Inlägg från: Törstiga tuppen |Visa alla inlägg
  • Törstiga tuppen

    Mina föräldrars hund bet vår lille son

    Tvååringar klappar inte fint, så det finns risk för att ditt barn gjorde illa hunden. Om hunden och barnet skall vara tillsammans måste ni vakta. Låt inte barnet krypa runt på golvet tillsammans med hunden om ni sitter och fikar. Hjälp alltid barnet om det vill klappa. Våra barn fick aldrig klappa djur själva när de var så små att de inte kunde kontrollera sina armar. Vi höll i handen så att beröringen inte blev för hårdhänt. Om ni inte kan ha full koll så är ett galler bra.

  • Törstiga tuppen

    Du får agera som när du går med barnet vid en trafikerad väg eller brygga. Då har man 100% koll på barnet för att förhindra en farlig situation. Man kan ju också tex låta barnet sitta i barnstol vid bordet. Om ditt barn är för litet för att lyssna så får du naturligtvis lyfta bort barnet redan när det är pålägg mot hunden. 

  • Törstiga tuppen
    hjihhih skrev 2021-05-21 14:56:23 följande:
    I allmänhet ger jag dig rätt men i detta fall kan jag dementera att barnet gjorde illa hunden, vi såg vad som hände när barnet kom tillräckligt nära för att vidröra hunden. Tidigare har barnet heller inte velat gå nära utan tidigare har det enbart varit hunden som närmat sig barnet medan barnet skyggat ansiktet med händerna och vi antingen motat bort hunden eller bett hundägaren att göra detsamma. Dynamiken har helt enkelt inte varit sådan mellan dem att det kunnat inträffa.
    Men samtidigt skriver du ju att ni inte har haft så bra koll. Barnet har inte gjort hunden illa, vad ni vet och ingen hann se. Det är bra att lära barn att aldrig gå emot ett djur och att man sätter sig ner när man ska hälsa. Många föräldrar kräver att djur ( framförallt hundar ) ska tåla vilken behandling som helst. De låter sina barn jaga duvorna på torget istället för att lära dem att respektera djuren. Jag säger inte att du gör så.
  • Törstiga tuppen
    hjihhih skrev 2021-05-21 15:29:02 följande:
    Eftersom barnet ganska konsekvent hållit sig borta innan och verkat lite rädd för hunden, så verkar det orimligt att anta att barnet skulle ha gjort hunden illa. Det kan naturligtvis ha hänt men givet dynamiken dem emellan samt att vi ändå hållit ganska god uppsikt och undvikit att lämna dem ensamma med varandra, så verkar det inte sannolikt. Vad vi däremot haft dålig koll på är främst hundars psyke och beteende eftersom vi ej är hundägare själva.
    Det är förståligt. De som har brustit är dina föräldrar som inte har hjälpt sin hund och tvingat den att försvara sig själv. Många djur litar inte på barn eftersom de inte har kontrollerade rörelser. Det kan vara så att din son blivit rörligare sedan sist och att det är därför hunden reagerade nu. Om dina föräldrar hjälper sin hund genom att ta bort den ur situationer den inte kan hantera och du punktmarkerar din son så att han inte tränger hunden så kommer de säkert kunna vara tillsammans i framtiden.
  • Törstiga tuppen
    hjihhih skrev 2021-05-21 16:18:54 följande:
    Nu är inte jag hundägare men dina erfarenheter stämmer bättre med mina. Till saken hör ju att barnet ofta lekt med hundens matskål och hundmaten i (naturligtvis inte medan hunden äter, och vi brukar lyfta bort pojken ganska snabbt men ibland hinner han plocka någon bit) utan att hunden brytt sig ens en smula som jag har sett iaf.
    I detta fallet låter det som att hunden blev rädd, när den var upptagen med maten och din son plötsligt tog den på ryggen. Eller så var matresterna mer värda att vakta än torrfodret. Om barnet ofta leker med hundens matskål så får ni se till att han slutar. Barnet får säkert inte leka med mormors kristallglas. Matskålen är hundens värdesak.
  • Törstiga tuppen
    Ignoramus skrev 2021-05-22 14:22:44 följande:

    Tycker inte det har ett pillekvitt med uppfostran att göra, utan helt och hållet med hundens personlighet och eventuellt tidigare erfarenheter. Du kan ta en hund som levt på gatan hela livet (och alltså inte fått ett uns uppfostran) som älskar barn, och en hund från lydnadslandslaget som sköter sig ypperligt i alla situationer men som tycker barn är otroligt obehagliga.


    Jag håller med dig till 100%. Sjukt att man tycker att hundar ska behöva tolerera att bli dragna i svansen och bitna i öronen utan att få försvara sig. Sedan står de och kastar sten på änder eftersom de inte fått lära sig att behandla djur med respekt. 
  • Törstiga tuppen

    Vi känner också ett par som bokade avlivning för sin hund eftersom den morrat åt barnet. Hunden hade ingen möjlighet att gå undan men föräldrarna ansåg att hundar ALDRIG får markera mot barn för då är den farlig.
    Mina barn växte upp med stora djur och då är det extremt viktigt att man beter sig. Att inte springa i stallet är lika viktigt som att inte springa ut på vägen, eftersom utgången kan bli lika allvarlig.

  • Törstiga tuppen
    S23 skrev 2021-05-22 16:05:31 följande:
    En sak som är lite intressant är ju att du troligtvis aldrig skulle avliva något annat djur för att ha fräst/morrat/markerat/bitit/sparkat ett barn. Man kan ju fråga sig varför vi kräver så mycket av våra hundar.

    Dock förstår jag naturligtvis att man kanske inte har praktisk möjlighet att ha kvar en hund som bitit. Men själva inställningen att den aldrig får markera är väldigt

    Märklig.

    Och fenomenet att träna bort (hunsa bort?) att skälla och morra. Då riskerar man ju istället en hund som inte varnar utan istället hugger direkt
    Märkligt och oansvarigt. Ingen skulle låta sina ungar klättra runt benen på en häst och sedan bli förvånad när det smäller.
Svar på tråden Mina föräldrars hund bet vår lille son