egen son och liv.De glömmer jag inte bort.Får se och tänka över tid om jag kommer orka.I bland kan jag vara mör efteråt.När det uppstår något.De gör det och kommer nog fortsätta höra i olika situationer.Jag bryr mig om den.Även hans ex att hon ska må bra.Är inte känslokal.Tar en dag i taget så får jag se.Behövde skriva av mig.Tack
  • Anonym (Helt slut) Trådstartaren
    Sun 16 May 2021 12:53
    #10
    Anonym (been there) skrev 2021-05-15 13:12:58 följande:

    Låter lite liknande hur det varit här. Båda hade barn sedan innan. Hans ex har en konstaterad psykisk sjukdom, som hon själv inte alltid ansett att hon har.

    Den långa historien i korthet är att efter flera orosanmälningar (pga henne) och soc-utredningar som lades ner eftersom pappan ansågs vettig och bra och skulle se till att barnen hade det bra, kämpade han i motvind. Med gemensam vårdnad är det oerhört svårt att göra något när den andra föräldern inte förstår att problemen berodde på denne och dennes sjukdom. Till slut gick han till advokat, fick snabbt interimistisk vårdnad + boendet då mamman var mkt dålig under den perioden. Så småningom permanent beslut om enskild vårdnad, boendet och en plan för visst umgänge för de barn som önskade (alla ville inte ens ha umgänge). 

    Han berättade också som det var mycket tidigt och jag visste att han verkligen var hur klar med deras gamla som helst, men att det var svårt att ta sig loss när hon ringde hela tiden och ville ha hjälp hit och dit., Kom tom och knackade på om han inte svarade när hon ringde. Det har varit en flera år lång process att steg för steg få henne att fatta att hon inte kan ringa sin examen sedan flera år, för minsta lilla. 

    Idag bor vi tillsammans sedan ca 5 år, är gifta. Alla våra barn trivs bra hos oss (både mina och hans), och hans har periodvis bott hos oss på heltid. 

    Processen med soc, (under ca 3,5 år höll detta på med flera utredningar), sedan processen med tingsrätten (ca 2 år) har varit nödvändigt. Jag råder dig att prata med pappan och fundera på hur han kan göra för det handlar om barnen här. Mår barnen illa och ni vet det så gör ni helt fel om ni iNTE kontaktar soc. 

    Du kan stötta pappan i bakgrunden, så har jag försökt göra. Jag har också hjälpt mycket kring barnen, jag har velat att de ska kunna lita på mig. Idag är alla våra barn lite äldre så inga småbarn länger och det mesta med mamman tar de själva. 

    Vi har det otroligt bra tillsammans och har alltid haft. Jag var inte rädd för att ge mig in i detta, även om jag på papperet nog borde ha flytt. Bara du TS, kan veta om det är värt att fortsätta. 


    Tack för att du skriver.Behövde höra detta.Inte haft många att vädra detta med och vad som sker eller skett.Jag finns där för honom och barnen.Nu är de lite äldre.Nä hon hör av sig.Självklar är han där för sina barn.Skulle heller inte vilja ha det på något annat sätt.Men dynamiken är svår när hon använder alla dessa så hon får så hon vill.De hjälper inte henne heller på sikt.Haft och göra med psykisk ohälsa rejällt i livet.Inte mig själv.Men med nära.Vet vad det är och hur det påverkar.Vore jätte fint att kunna bolla detta med dig.Har mail worldsamba@gmail.com
Svar på tråden What to do.Min kille och hans exfru.Get insane